fbpx

Drömmer mig bort

Drömmer mig bort

Gårdagen blev inte riktigt som planerat, den började med en fruktansvärd huvudvärk och fortsatte med massvis med krångel på diverse håll. Så i slutet av dagen kände jag mig inte alls sugen på vinlotteri, speciellt som jag inte dricker alkohol just nu, och kände att jag ville åka hem istället. Så jag köpte med mig godis och bäddade ned mig framför en massa serier och mitt Lightroombibliotek.

Jag håller på och gör fotoböcker av alla våra resor och igår drömde jag mig tillbaka till Budapest. Förra sommaren överraskade jag M med en resa dit i födelsedagspresent. Jag hade inga förväntingar alls men det visade sig vara en av de vackraste städerna jag någonsin besökt. Vi hade helt underbara dagar med vackra promenader och god mat. Jag rekommenderar verkligen Budapest för den som vill ha en härlig weekend i Europa.

Som jag har berättat om tidigare så blir det inga resor för oss i sommar utan vi håller oss hemma. Men jag tar gärna emot tips på härliga platser och utflykter inom två timmar med bil eller tåg från Stockholm!

Trädgårdsdrömmar

Trädgårdsdrömmar

Tänk – nu är det bara en månad och en dag tills vi får nycklarna till radhuset! Och lägenheten är dessutom äntligen såld så att vi slipper tänka mer på det. Vi flyttar ju in under påskveckan och jag hoppas verkligen att vi får bra väder. I helgen som var beställde vi de här utemöblerna till altanen och det vore så härligt om vi kunde få inviga både dem och en grill redan första veckan.

Jag ser så mycket fram emot att ha en alldeles egen uteplats och en liten trädgård. Den är verkligen inte stor men vi kommer ha en trädgård! Odlingsgalningen i mig skulle vilja fylla hela trädgården med pallkragar men så kommer det nog inte bli, jag har ställt mig i kö för en kolonilott istället. I trädgården vill jag ha fokus på umgeängesytor, härliga kvällar med vänner och att kunna plocka färska kryddor till matlagningen. Och lite blommor så att man kan plocka fina buketter att ha inne!

Men det mesta av odlingen, även om den är liten, får nog vänta till nästa sommar. I år kommer det vara fullt upp med annat. Men lite basilika ska det i alla fall bli. Och mynta. Och kanske lite sockerärtor, bara för att det är så gott att plocka färska i sallad. Och så måste vi plantera rabarber så att det går att skörda den nästa år. Ja, ni hör ju, det kanske inte blir så lite ändå…

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 9: IVF omgång två

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 9: IVF omgång två

Som jag berättade förra veckan så tog sig inte vårt första IVF-försök. Jag hade ställt in mig på att det inte skulle fungera på första försöket så jag hanterade det bättre än jag trodde att jag skulle. Första dagen var jag otroligt nedstämd men efter att jag hade kontaktat kliniken och lämnat resultatet ställde jag in siktet på nästa omgång istället. Jag är väldigt målmedveten och eftersom jag visste att enda sättet att få min högsta dröm, att bli mamma, att gå i uppfyllelse är att kämpa vidare så gjorde jag det och vi hoppade rätt in i omgång två.

Något som var väldigt skönt var att vi fick börja nästa omgång direkt. När man läser i olika IVF-grupper så verkar det som att de flesta behöver få en vanlig mens emellan insättningarna vilket gör att man måste vänta minst en månad, men vi fick börja om direkt. Jag vet egentligen inte varför men jag gissar att det har att göra med att jag inte har någon egen ägglossning.

Behandling med Femanest istället för sprutor

Eftersom jag inte har någon egen ägglossning så bygger min kropp inte heller upp en slemhinna i livmodern varje månad. Det är den man blöder ut när man har mens och det är också den som det befruktade ägget fastnar och växer i när man är gravid. Så för att jag skulle få göra en insättning till så behövde jag äta östrogentabletter för att bygga upp en slemhinna som ägget kunde fastna i. Och det ska jag säga var en riktig berg-och-dal-bana. Jag har aldrig varit så emotionellt instabil som jag var när jag tog medicinerna. Det kanske inte är så konstigt att man blir ett hormonellt monster när man äter sex gånger högre dos av östrogen än vad som ges till kvinnor med svåra klimakteriebesvär, men jag var verkligen fruktansvärd. Vad som helst kunde få mig att gråta eller skrika av ilska och nästan kasta saker runt mig. Jag tycker så otroligt synd om både M och mina kollegor som behövde stå ut med mig under den tiden.

