Att leva med bipolär sjukdom

Att leva med bipolär sjukdom

Idag är det dagen för ungas psykiska ohälsa, och jag tänkte att jag skulle berätta mer om mig och hur det är att leva med bipolär sjukdom. Förbered er på ett megainlägg för det finns mycket att säga. När jag fick min diagnos efter en period med djupa depressioner och medicinframkallade manier skrev jag ett inlägg om hur jag fick diagnosen och jag skriver då och då inlägg med tips eller om min vardag med bipolär sjukdom. Men jag har inte skrivit något längre inlägg om hur det är att leva med bipolär sjukdom och tänkte att nu, efter tre och ett halvt år som bipolär är det dags att dela med sig av en lite djupare insyn.

Lästips: jag heter Therèse och är psykiskt sjuk.

Det går att leva ett normalt liv med bipolär sjukdom

En stor anledning till att jag är så öppen med att jag lever med bipolär sjukdom är att när jag fick min diagnos fanns det bara dåliga saker att läsa. Läkarna stack åt mig en broschyr om att det är en av världens tio mest handikappande sjukdomar. De sa att jag aldrig skulle kunna jobba som vanligt igen och att jag behövde förbereda mig på att må väldigt dåligt väldigt ofta.

Och visst hade de rätt om att det har varit tufft. Jag har mått väldigt dåligt. Så dåligt att jag inte har velat leva mer. Men inte väldigt ofta. Den största delen av tiden mår jag riktigt bra. Men inte sådär sjukligt bra som man gör i en mani. I alla fall inte efter att jag fått koll på mina mediciner och mina vardagsrutiner. Och jag jobbar. Mycket, länge och heltid. Det går absolut att jobba om man lever med bipolär sjukdom – det går till och med riktigt bra så länge man accepterar och hanterar sjukdomens biverkningar.

Och i det stora hela kan man inte bara leva ett normalt liv trots att man lever med bipolär sjukdom – det går att leva sitt drömliv tack vare bipolär sjukdom. För även om det är en tuff sjukdom så för den ofta med sig vissa fördelar, som ökad kreativitet och förhöjda energinivåer. Men bara om man får de vård och den medicinering som man behöver.

Lästips: tre tips för att hantera en biplär person.

Kriga för rätt vård och medicinering för bipolär sjukdom

Men med det sagt så är det inte helt enkelt. Kunskapen om bipolär sjukdom är inte bara bristfällig bland allmänheten, vården har inte heller så bra koll och attityden är oftast minst sagt taskig. Jag minns särskilt när jag behövde söka akutvård för en fysisk sjukdom och fick svaret ”har du någon riktigt sjukdom” efter att ha berättat att jag var bipolär när de frågade om jag hade några sjukdomar. Den konversationen har hängt kvar och för mig så visar den på hur låg kunskapen är både hos allmänheten och inom sjukvården: långt ifrån alla ser psykiska sjukdomar som en riktig sjukdom.

Så om man lever med bipolär sjukdom får man vara beredd att kriga för att få rätt vård och rätt medicinering. Det hjälper inte till att det är just en psykisk sjukdom och hjärnan är en relativt outforskad del av människan. Det kommer hela tiden ny forskning om bipolär sjukdom och med den arbetsbelastning som alla i vården har hinner de inte uppdatera sig på den. Faktum är att tidsbristen i vården enligt mig är den största anledningen till att så många med bipolär sjukdom mår så otroligt dåligt. Det är inte bara bristen på kompetensutveckling som ställer till det: läkarna och sjuksköterskorna hinner inte med sina patienter.

Har man tur får man träffa vården en gång i månaden. De läkarbesöken har alltid handlat om att se över medicinerna för min del. De frågar lite hur man mår och ändrar den cocktail av mediciner som man behöver få i sig varje kväll. Efter tre och ett halvt år har jag till exempel fortfarande inte fått någon form av samtalsterapi trots att man vet att det hjälper mot och förebygger depressioner. Många som lever med bipolär sjukdom vet helt enkelt inte hur de ska hantera vetskapen om det, och det ger upphov till sjukdomsskov. Vården fokuserar på att mildra symptomen med hjälp av stora doser mediciner men har inte tid till att ge verktyg för att hantera sjukdomen. Om de hade det skulle många klara sig på betydligt lägre doser av medicin.

