fbpx

Veckans planer v.48 2018

Veckans planer v.48 2018

Imorse vaknade jag av att klockan ringde mycket tidigare än jag vant mig vid och funderade på vart förra veckan tog vägen. Dagarna bara rann iväg i en dimma av yrsel, sömn och jobb. Det blev en ren helvetesvecka med medicinerna och jag låg mest i soffan med en katt på magen och skötte jobbet hemifrån. Sen vaknade jag i fredags och mådde bra.

Helt plötsligt hade min kropp vant sig vid de enorma mängderna hormoner och livet fungerar som det ska igen. Så den här veckan gör jag ett nytt försök på livet! När jag skriver det här kan jag med glädje konstatera att jag inte mått dåligt på hela förmiddagen och är tillbaka till kontoret. Ni anar inte hur skönt det känns! Framför allt med tanke på att det inte kommer bli några ändringar i behandlingen på ett par månader. Äntligen, äntligen, äntligen får jag må helt bra igen.

Måndag: läkarbesök, jobbmöten och förhoppningsvis en kväll på Sturebadet.

Tisdag: vi ska få lägenheten värderad, så det blir jobb hemifrån hela dagen.

Onsdag: första vecka på länge där jag inte får ägna dagen åt keramik! Ska försöka råda bot på tomheten med något annat kreativt.

Torsdag: dags att ta tag i månadens bokföring och fakturering.

Fredag: funderar på att unna mig en lång spadag med massage.

Helg: jag ska släpa iväg M på bio. Förhoppningsvis har jag även tillräckligt med energi för att laga en riktigt brakmiddag hemma. Det var länge sen.

Vad ska du göra i veckan?

Veckans planer v.47 2018

Veckans planer v.47 2018

Jag önskar att jag hade energi till att jubla över att det är måndag, men det har jag inte, trots att jag brukar älska måndagar. I fredags kväll fick jag börja med ytterligare en ny medicin inför nästa behandlingsomgång och den har gjort mig helt utslagen. Jag är yr, mår illa och vill inte göra något annat än att sova. Vilket i stort ärvad jag gjort hela dagen idag. Sovit, lyssnat på ljudböcker och ätit popcorn. Och drömt om en tid när jag är trött för att jag har en bebis, inte för att jag tar galna mängder hormoner varje dag. Det får också sätta farten för resten av veckan, jag hoppas verkligen att yrseln lägger sig.

Måndag: spenderades som sagt med att sova och lyssna på ljudböcker

Tisdag: har ett par möten på eftermiddagem, hoppas jag orkar ta mig iväg till Sturebadet en sväng innan det.

Onsdag: äntligen tid hos min nya samtalsperson på psykiatrin, följt av terminens sista tillfälle på keramiken.

Torsdag: helt obokad dag som kommer ägnas åt jobb

Fredag: jobb, jobb och jobb – och lite fredagsbubbel på det

Helg: Vi försöker bestämma oss för om vi ska ta en staycation på ett hotell i Stockholm eller om vi ska ge oss ut i ett naturreservat. Det beror helt på hur jag mår.

Vad ska du göra i veckan?

Lussebullar och växthusbesök

Lussebullar och växthusbesök

Tänkte mest kika in och säga hej såhär på söndagskvällen. Vi har haft en väldigt lugn helg, försöka smälta allt och bara vara. Bakat lussebullar, ätit risotto med tryffelost och promenerat ut till Bergianska Trädgården. Det är ett par kilometer dit hemifrån oss och vi brukar promenera längs vattnet och ta en fika när vi kommer fram, men hittills har vi bara gjort det på sommaren. Idag var det minst sagt grått, så för första gången gick vi in i växthuset. Och det kan jag verkligen rekommendera! Varmt och skönt och dessutom fyllt med växtlampor som blev som en ljusterapi. Precis vad man behöver en grådaskig novemberdag!

Vad har ni gjort i helgen?

Tre tips för att hantera ett negativt graviditetstest

Tre tips för att hantera ett negativt graviditetstest

Trots blödningen och hopplösheten igår så ställde vi klockan på en tid när vi kunde gå upp tillsammans och tog det femhundranittioelfte graviditetstestet imorse. Kissade i pappersmuggen, doppade stickan och la oss i sängen och kramades medan timglaset tickade och testet gjorde sitt. “Inte gravid”. Igen. Jag har vetat det i flera dagar, verkligen känt det. Efter ett och ett halvt år med sprutor och hormoner känner jag min kropp rätt väl. Men nu fick vi det i alla fall svart på vitt och idag känner jag mest ett konstigt lugn över att i alla fall veta. Det har ju blivit ett gäng negativa test den här tiden och man blir lika ledsen varje gång, så jag gör för att hantera ett negativt graviditetstest.

