fbpx

Min graviditet v32 – v36

Min graviditet v32 – v36

Bild tagen av Erica Gilbertsson som vi hade en magisk gravidfotografering med.

Jag har börjat skriva på min förlossningsberättelse men innan den kommer tänkte jag uppdatera er om slutet av graviditeten. Som ni redan vet mådde jag inte särskilt bra och den sista månaden blev det riktigt illa. Min depression blev betydligt värre och smärtan i kroppen gjorde att jag inte klarade av att göra något, knappt gå på toaletten. Resultatet blev att jag låg i sängen hela dagarna med AC:n påslagen och bara försökt överleva. M hade tänkt jobba tills lilla O kom men bestämde sig för att gå tidigt för att vara hemma och ta hand om mig. Oavsett hur dåligt jag mådde så fortsatte O att må bra: hon sparkade runt som bara den och specialiserade sig på att få in riktiga supersparkar på min högra njure.

Mitt i all smärta försökte jag fokusera på att njuta av graviditeten vilket är lättare sagt än gjort när man behöver kissa tjugofyra gånger per dygn och har konstant ont. Men jag försökte fokusera på det som var bra: jag hade ingen halsbränna, inga problem med inkontinens som många får och bebisen mådde bra. Att känna sparkar i magen är en väldigt speciell känsla och jag var väldigt fokuserad på dem.

De sista två veckorna slöt jag mig väldigt mycket och märkte hur psyket började förbereda sig på vad som skulle komma. Jag hade ofta väldigt smärtsamma förvärkar, särskilt på kvällarna, och jobbade med att hantera dem. Att andas yogaandning, gå runt och gunga på höfterna eller duscha varmt var det enda som hjälpte. Och när jag inte gjorde det försökte jag meditera eller skrivmeditera med mina förlossningsmantran. Dem tänkte jag att jag skulle skriva ett eget inlägg om men mitt favoritmantra var det här:

Jag kommer inte att tappa kontrollen över förlossningen, jag väljer att släppa den mentala kontrollen och lita på min kropp. Jag är gjord för det här och min kropp vet precis vad den ska göra.

Det mantrat hjälpte mig både att verkligen lita på min kropp och inte vara rädd för smärtan, men framför allt att inte vara rädd för att tappa kontrollen. Jag har ett enormt kontrollbehov och vill kunna planera och förbereda processer men det går inte riktigt med en förlossning, vilket gjorde mig livrädd tills jag verkligen hade jobbat in mantrat och trodde på det, något som gjorde att jag kände mig väldigt trygg under hela förlossningen. Men det får ni läsa om senare.

Vi njuter av tiden

Vi njuter av tiden

Tiden rullar sakta på här hemma och vi njuter av tid tillsammans. M är fortfarande hemma och börjar inte jobba förrän i månadsskiftet så det är både skönt för att han kan ta lilla O ibland och underbart för at vi får tid tillsammans. Normalt får ens partner tio föräldradagar i samband med födseln men eftersom M inte tog någon semester i sommar passar han på att vara hemma nu så att vi får en hel månad tillsammans.

Lilla O är tre veckor och två dagar nu vilket innebär att vi har varit hemma i nästan tre veckor och börjar få någon form av rutin. O har gått på matschema sen hon föddes eftersom hon var så liten och vi har fortsatt med det och att flaskmata på natten så att M kan ta henne då och jag få sova. Jag tar över när hon vaknar vid 6-6:30 och efter att hon ha fått sin morgonflaska brukar jag pumpa och sen tar vi en promenad och köper frukost på det lokala bageriet eller gör pannkakor. Ett helt underbart sätt att starta dagen på!

Så länge M är hemma tänker jag verkligen passa på att njuta av vår tid tillsammans och bloggen får uppdateras någon gång då och då. När han börjar jobba i september tänkte jag ta tag i att uppdatera regelbundet igen. Både om mammalivet och mina vanliga ämnen.

Mina intentioner v.33

Mina intentioner v.33

Här i bebisbubblan flyter dagarna ihop men jag tror att det är måndag idag 🙂 Efter två veckor med O och lite drygt en vecka hemma börjar vi hitta små rutiner vilket känns otroligt skönt – jag mår bäst med rutiner. Något jag brukar göra varje vecka är att sätta mål för mig själv men det känns inte helt rätt med en liten bebis hemma, så jag tänkte sätta intentioner istället. Helt enkelt saker jag vill göra och skulle kunna ha som mål, men om det inte bockas av är det inte hela världen – lilla O och livet får styra vad som klaras av.