Lästips: tre tips till dig som har en bipolär partner.

Det finns inte en rätt medicin eller en rätt dos

Och det där med mediciner är inte enkelt. För det första så finns det inte en rätt medicin för alla eller en perfekt dos som kommer att fungera för alltid. Man måste testa sig fram och man måste justera sin medicin. Och det kommer inte läkarna alltid hjälpa till mig: du måste lära dig att läsa av dig själv och kunna justera både stadigvarande mediciner och dem som ges vid behov.

Om du lever med bipolär sjukdom är det viktigt att du står på dig om medicinerna. Det är bara du som vet hur de känns i din kropp. När jag nyligen hade fått mina mediciner åt jag 900mg av den medicinen jag äter idag. Det var en dos som gjorde mig till en zoombie. Jag sov 18 timmar om dygnet och var hög och okontaktbar resten av dygnet. Efter mycket om och men började de trappa ned den och idag äter jag bara 75mg av samma medicin. Plötsligt fungerar jag som en människa igen och har ett normalt känsloregister.

Lästips: en sömnrutin som gör att jag kan hantera min bipolära sjukdom.

Man är livrädd för sina känslor

Just känslor är något som jag är livrädd för och har problem med. Eftersom jag är så medveten om att jag ibland kommer att må för dåligt och ibland må för bra analyserar jag minsta lilla avvikelse. Om jag är ledsen så är jag rädd för att vara på väg in i en depression och om jag är glad är jag rädd att vara på väg in i en mani. Det ger en enorm ångest som kan trigga sjukdomsskov så jag kämpar med att inte vara så rädd för känslor. Alla har dem ju och ibland är livet jobbigt och känns hopplöst utan att man är deprimerad – och så måste det får vara. Samtidigt behöver jag hela tiden vara på min vakt: en period av att vara naturligt ledsen eller orolig kan trigga en depression så om det pågår för länge eller är för jobbigt måste jag ta medicin som får bort det. Och då känns det som att jag fuskar – för allt jobbigt i livet borde ju inte behöva tas bort med en ångestdämpande medicin.

Men jobbigast är det att vara rädd för manierna och de känslor man kan få då. När jag träffade min sambo blev jag upp över öronen och över Mount Everest förälskad på en gång. Sådär som folk blir i filmer. Och jag var så rädd att det var sjukdomen som orsakade det – för att det kändes för bra för att vara sant. Efter ett par år tillsammans är jag inte oroad för det längre. Men jag är livrädd för att göra något i en mani som gör att han lämnar mig.

Lästips: tre saker jag gör varje dag för att hantera min bipolära sjukdom.

Relationer är nog det tuffaste med att leva med bipolär sjukdom

Och relationer är nog det tuffaste att hantera är man lever med bipolär sjukdom. Inte bara för att känslorna spelar en spratt och att man hela tiden måste ta hänsyn till det. Men framför allt för att man ser hur ens bipolära sjukdom påverkar dem man bryr sig allra mest om. Den konstanta oron och allt man utsätter dem för. Det är inget jag skulle vilja att min värsta fiende skulle behöva uppleva. Om det bara var jag som påverkades av min sjukdom skulle det inte vara lika jobbigt att leva med bipolär sjukdom. Men den drabbar dem jag älskar lika mycket som den drabbar mig, och det är det värsta jag vet.

Lästips: bipolär och svårt med relationer – varför då?

Det är inte bara att försöka skaffa barn

Det gör också att jag är livrädd för att försöka uppfylla min största dröm i livet: att bli mamma. Jag är så rädd för hur min sjukdom kommer att påverka eventuella barn, och framför allt för att de ska ärva den. Jag är inte ensam om att leva med bipolär sjukdom i vår familj och jag har sett vad den kan göra om den är omedicinerad. Min farmor fick så dålig vård, delvis för att det är så lång tid sen, att droger och alkohol gjorde att hon sakta, sakta dog av dem.

