fbpx

TBT: bilden som gav mig denguefeber

TBT: bilden som gav mig denguefeber

Idag är det torsdag (vart tog den här veckan vägen?) och jag tänkte att vi kör en liten TBT till den dagen jag fick denguefeber. Jag har delat den här berättelsen på min Insta förut, men inte här i bloggen. Så nu hoppar vi tillbaka till början av december 2017.

Jag och en vän hade åkt till Thailand för att få två veckors välbehövligt miljöombyte efter en tuff jobbhöst. Som vanligt hade jag googlat fram en miljon platser jag ville se och ta bilder vid. En plats jag hade läst om var en utkiksplats som kallades ”Over Stone” och helt enkelt var en stor gigantisk sten som balanserade på en klippkant. Men ingen vi pratade med visste vad jag menade.

Efter ett tags googlande lyckades jag hitta ungefär vart det låg och då visste chauffören på vårt hotell vad jag menade. Vi åkte iväg i hotellets största SUV och gav oss iväg upp för bergen in i djungeln. Det var så brant att jag flera gånger trodde att bilden skulle volta eller bara åka bakåt igen, men upp kom vi. Tills vi nådde en backe som säkert hade en lutning på 45 grader. Där gav han upp, pekade ut mot djungeln och sa ”in there somewhere”.

Vi hoppade ut, utrustade med varsin liten flaska vatten, och gav oss in i djungeln. Det var fruktansvärt varmt och svetten rann. Efter någon timmes letande hade vi fortfarande inte hittat rätt och var på väg att ge upp. Men precis då hittade vi en gammal tempelruin med en magisk utsikt över havet. Vi tog en paus, mediterade och njöt. När vi precis hade bestämt oss för att börja gå ned igen såg vi Over Stone på andra sidan en liten dal och gav oss däråt.

Väl framme behövde vi gå igenom en liten trädgård. Där fanns en bössa där man kunde betala 20 baht för att krypa över en ranglig, trasig hängbro ut till stenen. Men om det var värt det! Utsikten var magiskt och jag njöt hur länge som helst innan vi gav oss nedför berget igen. Vad jag däremot inte vet om det var värt var denguefebern jag drog på mig. Ungefär en vecka efter att vi hade varit i djungeln fick jag hög feber och hela kroppen gjorde ont. Det blev ett dygn på Thailändsk sjukhus (min värsta upplevelse någonsin), ett tidigt flyg hem till Sverige och två dygn på Karolinskas infektionsavdelning under övervakning. Jag har aldrig mått så fysiskt dåligt och haft så ont i hela mitt liv. Men det var väl en upplevelse det också!

DIY: rengörande och lugnande ansiktsmask med kaolinlera

DIY: rengörande och lugnande ansiktsmask med kaolinlera

Jag älskar hudvård. Älskar. Älskar. Älskar. Och något jag verkligen älskar är när man hittar budget- och DIY-produkter som ger riktigt bra hudvård. Min favoritmask med kaolinlera och lavendel. Den har 100% verksamma ingredienser, inga onödiga kemikalier, är billig och ger resultat direkt.

Min förkärlek till just hudvård kommer från ett tidigare sminkintresse. I tonåren hade jag problemhy och letade hela tiden tips för att få min dagliga sminkning att bli bättre. Och något jag fastnade vid var att underlaget är det absolut viktigaste för en bra sminkning var bra hy. Så jag började intressera mig för hudvård och sen jag hittade Dermalogicas produkter, som gjort underverk med min hy, sminkar jag mig knappt. De är svindyra men väl värda varenda krona för att de är så bra, och förvånansvärt dryga.

En produkt som inte är dyr alls men ger bra resultat är just min ansiktsmask med kaolinlera. Som jag har berättat om förut älskar jag budgetprodukter och speciellt när de har 100% verksamma ingredienser, som mandelolja för torr hy. Det är samma sak med den här ansiktsmasken med kaolinlera. Eftersom man gör den själv blir den förhållandevis billig och man slipper onödiga ingredienser, kemikalier, konserveringsmedel och annat som inte bara kan vara dåligt mot hyn och miljön men som framför allt i det här sammanhanget minskar andelen verksamma ingredienser i produkten.