Men det var i alla fall väldigt skönt att slippa sprutor. Eftersom vi hade frysta embryon att använda behövde vi inte hormonstimulera och göra äggplock igen inför vårt andra försök och det var en enorm lättnad. Att ta sprutor varje kväll när man är livrädd för det är en enorm påfrestning på psyket.

En fin slemhinna och insättning av en eskimå

När vi kom till kliniken för att göra ultraljud och kolla att slemhinnan växte som den ska blev jag helt otroligt lättad: allt såg bra ut och för första gången fungerade en medicin precis som den skulle. Vi fick insättning bokad några dagar senare och precis som förra gången kändes det mest konstigt. Vi kom dit, jag fick byta om och hoppa upp i gynstolen för att se när de satte in en liten prick i min livmoder och sen gå hem för att vänta och se om vår lilla eskimåprick skulle bestämma sig för att stanna där!

Tolv dagars fruktansvärd väntan

Den här gången kändes det lite bättre, det lilla embryot hade utvecklats perfekt under sina fem dagar innan frysning och den första de tinade både överlevde upptiningen och började dela på sig igen. Så allt såg verkligen bra ut när vi lämnade kliniken för tolv dagars fruktansvärd väntan på resultatet. Ruvningsdagarna är verkligen helt fruktansvärda, både för att man går och undrar hela tiden och för att man fortsätter att ta mediciner. Jag behövde fortsätta med östrogenet som gjorde mig till ett hormonmonster och ta Lutinus som är progesterontabletter man stoppar upp i snippan tre gånger om dagen. De är nog något av det värsta som finns eftersom de ska smälta och rinna ut igen, vilket gör att man hela tiden går runt med en blöd binda och känner något rinna som man såklart tror är blod. Ruvningstiden efter vår andra insättning tog verkligen alla mina krafter och jag tänkte berätta lite mer om det nästa vecka.

INLÄGG OM KAMPEN MOT OFRIVILLIG BARNLÖSHET

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 1: Min högsta dröm är att få bli mamma

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 2: PCOS-diagnos

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del  3: viktnedgång, metformin och Donaferty

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 4: Letrozol

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 5: Behandling med Gonal-f

Kampen om ofrivillig barnlöshet del 6: Att komma igång med IVF

Kampen om ofrivillig barnlöshet del 7: IVF, stimulering och äggplock

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 8: IVF, insättning och ruvning

Hur jag gör för att hantera ett depressivt skov i bipolär sjukdom

Hur jag gör för att hantera ett depressivt skov i bipolär sjukdom

Som jag berättade i torsdags mår jag inte helt bra just nu och har hamnat i ett depressivt skov i min bipolära sjukdom. Som ni vet så behövde jag trappa ut mina mediciner för att genomgå behandlingen för ofrivillig barnlöshet och har varit medicinfri sen i somras. Det har fungerat mycket bättre än jag väntat mig men så kom vintern med sitt mörker som normalt gör det extra jobbigt för mig. Och eftersom vi hållit på med behandlingen har vi inte kunnat åka utomlands för att få sol och D-vitamin som normalt hjälper mig att undvika årstidsbundna depressioner. Dessutom har det varit en tuff vinter både psykiskt och fysiskt så att jag åkte in i en depression var kanske inte så konstigt. Eftersom det är många andra med bipolär sjukdom, och deras anhöriga, som läser bloggen tänkte jag dela med mig av hur jag gör för att hantera ett depressivt skov i bipolär sjukdom.