Tips för att hantera ett negativt graviditetstest 1: tillåt dig själv att sörja

Det första jag gör för att hantera ett negativt graviditetstest är att tillåta mig själv att sörja. En gång sa en oförstående bekant att det är väl inget att vara ledsen över, för det blev ju aldrig något, så det finns inget att sörja. Men det är ju just det som det gör. För mig känns ett negativt graviditetstest som ett enormt misslyckande. Ytterligare en gång har min kropp misslyckats med det enda som den egentligen är gjord för: att föröka sig. Och det är okej att sörja. Att det inte blev något, att kroppen inte vill och att en egen liten bebis är ännu längre bort. Som bäst en hel månad till.

Lästips: Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 1: Min högsta dröm är att få bli mamma

Tips för att hantera ett negativt graviditetstest 2: tröstät sånt du inte får äta

Det andra jag gör för att hantera ett negativt graviditetstest är att gå och handla massor av sånt som man inte får äta när man är gravid. Eftersom vi går på behandling för ofrivillig barnlöshet är det tvärstopp på sånt redan från ägglossning, så vid testdagen har det gått tre veckor utan vin, kaffe, charkprodukter och annat gott. Jag är ju som dem av er som läser bloggen vet en enorm vinälskare, så jag går till ett spa, sätter mig i bubbelpoolen (big no no för gravida, tydligen) och beställer bubbel. Väl hemma igen öppnar jag en flaska riktigt gott rött vin, småäter tryffelsalami och gör råbiff till förrätt. Jag förespråkar absolut inte att dränka sina sorger i alkohol och gör det inte själv, men tillåt dig själv att njuta av sånt som du helst vill ska vara förbjudet. För snart får du förhoppningsvis inte göra det på nio månader.

Lästips: Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 2: PCOS-diagnos

Tips för att hantera ett negativt graviditetstest 3: Om 40 veckor kan h<3n vara här

Det tredje jag gör för att hantera ett negativt graviditetstest och det som håller mig uppe, hur svårt det än är, är att tänka att blödningsdag ett faktiskt är dag ett på en eventuell graviditet. Om 40 veckor kan min älskade, efterlängtade lilla bebis vara här. Förut har vi köpt ett nytt gosedjur varje gång det känns övermäktigt, men nu finns det så mycket gosedjur hemma att vi inte gör det längre. Men ser jag något som jag inte kan motstå; ett par supersmå skor eller en liten mössa, då köper jag det och lägger i ett litet skåp. För en dag SKA det finnas en liten bebis som kan använda det.

Lästips: Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 4: Letrozol

Att förlora hoppet om och om igen

Att förlora hoppet om och om igen

Idag har jag legat nedbäddad i sängen och störtgråtit. Den här dagen kan läggas till på listan över dagar och månader som jag vaknat i en pöl av blod och förlorat hoppet igen. Den här gången trodde jag verkligen att vi skulle lyckas bli gravida, att det äntligen skulle vara vår tur att få bli föräldrar. Men det verkar inte bli så, vi vet inte säkert förrän imorgon när det är läkarordinerad testdag. Men jag orkar inte hoppas. Det har jag inte gjort den senaste veckan heller, men idag lämnade allt hopp mig.

Den senaste tiden har jag fått mycket beröm både från vårdpersonal och anhöriga om att jag är så stark som bara kämpar på. Men jag orkar inte vara “stark” mer, jag vill inte behöva vara det. Jag har längtat efter barn hela mitt liv oh efter 1,5 år med tabletter, sprutor och fler gynundersökningar än jag kan räkna så börjar jag tappa orken. Jag är så brutalt slutkörd både psykiskt och fysiskt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Att varje gång hoppas och bli nedslagen av att det antingen inte blir några ägg eller av att man får mens. Det är fruktansvärt på ett sätt jag inte kan förklara.

Att kämpa mot ofrivillig barnlöshet påverkar hela ens liv. Det känns som att allt kretsar kring att jag ska bli gravid. Vi måste planera sociala aktiviteter efter behandlingar, kan inte resa eller hitta på spontana saker. För vi kanske måste boka in ett läkarbesök, en provtagning eller ett ultraljud. Vi vet aldrig när de kommer vara så vi måste hålla oss nära Stockholm. Och i ärlighetens namn är jag inte så sugen på att sitta på ett flygplan heller. Den senaste behandlingen har inneburit att jag måste ta vaginala tabletter tre gånger om dagen. Och de rinner ut. Och blir kladdiga. Och det känns inte som att jag gör något annat än att byta och tvätta trosor. Dygnet runt.

Just idag känns det som att jag inte orkar mer. Samtidigt vet jag att det enda jag verkligen, verkligen vill här i livet är att få bli mamma. Och då kan jag inte ge upp. Så jag hoppas att jag vaknar imorgon och känner att jag har hittat orken igen, att jag kommer klara en omgång till. Tills dess ka jag fortsätta gräva ned mig i soffan, äta choklad och kolla på bilder från i somras. När jag var glad, lycklig och hoppfull.