Och som om inte det vore nog så är det inte bara att försöka skaffa barn heller. Om man vill börja försöka måste det planeras noga tillsammans med hela ens vårdteam. Både för att fasa ut eventuella mediciner som är skadliga för fostret, men också för att ta fram en plan för hur graviditeten och förlossningen ska hanteras. Alla hormoner och förändringar som pågår i kroppen ökar risken för sjukdomsskov som inte kommer kunna medicineras. Dessutom ökar risken för graviditetsdepressioner, förlossningsdepressioner, anknytningsproblem och förlossningspsykoser om man lever med bipolär sjukdom. Något som redan är skrämmande och jobbigt för de flesta blir helt enkelt ännu värre om man lever med bipolär sjukdom.

Lästips: att accepter att man är sjuk.

Hela livet påverkas av bipolär sjukdom

Det är hårt och tufft att säga, men om man lever med bipolär sjukdom måste man vara beredd på att ställa om hela sitt liv. Även med fungerande mediciner så påverkas hela livet av sjukdomen och man mår bäst om man gör livsstilsförändringar. Ett exempel är ens dygnsrytm: ny forskning visar att personer som lever med bipolär sjukdom har problem med sina cirkadiska klockgener. Det är ens biologiska klocka som styr allt från när man är trött och hungrig till att tarmarna och alla inre organ fungerar. För att på ordning på det och må bra ska man helst leva efter en strikt dygnsrytm. Väckarklockan ska ringa samma tid året runt, man ska äta på fasta tider och sova sina åtta timmar per natt. Annars är det kört och tar lång tid att få tillbaka.

Lästips: tre saker att tänka på om du har en bipolär kollega.

Det går att leva ett helt vanlig liv med bipolär sjukdom

Men trots allt det där jobbiga så går det att leva ett helt vanligt liv även om man lever med bipolär sjukdom. De flesta sakerna man måste tänka på, som att äta varierat och ha en bra dygnsrytm, skulle även friska människor må bra av. Och medicinerna är ju bara att svälja. Om man sköter sin sjukdom så går det att leva ett helt normalt liv och det är inte så mycket konstigare att leva med bipolär sjukdom än att ha diabetes. Men man måste se till att sköta sjukdomen.

Det innebär att ha koll på sin dygnsrytm, träna regelbundet, äta rätt, ta sina mediciner, passa sina läkartider och ha en bra dialog med sin omgivning. Till slut lär man känna både sig själv och sin sjukdom och kommer att hitta bra saker med den.

Jag är till exempel väldigt kreativ, ser utmaningar där andra ser problem och kan inte ens se den där boxen som andra kämpar med att tänka utanför även om jag verkligen försöker. Jag har massvis med extra energi och min hjärna ser saker som andra missar. Den tänker åt mig när jag gör annat och ofta vaknar jag mitt i natten med en ny idé eller en lösning på ett problem. Jag har hittat sätt som jag kan använda det här i mitt arbetsliv och har byggt en karriär på det. Jag lever mitt drömliv, inte trots min sjukdom utan tack vare att jag lever med bipolär sjukdom.

Lästips: tre sätt som bipolär sjukdom är en tillgång på jobbet.

Men jag vill inte behöva överväga att kissa i sängen

Men om jag ska vara helt ärlig: fick jag möjligheten att välja skulle jag självklart vara frisk. Bipolär sjukdom klassas som en av världens tio mest handikappande sjukdomar och jag förstår varför. Det finns dagar när jag mår så dåligt att jag knappt kan ta mig upp ur sängen ens för att gå på toaletten. Då ligger jag där i sängen och funderar på om jag kan skjuta på problemet genom att kissa i sängen och rulla över på andra sidan där det fortfarande är torrt. Och den typen av funderingar ska ingen människa behöva ha. All kreativitet i hela världen är inte värd det höga pris som man får betala för den genom att leva med bipolär sjukdom.

