fbpx

Lillans rum

Lillans rum
Ikea Svansmo armchair and Stokke Sleepi Crib

När jag satt och kollade igenom bloggen häromdagen insåg jag att jag inte har lagt ut några bilder på nya huset än – trots att vi flyttade in i april! Så tänkte försöka fotografera våra rum så att ni får se hur vi har det. Eller skulle ni kanske vilja ha en liten videorundtur?

Först ut i alla fall är det rummet som flest verkar vara nyfikna på: Lilla O’s rum. En stor anledning till att vi flyttade var att det kändes trångt med en bebis i vår tvåa inne i stan så det känns riktigt skönt att hon har ett eget rum. Och det är det rummet som har varit roligast att inreda, och det vi är mest nöjda med. Det ska upp lite dekorationer på väggarna sen känner vi oss klara.

Det har blivit riktigt mysigt och är fullt med mjuka textilier. Mattan är mjuk som en filt och kommer från Mio, precis som gardeinerna. Filten och kudden i fåtöljen är från Hemtex och själva fåtöljen är från Ikea. När vi sa att vi skulle köpa en matningsfåtölj sa väldigt många att vi aldrig skulle använda den för att man vill amma och mata någon annanstans men de har haft fel hittills. Särksilt i början användes den halva nätterna och nu matar vi henne där innan det är dags för nattning.

Överlag är vi i hennes rum mycket och leker och myser, det är också där hon sover på dagarna och kvällarna. Efter sista matningen runt 22 flyttar vi över henne till en bedsidecrib i vårt sovrum så att vi har henne nära. Hennes fina spjälsäng är en Stokke Sleepi och över den hänger en sänghimmel från Mio och bollampor från Bauhaus. Vi gillar att blanda dyrt och billigt – den lilla leksakslådan med katten är också ett fynd från Systrarne Grene och kostar bara 129kr.

Hennes garderob har ni sett förut, den är från Ikea och alldeles lagom för hennes små kläder. På klädstången hänger överdelar och i lådorna ligger allt annat, en låda för varje storlek. Och på hyllan under klädstånden finns hennes växande rosettsamling från Livly. Lilla O föddes med väldigt mycket hår så hon kan redan använda dem vilket är roligt.

Sist men inte minst så har vi en Hemnesbyrå från Ikea som skötbord eftersom vi inte får plats med en skötbädd i badrummet på ovanvåningen. I början var jag tveksam till hur det skulle fungera med skötbord utan tillgång till vatten i samma rum men badrummet ligger dörr i dörr om det skulle behövas.

Mina intentioner v.37

Mina intentioner v.37

Äntligen måndag! Jag tycker alltid att veckans första dag är som en miniomstart, lite som nyår. Och just idag känns det som att jag behöver det. Förra veckan med feber och ensam hemma gjorde att jag tappade alla rutiner. Istället för att ta hand om mig själv har jag levt på cola och choklad och knappt rört på mig. Inte bra för mig och inte bra för lilla O som får i sig sin näring för mig. Så nu blir det nya tag! Här är mina intentioner för veckan.

Komma igång med mina rutiner igen

Jag mår bäst när jag har rutiner, så nu är det dags igen. Komma upp på morgonen istället för att ligga kvar i sängen, dricka vatten när jag är törtstig istället för läsk, ta en promenad med barnvagnen varje dag och låta mig själv ta femton minuter ensam i badrummet varje kväll för en hudvårdsrutin.

Börja med mamma-mage-appen

Det blev aldrig någon träningsstart för några veckor sen. De säger att man kan göra mamma-mage-övningarna direkt efter ett kejsarsnitt men det kändes inte bra i min kropp. Nu ska såret ha läkt och jag hoppas på att det känns bättre att småträna lite nu!

Njuta av tiden med lilla O

Jag känner mig hemsk som skriver det här men förra veckan hade jag svårt att njuta av tiden med lilla O. Jag var febrig och grinig och hon hade ont i magen och var grinig samtidigt som det var vår första vecka ensamma hemma. Inte en optimal kombo. Självklart hade vi mysiga och underbara stunder varje dag men jag hade svårt att njuta ordentligt. Den här veckan ska jag fokusera på det lilla miraklet hon är istället för hur jobbigt det kan vara att vara själv.

Sex veckor som mamma

Sex veckor som mamma

Förra veckan blev inte alls som att jag hade tänkt. M började jobba igen och jag timeade med att bli supersjuk. Så lilla O och jag har spenderat större delen av veckan i sängen. Ätit, sovit, ammat och försökt ta oss igenom dagarna tills M kommit hem och kunnat ta O så att jag fått vila ordentligt. Vi har hittat våra rutiner hemma, kommit på hur båda två kan sova under nattamning och börjat lära känna varandra utanför magen.

Men imorgon är det äntligen en ny vecka och jag känner mig pigg igen! Idag fyllde lilla O sex veckor och jag börjar känna att jag landat i mammarollen. I alla fall skapligt. Det är helt fantastiskt att hon är här och jag kan knappt komma ihåg hur livet var innan. Men det är helt klart en omställning att behöva sätta någon annan före sig själv och att inte riktigt kunna planera sin tid.

Det svåraste tycker jag är att hitta något som gör mig tillräckligt stimulerad. Hur underbart det än är att kramas halva dagarna så gör det mig smått galen att min hjärna inte utmanas på samma sätt när jag jobbar. Det är högst troligt bra för mig att bli lite uttråkad och lära mig att ta det lugnt, men det är inte roligt.

