fbpx

Recept: Sarabeth’s amerikanska pannkakor

Recept: Sarabeth’s amerikanska pannkakor

För ett år sen var vi i New York och njöt av ledighet och god mat. Jag ska erkänna att jag inte är en av dem som älskar New York. Det är en väldigt häftig stad men den är också väldigt smutsig, trasig och högljudd stad utan träd och historiska byggnader. Jag tycker bättre om städer där det finns natur! MEN det är en stad med otroligt mycket god mat och jag kommer garanterat åka tillbaka fler gånger. Gärna på sommaren, jag har varit där vid jul och precis innan våren.

En anledning att åka tillbaka är att äta världens bästa pannkakor på Sarabeth’s vid Central Park. Det går inte att boka bord och är alltid jättelång kö men man behöver oftast bara vänta 10-15 minuter på att få ett bord. Och pannkakorna är verkligen värda att vänta på! Så gissa om jag blev överlycklig när jag hittade receptet på deras pannkakor? Och igår när vi gjorde dem till frukost kunde vi konstatera att de är nästan lika goda som på plats. Det var bara utsikten över Central Park och vetskapen om att man ska få Lobster Rolls från Luke’s Lobster till lunch som saknades.

Recept: Sarabeth’s Amerikanska Pannkakor

Ingredienser:

  • 4,75 dl mjöl
  • 1 msk bakpulver
  • 2 msk socker
  • 0,5 tsk salt
  • 6 dl mellanmjölk
  • 2 stora ägg
  • Smör till stekning

Gör så här:

  1. Blanda alla torra ingredienser i en skål.
  2. Separera äggulorna från äggvitorna.
  3. Blanda gulorna med mjölken och rör sedan ned i de torra ingredienserna tills det inte finns några klumpar.
  4. Vispa äggvitorna till ett mjukt skum och vänd ned i smeten.
  5. Värm en stekpanna till medium värme och klicka i lite smör.
  6. Häll långsamt ned en deciliter smet i taget, det blir lagom stora pannkakor.
  7. Stek tills det börjar bildas bubblor ovanpå, vänd och stek i ca 30 sekunder till.
  8. Lägg på en tallrik i ugnen, värmd till 75’C medan du steker resten av pannkakorna så att de håller sig varma.
  9. Njut! Mitt favorittillbehör är smält smör och jordgubbar.

Vårt nya kök

Vårt nya kök

Tänk, nu är det bara en månad tills flyttlasset går och vi bor här! Jag har ju inte visat några bilder från insidan eftersom det känns konstigt att visa någon annans hem även om bilderna legat på Hemnet, men vi har köpt alla köksmöblerna av säljarna så då känns det inte så fel. Jag älskar barstolarna About A Stool 32 från Hay. Lamporna är BL9M från Gubi.

Det är inte riktigt samma stil som vårt nuvarande kök som vi renoverade i somras och verkligen älskar, men det är ändå fint. Och så stort och ljust!

Vi håller på och diskuterar om vi ska måla väggarna eller inte, får jag bestämma blir de mellangrå. Helst skulle jag vilja byta ut luckorna också men det känns dumt när huset är helt nytt. Det ska i alla fall bli skönt att ha ett så stort och socialt kök, jag ser fram emot att kunna laga mat samtidigt som vänner hänger vid köksön och dricker vin!

Drömmer mig bort

Drömmer mig bort

Gårdagen blev inte riktigt som planerat, den började med en fruktansvärd huvudvärk och fortsatte med massvis med krångel på diverse håll. Så i slutet av dagen kände jag mig inte alls sugen på vinlotteri, speciellt som jag inte dricker alkohol just nu, och kände att jag ville åka hem istället. Så jag köpte med mig godis och bäddade ned mig framför en massa serier och mitt Lightroombibliotek.

Jag håller på och gör fotoböcker av alla våra resor och igår drömde jag mig tillbaka till Budapest. Förra sommaren överraskade jag M med en resa dit i födelsedagspresent. Jag hade inga förväntingar alls men det visade sig vara en av de vackraste städerna jag någonsin besökt. Vi hade helt underbara dagar med vackra promenader och god mat. Jag rekommenderar verkligen Budapest för den som vill ha en härlig weekend i Europa.

Som jag har berättat om tidigare så blir det inga resor för oss i sommar utan vi håller oss hemma. Men jag tar gärna emot tips på härliga platser och utflykter inom två timmar med bil eller tåg från Stockholm!

Trädgårdsdrömmar

Trädgårdsdrömmar

Tänk – nu är det bara en månad och en dag tills vi får nycklarna till radhuset! Och lägenheten är dessutom äntligen såld så att vi slipper tänka mer på det. Vi flyttar ju in under påskveckan och jag hoppas verkligen att vi får bra väder. I helgen som var beställde vi de här utemöblerna till altanen och det vore så härligt om vi kunde få inviga både dem och en grill redan första veckan.

