Att förlora hoppet om och om igen

Att förlora hoppet om och om igen

Idag har jag legat nedbäddad i sängen och störtgråtit. Den här dagen kan läggas till på listan över dagar och månader som jag vaknat i en pöl av blod och förlorat hoppet igen. Den här gången trodde jag verkligen att vi skulle lyckas bli gravida, att det äntligen skulle vara vår tur att få bli föräldrar. Men det verkar inte bli så, vi vet inte säkert förrän imorgon när det är läkarordinerad testdag. Men jag orkar inte hoppas. Det har jag inte gjort den senaste veckan heller, men idag lämnade allt hopp mig.

Den senaste tiden har jag fått mycket beröm både från vårdpersonal och anhöriga om att jag är så stark som bara kämpar på. Men jag orkar inte vara “stark” mer, jag vill inte behöva vara det. Jag har längtat efter barn hela mitt liv oh efter 1,5 år med tabletter, sprutor och fler gynundersökningar än jag kan räkna så börjar jag tappa orken. Jag är så brutalt slutkörd både psykiskt och fysiskt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Att varje gång hoppas och bli nedslagen av att det antingen inte blir några ägg eller av att man får mens. Det är fruktansvärt på ett sätt jag inte kan förklara.

Att kämpa mot ofrivillig barnlöshet påverkar hela ens liv. Det känns som att allt kretsar kring att jag ska bli gravid. Vi måste planera sociala aktiviteter efter behandlingar, kan inte resa eller hitta på spontana saker. För vi kanske måste boka in ett läkarbesök, en provtagning eller ett ultraljud. Vi vet aldrig när de kommer vara så vi måste hålla oss nära Stockholm. Och i ärlighetens namn är jag inte så sugen på att sitta på ett flygplan heller. Den senaste behandlingen har inneburit att jag måste ta vaginala tabletter tre gånger om dagen. Och de rinner ut. Och blir kladdiga. Och det känns inte som att jag gör något annat än att byta och tvätta trosor. Dygnet runt.

Just idag känns det som att jag inte orkar mer. Samtidigt vet jag att det enda jag verkligen, verkligen vill här i livet är att få bli mamma. Och då kan jag inte ge upp. Så jag hoppas att jag vaknar imorgon och känner att jag har hittat orken igen, att jag kommer klara en omgång till. Tills dess ka jag fortsätta gräva ned mig i soffan, äta choklad och kolla på bilder från i somras. När jag var glad, lycklig och hoppfull.

Det kliar i mina keramikfingrar

Det kliar i mina keramikfingrar

Varför kan det inte vara onsdag idag? Jag längtar verkligen efter att få sätta mina fingrar i leran och skapa något igen! att få skapa och forma är verkligen som terapi för mig, jag tänker bara på leran och kan slappna av helt. Förra veckan gjorde jag den här ljusstaken som förhoppningsvis är bränd och klar för glasering imorgon. Ska försöka bestämma mig för en färg också. Vad tycker ni, ska jag köra på säkert och vitt eller något roligare? Finns det något kreativt som du gillar att göra för att slappna av?

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 4: letrozol

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 4: letrozol

Det som höll mitt humör uppe allra mest under behandlingen var alla resor vi bokade in – längtar verkligen tillbaka till värmen och solen nu!

De senaste veckorna med hormonbehandlingen har varit otroligt kämpiga och nu är jag uppe i nio läkarbesök, två inläggningar och två akutbesök på två och en halv vecka. Det sliter, både på psyket och kroppen så nu är jag sjukskriven på deltid. Framför allt för att jag har haft så ont, mått så illa och inte kunnat sova vilket påverkar min bipolära sjukdom väldigt negativt. Men jag försöker tänka på hur långt vi har kommit och att snart måste det vara vår tur att få det där efterlängtade plusset! Men nu till del fyra i kampen mot ofrivillig barnlöshet: ägglossningsstimulering med Letrozol.