 

Matchalatte, kakor och virkningsmarathon

Matchalatte, kakor och virkningsmarathon

Jag hatar verkligen att vara sjuk! Att sitta still är inte min största styrka och jag sätter gärna igång en miljon projekt och mitt i dem blir jag för trött för att fortsätta. Och så blev det idag också: jag satte igång att baka mina kakor och lyckades få klart dem, men köket är kaos. Och sen har resten av dagen spenderats med Gillmore Girls, matchalatte och ett virkningsmarathon i soffan. Det är ett pågående evighetsrojekt och jag kommer bli förstummad om det blir klart någon gång. Men det är bra för att ha något att göra i soffan.

Matchalatten verkar aldrig blir urdrucken heller. Jag tycker mer om tanken att dricka matchalatte än att faktiskt dricka det. Men jag inbillar mig att det är bra och stärkande, så jag tvingar i mig hälften och hoppas på att bli frisk.

Vad har ni gjort idag?

Veckans planer – v 36 2018

Veckans planer – v 36 2018

Efter en välbehövlig helg hemma är det visst måndag igen! Och jag hade förberett mig och var riktigt laddad för en ny vecka och är riktigt taggad på att komma igång med jobbet igen. Jag projektleder två väldigt roliga projekt för Fragbite, bland annat Fragleague som är en storsatsning på e-sport. Det andra är en fortsättning på webb-TV-produktionen This Is How I Found My Magic. Jag älskar att göra tv och rörligt så det ska bli superroligt! MEN så vaknade imorse och mådde helt urbota dåligt och fick stanna hemma. Sen jag hade denguefeber i december förra året har mitt immunförsvar varit i kaos och nu blev det visst dags för en till dag i sjuksängen. Jag tröstar mig själv genom att baka en pistagekaka och ligga i soffan och slötitta på Dessertmästarna.

Måndag: Det blev visst en dag i sjuksoffan. Förhoppningsvis blir i alla fall kakorna goda! Annars kanske jag får baka världens chokladigaste chokladtårta.

Tisdag: Jag hoppas verkligen att jag är tillbaka på jobbet. Oavsett blir det ett läkarbesök på eftermiddagen och kanske ett lugnt yogapass på kvällen. Det är också dagen för ungas psykiska ohälsa och jag har förberet ett långt inlägg om hur det är att leva med biolär sjukdom.

Onsdag: Är första dagen för en keramikkurs jag ska gå. Jag har känt ett stort behov av att få skapa något med händerna och koppla bort hjärnan, så tolv veckor framåt kommer jag att gå på keramik på onsdagseftermiddagarna. Det ska bli otroligt roligt och avslappnande.

Torsdag: Blir en viktig jobbdag med massa möten och en kurs i projektledning som jag ska hålla.

Helg: Till helgen åker vi troligtvis till Örebro för att hälsa på sambons familj. Jag hoppas på att kunna övertala M till att ta en tur i skogen och leta efter svamp. Jag älskar det, han är lite mer tveksam men ibland går det att övertala honom.

Vad ska ni hitta på i veckan?

Recept: kantarellrisotto med Västerbottenost

Recept: kantarellrisotto med Västerbottenost

Idag är det svampens dag och här hemma firar vi med kantarellrisotto. Tyvärr är det köpt svamp, lillebror och jag var ute och letade i flera timmar igår men hittade inga kantareller. Men min kantarellrisotto blev lika god ändå!

Jag älskar risotto och tycker att det är perfekt vardagsmat. Det är enkelt att göra och blir bra matlådor. När det kommer till att laga risotto finns det tre läger: de som rör som galningar hela tiden, de som inte rör alls och de som rör då och då. Anledningen till att man rör är att vätskan ska fördelas jämt och att riset inte ska bränna fast. Jag hatar att stå och röra hela tiden, så jag tillhör det sista lägret som bara rör då och då. För att vätskan ska bli jämn och riset inte brännas vid har jag istället ganska mycket vätska hela tiden och kokar risotton på låg värme. Det gör att den också får mer smak – vilket är perfekt när man lagar risotto med så milda smaker som en kantarellrisotto.