Och jag kan inte hålla mig helt, jag skriver på en bok och hittar på små projekt här hemma. Jag har lovat mig själv att försöka vara helt föräldraledig i två månader innan jag börjar småjobba lite, så något måste jag roa mig med på dagarna när O sover. Och det gör hon ganska mycket… jag var inte helt beredd på det här med hur mycket bebisar sover. Lilla O är en snäll bebis så jag har mycket egentid på dagarna. Så vi får se om jag lyckas hålla mig från att jobba i en månad till…

Nu börjar föräldraledigheten

Nu börjar föräldraledigheten

Idag börjar min föräldraledighet på riktigt och lilla O är fem veckor och en dag gammal idag. Så egentligen skulle man väl tycka att jag har varit föräldraledig ett tag men det har inte riktigt känts så eftersom M också har varit hemma och jag faktiskt har varit sjukskriven under den tiden. Men idag börjar han jobba och jag och O är ensamma hemma. Och det känns lite som en milstolpe och nystart på livet. Både för att det är höst – jag älskar hösten – och för att det är en helt ny situation. På tal om höst är jag så glad att dahliorna äntligen blommar i vår trädgård. Bilden på blomman är tagen för några dagar sen och är en Dahlia Café au lait som blommar hos oss – den är lika stor som min hand!

Det får bli lite en nystart på bloggen också. Den har funnits av och till i ganska många år och följt mitt liv lite. Och nu ska den få en liten uppfräschning med ordentliga inlägg och förhoppningsvis lite tätare uppdatering nu när jag mår bra igen. Samtidigt kommer nog innehållet förändras en del: under föräldraledigheten känns det naturligt att inte ha lika stort fokus på att nå mål och lyckas på jobbet. Och ja, inläggen om ofrivillig barnlöshet försvinner ju av en väldigt naturlig anledning. Vi är inte ofrivilligt barnlösa längre!

Vårt älskade lilla mirakel är äntligen här.

Så vad kommer det skrivas om i bloggen då? Jag tänker att tiden får utvisa det, men sannolikt sånt som är en stor del av min vardag: mammalivet, matlagning, bakning, pyssel, trädgård, odling, inredning och diverse radhusfix. Ytterligare en sån där livsstilsmammablogg helt enkelt. Men med en stor dos öppenhet om hur det är att vara mamma och psykiskt sjuk.

Och hur går det då? Jo, hittills väldigt bra. Som ni som följt mig ett tag vet jobbar jag mycket med sömn för att hantera min sjukdom och både förlossningen och tiden efteråt har jag haft sömnprioritering. Det är helt enkelt M som har fått dra det stora lasset på nätterna – vilket innebär att jag är oförskämt pigg och inte har fått några skov. Nu ska vi hitta en rutin som fungerar på vardagarna och jag har tänkt skriva både om det och hur vi har planerat under både graviditeten, förlossningen och de första veckorna.

Men vi tar lite i taget, först ska jag klara av min första förmiddag ensam hemma med en liten bebis.

Min graviditet v32 – v36

Min graviditet v32 – v36

Bild tagen av Erica Gilbertsson som vi hade en magisk gravidfotografering med.

Jag har börjat skriva på min förlossningsberättelse men innan den kommer tänkte jag uppdatera er om slutet av graviditeten. Som ni redan vet mådde jag inte särskilt bra och den sista månaden blev det riktigt illa. Min depression blev betydligt värre och smärtan i kroppen gjorde att jag inte klarade av att göra något, knappt gå på toaletten. Resultatet blev att jag låg i sängen hela dagarna med AC:n påslagen och bara försökt överleva. M hade tänkt jobba tills lilla O kom men bestämde sig för att gå tidigt för att vara hemma och ta hand om mig. Oavsett hur dåligt jag mådde så fortsatte O att må bra: hon sparkade runt som bara den och specialiserade sig på att få in riktiga supersparkar på min högra njure.

Mitt i all smärta försökte jag fokusera på att njuta av graviditeten vilket är lättare sagt än gjort när man behöver kissa tjugofyra gånger per dygn och har konstant ont. Men jag försökte fokusera på det som var bra: jag hade ingen halsbränna, inga problem med inkontinens som många får och bebisen mådde bra. Att känna sparkar i magen är en väldigt speciell känsla och jag var väldigt fokuserad på dem.

De sista två veckorna slöt jag mig väldigt mycket och märkte hur psyket började förbereda sig på vad som skulle komma. Jag hade ofta väldigt smärtsamma förvärkar, särskilt på kvällarna, och jobbade med att hantera dem. Att andas yogaandning, gå runt och gunga på höfterna eller duscha varmt var det enda som hjälpte. Och när jag inte gjorde det försökte jag meditera eller skrivmeditera med mina förlossningsmantran. Dem tänkte jag att jag skulle skriva ett eget inlägg om men mitt favoritmantra var det här:

Jag kommer inte att tappa kontrollen över förlossningen, jag väljer att släppa den mentala kontrollen och lita på min kropp. Jag är gjord för det här och min kropp vet precis vad den ska göra.

Det mantrat hjälpte mig både att verkligen lita på min kropp och inte vara rädd för smärtan, men framför allt att inte vara rädd för att tappa kontrollen. Jag har ett enormt kontrollbehov och vill kunna planera och förbereda processer men det går inte riktigt med en förlossning, vilket gjorde mig livrädd tills jag verkligen hade jobbat in mantrat och trodde på det, något som gjorde att jag kände mig väldigt trygg under hela förlossningen. Men det får ni läsa om senare.