Jag ser så mycket fram emot att ha en alldeles egen uteplats och en liten trädgård. Den är verkligen inte stor men vi kommer ha en trädgård! Odlingsgalningen i mig skulle vilja fylla hela trädgården med pallkragar men så kommer det nog inte bli, jag har ställt mig i kö för en kolonilott istället. I trädgården vill jag ha fokus på umgeängesytor, härliga kvällar med vänner och att kunna plocka färska kryddor till matlagningen. Och lite blommor så att man kan plocka fina buketter att ha inne!

Men det mesta av odlingen, även om den är liten, får nog vänta till nästa sommar. I år kommer det vara fullt upp med annat. Men lite basilika ska det i alla fall bli. Och mynta. Och kanske lite sockerärtor, bara för att det är så gott att plocka färska i sallad. Och så måste vi plantera rabarber så att det går att skörda den nästa år. Ja, ni hör ju, det kanske inte blir så lite ändå…

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 9: IVF omgång två

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 9: IVF omgång två

Som jag berättade förra veckan så tog sig inte vårt första IVF-försök. Jag hade ställt in mig på att det inte skulle fungera på första försöket så jag hanterade det bättre än jag trodde att jag skulle. Första dagen var jag otroligt nedstämd men efter att jag hade kontaktat kliniken och lämnat resultatet ställde jag in siktet på nästa omgång istället. Jag är väldigt målmedveten och eftersom jag visste att enda sättet att få min högsta dröm, att bli mamma, att gå i uppfyllelse är att kämpa vidare så gjorde jag det och vi hoppade rätt in i omgång två.

Något som var väldigt skönt var att vi fick börja nästa omgång direkt. När man läser i olika IVF-grupper så verkar det som att de flesta behöver få en vanlig mens emellan insättningarna vilket gör att man måste vänta minst en månad, men vi fick börja om direkt. Jag vet egentligen inte varför men jag gissar att det har att göra med att jag inte har någon egen ägglossning.

Behandling med Femanest istället för sprutor

Eftersom jag inte har någon egen ägglossning så bygger min kropp inte heller upp en slemhinna i livmodern varje månad. Det är den man blöder ut när man har mens och det är också den som det befruktade ägget fastnar och växer i när man är gravid. Så för att jag skulle få göra en insättning till så behövde jag äta östrogentabletter för att bygga upp en slemhinna som ägget kunde fastna i. Och det ska jag säga var en riktig berg-och-dal-bana. Jag har aldrig varit så emotionellt instabil som jag var när jag tog medicinerna. Det kanske inte är så konstigt att man blir ett hormonellt monster när man äter sex gånger högre dos av östrogen än vad som ges till kvinnor med svåra klimakteriebesvär, men jag var verkligen fruktansvärd. Vad som helst kunde få mig att gråta eller skrika av ilska och nästan kasta saker runt mig. Jag tycker så otroligt synd om både M och mina kollegor som behövde stå ut med mig under den tiden.

Men det var i alla fall väldigt skönt att slippa sprutor. Eftersom vi hade frysta embryon att använda behövde vi inte hormonstimulera och göra äggplock igen inför vårt andra försök och det var en enorm lättnad. Att ta sprutor varje kväll när man är livrädd för det är en enorm påfrestning på psyket.

En fin slemhinna och insättning av en eskimå

När vi kom till kliniken för att göra ultraljud och kolla att slemhinnan växte som den ska blev jag helt otroligt lättad: allt såg bra ut och för första gången fungerade en medicin precis som den skulle. Vi fick insättning bokad några dagar senare och precis som förra gången kändes det mest konstigt. Vi kom dit, jag fick byta om och hoppa upp i gynstolen för att se när de satte in en liten prick i min livmoder och sen gå hem för att vänta och se om vår lilla eskimåprick skulle bestämma sig för att stanna där!

Tolv dagars fruktansvärd väntan

Den här gången kändes det lite bättre, det lilla embryot hade utvecklats perfekt under sina fem dagar innan frysning och den första de tinade både överlevde upptiningen och började dela på sig igen. Så allt såg verkligen bra ut när vi lämnade kliniken för tolv dagars fruktansvärd väntan på resultatet. Ruvningsdagarna är verkligen helt fruktansvärda, både för att man går och undrar hela tiden och för att man fortsätter att ta mediciner. Jag behövde fortsätta med östrogenet som gjorde mig till ett hormonmonster och ta Lutinus som är progesterontabletter man stoppar upp i snippan tre gånger om dagen. De är nog något av det värsta som finns eftersom de ska smälta och rinna ut igen, vilket gör att man hela tiden går runt med en blöd binda och känner något rinna som man såklart tror är blod. Ruvningstiden efter vår andra insättning tog verkligen alla mina krafter och jag tänkte berätta lite mer om det nästa vecka.

INLÄGG OM KAMPEN MOT OFRIVILLIG BARNLÖSHET

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 1: Min högsta dröm är att få bli mamma

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 2: PCOS-diagnos

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del  3: viktnedgång, metformin och Donaferty

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 4: Letrozol

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 5: Behandling med Gonal-f

Kampen om ofrivillig barnlöshet del 6: Att komma igång med IVF

Kampen om ofrivillig barnlöshet del 7: IVF, stimulering och äggplock

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 8: IVF, insättning och ruvning