För att få lite mer smak i min kantarellrisotto använder jag Västerbottenost istället för parmesanost. Dels tycker jag att det är roligt att använda svenska råvaror, men framför allt tycker jag att Västerbottenost ger en väldigt fin och balanserad smak som gör att man inte behöver krydda lika mycket.

Frukosttips: grapefruit smoothie bowl.

Recept: kantarellrisotto med Västerbottenost

Ingredienser

  • 2 små schalottenlökar
  • 50 g smör
  • 300 g kantareller
  • 3 dl risottoris
  • 2 dl vitt vin
  • 3 dl vispgrädde
  • 7 dl vatten
  • 1 svampbuljongtärning
  • 200 g riven västerbottenost
  • Salt och peppar

Gör så här

  1. Finhacka schalottenlöken och färs den i smöret.
  2. Rensa kantarellerna, hacka dem grovt och stek dem tillsammans med schalottenlöken.
  3. Häll i risottoriset och rosta dem tillsammans med svampen och löken i ett par minuter.
  4. Häll på vinet och låt koka upp på svag värme. Rör om då och då.
  5. Upprepa med resten av vätskan tills den har kokat in och risotton har blivit krämig.
  6. Rör ned osten.
  7. Smaka av med salt och peppar.

Fikatips: världens chokladigaste chokladtårta.

Mina mål för september

Mina mål för september

Jag vet inte riktigt vart tiden försvann – helt plötsligt är det september! Inte mig emot, jag älskar hösten. Att kunna tända ljus i hela lägenheten, krypa upp under en filt och dricka tonvis med varm choklad. Hösten brukar också kännas som en liten nystart, det hänger kvar sen skoltiden tror jag. Och även om det inte är ett nytt skolår och en ny termin så går det att åka snålskjuts på den känslan. För mig har sommaren varit rörig med renovering, massor med resor och att ha gått tillbaka till konsultlivet. Så i september kommer jag att fokusera på att få ordning igen, både på mig själv, jobbet och lägenheten.

Mål ett: få ordning på lägenheten

Mitt första mål är egentligen ganska enkelt och handlar bara om att göra: att få ordning på lägenheten igen. Allt är bara instuvat i skåp och det är saker överallt. Jag är en sån person som varken kan fokusera eller koppla av då. Och eftersom jag jobbar hemifrån mycket så är det viktigt att jag har ordning och kan fokusera. Så i september ska det bli ordning här hemma igen! Samtidigt tänkte jag passa på att rensa ordentligt i skåpen. Även om jag är duktig på att rensa så är jag också duktig på att samla på mig saker. Speciellt i kreativa hypomanier när jag köper på mig pyssel- och konstmaterial av olika slag.

Lästips: så formulerar du mål som gör att du når dina drömmar.

Mål två: komma igång med bra vardagsrutiner igen

Mål nummer två handlar mer om att få ordning på mig själv: att komma igång med rutiner igen. När vi inte har kunnat bo hemma och sen inte har kunnat laga mat hemma har allt bara fått vara som det är. Nu är det dags att komma i ordning igen och jag ska återgå till mina vanliga rutiner. Jag har en ganska hård rytm som jag följer varje dag, den hjälper mig att hantera min bipolära sjukdom. Både för att den ger rutiner och för att den hjälper mig att hålla mina cirkadiska klockgener i schack. Men dem ska jag skriva mer om en annan gång.

Lästips: min morgonrutin för en riktigt bra start på dagen.

Mål tre: lansera mitt nya projekt

Mitt sista mål för september handlar om att lansera ett av mina nya projekt. Jag har två egna projekt som jag jobbar på för tillfället och jag ser fram emot att få dela dem med er. Ett är ett riktigt hjärteprojekt och det andra hoppas jag att flera av er kommer vilja vara delaktiga i. Där kommer jag att kombinera all min kunskap från jobbet som projektledare i mediabranschen med min kunskap om SEO, datadriven contentplanering och contentproduktion. Jag har jobbat på det ett tag och nu är det dags att få ut det!

Lästips: så skriver du en att-göra-lista som gör dig mer produktiv.