Tips 1 för att hantera ett depressivt skov i bipolär sjukdom: justera medicinerna

A och O när man lever med bipolär sjukdom är att lära sig se tidiga tecken på skov och kontakta vården så att man kan få både stöd och justera i medicinerna. Samma dos fungerar inte hela tiden och man måste justera både när man är uppåt och nedåt. Så det första jag gör för att hantera ett depressivt skov i bipolär sjukdom är att kontakta vården när jag märker de första signalerna att ett skov är på gång. Då kan jag få lite tätare kontakt med antingen läkare eller samtalskontakt och hjälp med att justera medicinerna när det behövs. Rätt medicinering är så otroligt viktigt för att kunna leva med bipolär sjukdom och man behöver hjälp med att ändra den när man märker av sina skov.

Lästips: tre tips för att hantera en bipolär person.

Tips 2 för att hantera ett depressivt skov i bipolär sjukdom: var sjuk

Något som är svårare men minst lika viktigt för att hantera ett depressivt skov i bipolär sjukdom är att låta sig själv vara sjuk. Man blir inte frisk igenom genom att ignorera sjukdomen och fortsätta som vanligt, snarare kommer man bli ännu sjukare. Det här är faktiskt något jag är jättedålig på: jag vill kämpa på med jobb och andra åtaganden istället för att sjukskriva mig och försöka rida ut skovet. Men det är något man behöver göra, är man mitt i en bipolär depression så behöver kroppen och hjärnan tid att vila sig frisk igen. För mig fungerar det oftast bäst att jobba halvtid och vara sjukskriven på halvtid, då behåller jag mina rutiner och sociala kontakter samtidigt som jag får tid till återhämtning.

Lästips: en sömnrutin som gör att jag kan hantera min bipolära sjukdom

Tips 3 för att hantera ett depressivt skov i bipolär sjukdom: försök behålla dina rutiner

När man är mitt i en bipolär depression är det lätt att man låser in sig hemma, slutar duscha, lever i mjukiskläder och stänger av omvärlden helt. Det är okej då och då, men det är inget man blir frisk av. Snarare brukar det göra att depressionen förlängs. Så något som jag gör för att hantera ett depressivt skov i bipolär sjukdom är att försöka behålla så mycket av mina rutiner som möjligt. Till exempel att tvätta håret två gånger i veckan för om jag inte gör det kommer mitt smutsiga hår göra att jag inte tar mig ut utanför dörren. Och om jag inte gör det kommer isoleringen förvärra min ångest och paranoia och göra att min bipolära depression håller i sig längre. Jag försöker också ta mig iväg till jobbet eller i alla fall ut på en promenad för att se till att sociala interaktioner inte blir alldeles för jobbiga.

Lästips: tre saker jag gör varje dag för att hantera bipolär sjukdom

Veckans planer v11 2019

Veckans planer v11 2019

Vilken underbar helg det har varit! Jag känner verkligen att mina mediciner börjar göra skillnad och depressionen är mer hanterbar. Den största skillnaden är att jag får sova ordentligt på natten och att jag slipper paranoia och ångest på dagarna. Det gör att jag har energi kvar till att hantera själva depressionen vilket såklart känns bra. Och nu är jag verkligen taggad på en ny vecka och att få känna mig ännu mer stabil för varje dag som jag har mediciner i kroppen. Här är i alla fall veckans planer:

Måndag: Börjar veckan lugnt med en förmiddag hemma och sen jobb på eftermiddagen. Just nu jobbar jag bara halvtid och normalt är det förmiddagar som gäller men idag blir det tvärtom.

Tisdag: Även tisdagen blir omvänd, jag har ett efterlängtat läkarbesök på förmiddagen så jobbet får vänta till eftermiddagen.

Onsdag: En helt obokad dag utan möten på jobbet vilket blir skönt så att jag kan jobba undan lite saker.

Torsdag: Kvällen bjuder på vinlotteri på jobbet vilket förhoppningsvis blir trevligt.

Fredag: En av mina närmsta vänner bor i Åre ett halvår och är hemma och hälsar på, så tjejgänget ska ses för lunch innan jag och A checkar in på spa över eftermiddagen.

Helg: Vi har en helt obokad helg vilket känns underbart, förhoppningsvis lyckas vi bestämma oss för vilka nya soffor vi ska köpa till huset. Tänk att det bara är en månad kvar tills vi flyttar!