Ägglossningsstimulering med Letrozol

Som jag har berättar förut är andledningen till att vi inte kan bli gravida själva är att jag inte har någon ägglossning på grund av PCOS. När viktnedgång och Metformin inte fungerade var det dags för nästa steg på behandlingsstegen: att prova att stimulera ägglossningen med Letrozol. Det är ett läkemedel som innehåller hormoner som stimulerar äggen till att växa bättre och förhoppningsvis lossa av sig själva.

Hurra – äggen växer!

Behandlingen går till så att man ett par dagar in på sin mens börjar äta tabletterna, och för mig innebar det att vi först fick Primolut Nor för att jag skulle få mens. Och sen var det dags för Letrozol. Det var första gången jag fick en hormonbehandling och jag var helt oförberedd på hur jobbigt det skulle vara. Många märker inget alls av behandlingen men för mig var det ett rent helvete av humörsvängningar upp och ned. Framför allt grät jag av allt. Och hade helt brutalt ont i magen. Så ont att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen.

Det hade dock en väldigt positiv förklaring, vid ultraljuden visade det sig att ett av mina ägg växte! Väldigt, väldigt långsamt, men det växte! Och att jag hade så ont i magen berodde helt enkelt på att min kropp fungerade som den skulle. De flesta kvinnor lever med den smärtan varje månad men vänjer sig sakta vid den, det har ju inte jag gjort. Så för mig var det en helt ny känsla i kroppen.

Ovitrelle, ägglossning och akutbesök

Men trots att ägget växte som det skulle så ville det inte lossna av sig själv och jag fick ta Ovitrelle som är en spruta som gör att man får ägglossning. Och ungefär ett dygn efter att jag tagit den fick jag så ont att jag trodde att jag skulle dö! Eftersom man kan bli överstimulerad och få cystor av behandlingen så åkte vi in till gynakuten där de kunde konstatera att det helt enkelt var ägglossningssmärta. Då trodde jag att jag skulle dö för att det var så pinsamt, men de förklarade att det inte är helt ovanligt att patienter som nästan aldrig haft ägglossning tror att något är fel. Dessutom visade det sig att två ägg hade lossnat, så då gjorde det ju dubbelt så ont!

En evig väntan

Sen började en evig väntan på att datumet för förväntad mens skulle komma och det kändes som att tiden gick helt brutalt långsamt. Och jag kunde inte låta bli att testa mig om och om igen. Men det blev inget av den omgången och det kändes som att hela mitt hjärta krossades. Jag hade verkligen trott att nu skulle vi äntligen få bli föräldrar.

Och när det inte blev något så körde vi på med nya omgångar Letrozol i dubbel dos, helt utan gensvar från min kropp. Äggen ville inte växa och månaderna gick. För varje ultraljud där det konstaterades att det inte hände något kände jag mig mer och mer värdelös och tänkte bara ”varför kan min kropp inte göra det enda den är skapad för?”.

Till slut bestämde vi oss för att ge upp försöken med Letrozol och gå vidare till nästa möjlighet: att ägglossningsstimulera med Gonal-F och ta sprutor varje dag. Inte det lättaste för någon som svimmar av att se en nål, men ett barn är värt allt. Hur det gick och varför mina byxor har blivit oanvända hela året (hej blåmärksmage!) får ni läsa mer om nästa vecka.

Inlägg om kampen mot ofrivillig barnlöshet

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 1: Min högsta dröm är att få bli mamma

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 2: PCOS-diagnos

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del  3: viktnedgång, metformin och Donaferty

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 4: Letrozol

Veckans planver v.46 2018

Veckans planver v.46 2018

Och så var det helt plötsligt måndag och en ny vecka igen! Förra veckan blev helt okej till slut och vi hade en väldigt lugn och avslappnande helg i Örebro, precis vad jag behövde! Men nu är det full fart framåt igen.

Måndag: intensiv mötesförmiddag och sen bär det av mot Sturebadet för spajobb.

Tisdag: planerar att sitta hela dagen med en ny hemsida.

Onsdag: näst sista tillfället på min keramikkurs, kommer bli så tråkigt när den är slut.