100% verksamma ingredienser ger resultat

De verksamma ingredienserna är de som arbetar och ger resultatet. I min ansiktsmask med kaolinlera, som har totalt tre ingredienser, är två verksamma: kaolinlera och lavendelolja. Kaolinleran är en helt naturlig lera som verkar rengörande, detoxande och lugnande. Den är speciellt bra för fet hy med pormaskar, acne och stora porer eftersom den drar ur orenheter samtidigt som den lugnar och minskar risken för rodnad. Den är också antiinflammatorisk och ökar blodcirkulationen vilket läker acne och pormaskar snabbare och minskar risken för att det ska bli inflammationer.

Eftersom jag har lätt för att få rodnader i ansiktet är det toppen att den är både lugnande och antiinflammatorisk. För att förstärka den effekten har jag också i ett par droppar lavendelolja som är lugnande och läkande. Men det gäller att vara försiktig – har man i för mycket olja blir den istället frätande. Och inte på ett bra sätt som vissa syror.

Det är verkligen en ansiktsmask som gör under för min hy och jag använder den istället för dyra ansiktsmasker som kostar 500kr för en tub som räcker tio gånger (om inte mer) så kort tid som en påse kaolinlera. Jag tycker att jag får minst lika bra rengörande resultat av den som av lermasker från lyxmärken, men med fördelarna av billigare, mindre transporter och mindre plast- och kemikaliekonsumtion. Bara wins helt enkelt! Jag gör en burk ansiktsmask med kaolinlera åt gången som räcker ett par månader och är busenkel att göra. Lera, lavendelolja och burkar köper jag från Organic Makers, de har allt man behöver för ekologisk DIY -hudvård och lite till. Observera att det är ett rent tips från min sida – inte ett betalt inlägg.

Recept: rengörande och lugnande ansiktsmask med kaolinlera

Ingredienser

  • 0,5 dl kaolinlera
  • 5 droppar lavendelolja
  • Vatten

Gör så här:

  1. Blanda leran med lite vatten i taget tills du får en konsistens som du gillar.
  2. Ha i 5 droppar lavendelolja och rör om ordentligt.
  3. Lägg på ett tunt lager på ansiktet och låt verka 5-10 minuter.
  4. Skölj bort med ljummet vatten.
  5. Förvara ansiktsmasken i en lufttät burk.

Den här ska inte behöva vara aktivism

Den här ska inte behöva vara aktivism

Jag delar ganska mycket inlägg om body positivity på min Instagram. En stor del av anledningen är att jag kämpande med svår anorexia från att jag var tio tills att jag tog studenten och hoppas att om jag delar fler bilder på andra typer av kroppar i sociala medier så kanske färre känner sig pressade till självsvält. Det finns så mycket normperfekta kroppar i sociala medier och att på något sätt behöver vägas upp. Och jag vill vara tydlig med att det inte är något fel att vara normsnygg – det är underbart fina bilder – men det behövs annat också. Så jag delar med mig.

Men något som gör mig extremt frustrerad, ledsen och upprörd är att det ses som aktivism. Och ja, jag vet ju att det är aktivitsm att försöka bryta normer, men jag blir så ledsen över att det ska behöva vara så. Jag har storlek 40 på kläder, vilket är en väldigt vanligt förekommande storlek. På någon föreläsning om kroppshets hörde jag att den vanligast förekommande storleken är 42-44. Jag är alltså smalare än medianen. Och ändå är det aktivism att dela en bild på min kropp.

Hur fel är inte samhället om det är kroppsaktivism att dela en osmal kropp? Att det som är mest vanligt förekommande inte är normen för hur en kropp ska se ut. Det är bara ren galenskap. Ren och skär galenskap.

Vad tycker du?

Det är i alla fall någon som är nöjd idag

Det är i alla fall någon som är nöjd idag

Jag vaknade upp med feber, snuva och ont i halsen imorse och är inte alls glad idag. Jag har massor att göra och skulle verkligen behöva vara på jobbet. Som tur är kan jag göra det mesta hemifrån och har legat med datorn i sängen hela dagen. Någon som är nöjd är i alla fall katten, dels för att han får vara i sovrummet och dels för att han får sällskap i sänge hela dagen. Han är världens keligaste katt och har legat här och snusat bredvid mig och min virkning hela dagen.