Komma igång med mamma-mage-appen

Om ni är eller har varit gravida så har ni säkert hört talas om mamma-mage-appen. För er som inte gjort det så är det en app med träningspass anpassade för att få magmusklerna att hitta tillbaka till varandra – de delas under graviditeten och man tappar bålmuskulaturen. De säger att man kan börja med den direkt efter förlossningen oavsett om man fött vaginalt eller via kejsarsnitt men jag har kännt att jag har velat låta såret läka lite först. Men nu är det dags att komma igång, jag saknar verkligen att ha bålmuskulatur!

Ta hand om mitt yttre

Det här kan låta så himla larvigt men jag vill ta hand om mitt yttre. Inga massiva grejjer här, bara ta tid till att tvätta ansiktet, hålla håret rent och fila naglarna. Jag mår helt enkelt bättre när jag får ägna en kvart, trettio minuter om dagen åt det. Kanske allra mest för att det är en liten stund för mig själv. Att ha en ammande nyföding är rätt tufft och den stunden i badrummet är magisk – jag får vara bara mig.

Röra på mig

Under graviditeten har jag haft så ont i kroppen att jag knappt kunnat ta mig tre-fyra meter från sovrummet till toaletten. Det har gjort att jag har varit väldigt isolerad och absolut inte kunnat ta promenader, cykla, paddla eller annat som jag brukar göra för att hålla igång. Men nu är smärtan borta och jag kan göra saker igen! För att fira köpte jag en Fitbit i förra veckan och jag hoppas att den kan motivera mig till att hålla igång. O förtjänar en pigg mamma som orkar leka med henne och då måste min kropp vara i form.

Har du några mål eller intentioner inför veckan?

Två veckor som mamma

Två veckor som mamma

Idag har det gått två veckor sen O föddes och vårt liv förändrades helt och hållet. Det känns som att hon alltid har varit här samtidigt som jag inte kan förstå att det redan har gått två veckor! Jag känner inga enorma, överväldigande kärlekskänslor som gör att hela jag håller på att brista, de där känslorna som alla pratar så mycket om. Däremot känns det så otroligt självklart att just hon ska vara hos oss. Det finns inget annat, det är bara så det ska vara.

Det där med att inte känna så starka, överväldigande känslor oroade mig lite först. Men nu börjar jag lugna mig: det finns ingen tvekan om att jag älskar henne mest av allt på hela jorden och den där känslan av självklarhet är väldigt lugnande. Dessutom ska ju mina mediciner, som är stämningsstabiliserande, ta bort toppar och dalar om de fungerar. Och det verkar de ju göra.

De här två första veckorna har i alla fall varit både magiska och surrealistiska. Även om det känns alldeles självklart att hon ska vara hos oss så är det svårt att förstå att hon äntligen är här. Vår lilla dotter som vi har kämpat så mycket för. Min dotter. Jag är mamma – det är så svårt att förstå.

Och jag mår oförskämt bra. M tar som sagt hela nätterna så att jag får sova från strax efter 22 fram tills O vaknar vid 06 och vill ha mat. Så trots att jag är nyförlöst och har en tvåveckors bebis hemma har jag inte varit såhär pigg sen vi började med alla hormoner för två år sen. Det känns fantastiskt. Och dagarna lunkar på i samma tempo: mat, promenad, sova, mat, sova, mat. Allt som oftast med en kelig katt i närheten. Jag börjar faktiskt bli lite rastlös, så det kommer nog komma lite mer uppdateringar här.

Livet som mjölkmaskin

Livet som mjölkmaskin

Tänkte bara titta in och säga tack för alla gratulationer. Vi lever fortfarande i vår lilla bebisbubbla där dagarna består av kramar, matning, blöjbyten och kräktorkning. Jag försöker sakta vänja mig vid livet som mjölkmaskin där det ska ammas och pumpas. Eftersom lilla O kom tidigt behöver hon ammas eller flaskmatas var tredje timme, helst med bröstmjölk. Och mjölk finns det, jag känner mig verkligen som en ko och önskar att jag inte åt medicin så att jag hade kunnat donera en del.

Annars så mår jag i alla fall äntligen bra igen. Smärtan i kroppen är borta, nästan all vätska jag har samlat på mig under två år med antingen hormoner eller graviditet är borta och eftersom M tar nätterna och matar med pumpad mjölk så får jag sova ordentligt. Jag hade nog inte riktigt förstått hur ont jag har haft förrän smärtan försvann. Helt plötsligt känner jag mig som en ny människa!

Men nu tillbaka till bebisbubblan ett par dagar till!