Torsdag: jobb, jobb, jobb.

Fredag: ja, ni kan nog gissa det: jobb

Helg: en helt obokad helg hemma i Stockholm!

Vad ska du göra i veckan som kommer?

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 3 – viktnedgång, metformin och Donaferty

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 3 – viktnedgång, metformin och Donaferty

Som jag har berättat förut är min högsta dröm att få bli mamma. Men det har tyvärr varit, och är, en lång kamp på grund av att jag har PCOS. Det är ett tillstånd med för många äggblåsor och för mycket testosteron som gör att jag inte har någon egen ägglossning. Och utan ägglossning kan man inte bli gravid på egen hand. För några dagar sen skrev jag om del ett i min kamp för att bli mamma, och vår kamp för att bli föräldrar: att få en PCOS-diagnos. Nu tänkte jag att det är tags för del tre i serien om kampen att bli mamma. Behandlingsstarten: att gå ned i vikt och att börja med metformin.

Övervikt minskar chansen till ägglossning

När jag fick diagnosen var vi inte säkra på att vi ville försöka få barn då, men vi visste att vi ville det i framtiden. Och även om man inte vill bli gravid är det viktigt att behandla PCOS för att lindra symptomen och förebygga följdsjukdomar. Jag var, och är fortfarande, överviktig. Inte mycket, men tillräckligt för att behöva gå ned i vikt. Övervikt kan nämligen skapa rubbningar i mensen och öka testosteronet i kroppen, så det första steget är alltid att försöka nå ett BMI under 25.

Eftersom PCOS kan göra det svårt att gå ned i vikt och de mediciner jag äter för min bipolära sjukdom gör det ännu svårare (man går upp massor av dem) så fick jag lite hjälp på traven. Läkarna skrev efter samråd med varandra ut Metformin till mig. Det är en diabetesmedicin som gör att kroppen lättare tar åt sig av energin i blodet och minskar insulinresistensen. För mig var det väldigt bra eftersom jag hade metabolt syndrom, ett förstadie till diabetes, på grund av mina mediciner. Metformin används dessutom som behandling både för metabolt syndrom och PCOS eftersom en bieffekt är att hormonbalansen i äggstockarna jämnas ut. För mig var det en bra behandling och jag har gått ned 16 kilo på ett år. Det hade jag aldrig klarat utan medicinerna, jag har försökt med allt men mina andra mediciner ställer helt enkelt till det för mycket.

Behandling med kosttillskottet Donaferty

Utöver metforminet fick jag även ett kosttillskott som heter Donaferty. Det är receptfritt och finns i hälsokostbutiker. Egentligen är det ett kosttillskott för dem som vill bli gravida och har fått rekommendation att ta tillskott med myo-inositol, D-chiro-inositol och folsyra. För det behöver man inte ha PCOS, men just det här kosttillskottet har också visat sig öka chansen till ägglossning hos personer med PCOS. Det är ett litet pulver som blandas ut i vatten och dricks två gånger per dag.

Jag läste mycket om det innan jag testade och det hade haft bra effekt på många med PCOS som lyckats bli gravida snabbt efter att ha börjat med Donaferty. På mig hade det tyvärr inte någon större verkan, och såhär ett år senare vet vi att det är för att mina äggstockar är svårstimulerade. Inte heller nästa steg i behandlingen, Letrozol, ger någon effekt på mig. Så Donaferty var liksom lönlöst. Men OM du nyligen fått en PCOS-diagnos och vill bli gravid är det definitivt värt att prova! De allra flesta har inte lika svårflörtade äggstockar som jag, och det är en betydligt mindre påfrestning att ta Donaferty än Letrozol.

Just Letrozol kommer jag skriva mer om i nästa inlägg i den här serien om kampen för att bli mamma. Jag lägger in en länk här när det är publicerat, tillsammans med de andra delarna i serien.

Inlägg om kampen mot ofrivillig barnlöshet

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 1: Min högsta dröm är att få bli mamma

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 2: PCOS-diagnos