Och jag har passat på att testa kameran i minnya iPhone XS. Den blev panikbeställd i fredags när min gamla gick sönder och kom med bud igår. Hittills är jag väldigt nöjd medden och kameran verkar vara helt okej. Bilderna i det här inlägget är tagna med den och lite snabbt uppljusade i Lightroom mobile. Vad säger ni, duger de som bloggbilder så att det kan bli lite mer vardagsinlägg? Systemkameran är så tung att släpa runt på så vissa saker blir aldrig fotograferade och visade i bloggen, jag vill ju så gärna att bilderna som används ska vara bra!

Tre tips för att kunna vara biplolär och jobba heltid

Tre tips för att kunna vara  biplolär och jobba heltid

Något som verkar förvåna många är att man kan vara bipolär och jobba heltid. Eller snarare att man kan vara bipolär och jobba över huvud taget. När jag berättar om min sjukdom så får jag ofta höra ”men du ser ju så normal ut!” eller ”men, du jobbar ju”. Det är så sorgligt att det ska vara så, att folk i allmänheten har en så felaktig bild av psykiskt sjuka. Jag säger det så väldigt ofta men kommer nog behöva upprepa det igen: det är inte konstigare att vara psykiskt sjuk än att vara fysiskt sjuk. Och precis som för någon som är fysiskt sjuk eller har en fysisk funktionsvariation går det utmärkt att vara bipolär och jobba heltid. Men man behöver kanske tänka på ett par saker.

1. Acceptera att du har en funktionsvariation

Något jag tror att man ofta glömmer när man lever med en dold funktionsvariaton som bipolär sjukdom är att den påverkar hela livet mycket mer än man tror. För att det ska fungera att vara bipolär och jobba heltid måste man acceptera sin funktionsvariation och det den innebär. För mig, som behöver extremt fasta rutiner för att vara stabil i mitt mående, så innebär det att jag inte kan jobba skift. Jag klarar helt enkelt inte av så stora rubbningar i min dygnsrytm. Jag har också svårt att må bra om jag har ett jobb där jag konstant träffar och pratar med andra människor. Vård- och serviceyrken är helt enkelt inget som är bra för min sjukdom. Men om jag accepterar det och väljer yrken som passar min funktionsvariation så går det utmärkt att vara bipolär och jobba heltid. Och det är ju egentligen inte konstigare än att någon som sitter i rullstol skulle ha svårt att jobba som cykelbud eller flytthjälp.

Lästips: tre sätt som bipolär sjukdom är en tillgång på jobbet.

2. Var beredd på att det behövs anpassningar

En annan sak som är viktig för att det ska gå bra att vara beredd och jobba heltid är att vara beredd på att det kommer behövas anpassningar. Precis som någon som har en fysisk funktionsvariation kan behöva en rullstolsramp eller hiss så behöver jag möjlighet att kunna gå undan eller jobba hemifrån i vissa perioder. Det är helt enkelt förutsättningar som behövs för att jag ska kunna göra mitt jobb. Och om det inte görs anpassningar för att jag ska kunna fungera normalt så kommer det helt enkelt inte gå att vara bipolär och jobba heltid. Hur stora de anpassningarna är varierar såklart från person till person – för mig räcker det oftast med ett par noice cancelling hörlurar och att inte lägga möten innan klockan 10:00 så att jag kan få sova lite längre om jag har haft en jobbig natt. Och vet ni? De flesta reagerar inte ens på om det inte går att lägga ett möte direkt på morgonen, de förutsätter bara att man har andra möten eller ska lämna barn på förskolan.

Lästips: tre saker jag gör varje dag för att hantera bipolär sjukdom.

3. Var öppen mot dina kollegor och din chef

Det tredje och kanske absolut viktigaste för att det ska gå bra att vara bipolär och jobba heltid är att vara öppen mot sina kollegor och sin chef. Just eftersom det behövs anpassningar eller bara lite extra stöd ibland så måste man berätta att man har en funktionsvariation och hur man mår. Ens kollegor ser om man sitter i rullstol och hjälper till att hålla upp dörren, och arbetsgivaren förstår att det behövs en tillgänglighetsanpassad lokal. Men eftersom bipolär sjukdom är en dold funktionsvariation kan de inte se det på dig utan du måste berätta. Troligtvis måste du också berätta exakt vad du behöver, kunskapen om just bipolär sjukdom är ganska låg. Men så länge du är öppen mot din arbetsgivare och dina kollegor brukar det gå superbra att vara bipolär och jobba heltid.

Lästips. tre saker att tänka på om du har en bipolär kollega.