fbpx

Ett depressivt skov

Ett depressivt skov

Just nu har jag det lite jobbigt i min bipolära sjukdom. Det har varit en lång vinter utan mediciner och med mycket jobbigt som hänt så ganska naturligt har jag hamnat i ett depressivt skov. Än så länge väldigt hanterbart och i måndags satte mina läkare i mediciner igen, men det sliter på både kroppen och huvudet. Själva depressionen är vad den är men att sätta in mediciner ger biverkningar och insättningssymptom. Jag är väldigt trött, sover 12-14 timmar per dygn och har en fruktansvärd huvudvärk. Och lite, men hanterbar, paranoia och ångest på det.

Något som hjälper är att sysselsätta sig med projekt, så idag unnade jag mig en overlocksymaskin. Det är något jag har velat ha länge, så det var verkligen dags. De första projekten på den fick bli att sy näsdukar till M. De har varit urklippta hur länge som helst men det är väldigt jobbigt att sy rullfållar (kanten på näsduken) med en vanlig symaskin så jag har aldrig tagit dag i det. Med den nya gick det på fem minuter. Jag ser fram emot att sy mycket mer nu och i helgen ska det bli lite kjolar till min bonussysterdotter. Men först en jobbdag till, sen äntligen helg!

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 8: IVF, insättning och ruvning

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 8: IVF, insättning och ruvning

Jag har skrivit en del om vår kamp mot ofrivillig barnlöshet och att IVF är enda möjligheten för oss att få biologiska barn. Eller, det finns en liten, liten mirakelchans att jag skulle få en spontan ägglossning och vi skulle bli gravida på egen hand. Men det skulle verkligen vara ett mirakel och eftersom det hänt oss en gång men slutat med missfall vågar vi inte ens hoppas på det igen. Så då blev det IVF för vår del och sist berättade jag om stimuleringen och äggplocket, och idag tänkte jag berätta om insättningen och ruvningen.

Att veta att ens bebis växer utanför kroppen

När man gör IVF så gör man först ett äggplock och sen befruktas äggen utanför kroppen. De odlas ett par dagar och sen så sätts ett, och ibland två, embryon in i kroppen igen. Vi fick ut sex ägg och alla befruktades, vilket är ett litet mirakel i sig. För mig kändes det väldigt konstigt att veta att vårt barn kanske låg där och växte i en glasskål. Och kanske inte bara ett barn utan flera – för varje befruktat ägg kan ju faktiskt bli ett barn! Nu skulle vi inte vilja ha sex barn, men rent potentiellt så låg sex av våra barn och växte utanför min kropp medan någon annan vaktade dem. Rent tekniskt kunde jag vara gravid, men inget av äggen låg i min kropp.

Dagarna mellan plock och insättning

Vi gjorde äggplocket en månad och som ni vet var det ingen trevlig upplevelse för mig. Själva plocket gjorde fruktansvärt ont och smärtan satt kvar i flera dagar. Jag kunde knappt röra mig utan låg bara på soffan och led. Men allra värst var själva väntan: att inte veta än hur många ägg som blivit befruktade och hur de växte. Insättningen blev bokad till onsdag eftermiddag så det var ju inte lång tid, men jag kunde inte tänka på något annat.

Äntligen dags för insättning!

När vi kom tillbaka till kliniken på onsdagen fick vi reda på att fem av våra befruktade ägg hade överlevt och delat sig så fint att det fanns fem embryon. Ett som jag skulle få tillbaka och fyra som kunde frysas till andra försök om det första inte skulle ta sig. Själva insättningen var väldigt odramatisk: jag fick byta om till sjukhusrock och sen hoppa upp i gynstolen. Där förde de in en liten plastslang i mig och så fick vi se med ultraljud hur en liten, liten prick sattes in i min livmoder. Det var en helt, helt surrealistisk känsla att veta från exakt vilken sekund det fanns ett embryo i mig. Något som kunde bli ett litet barn om allt gick bra. Själva insättningen var över på mindre än tio minuter och det kändes så konstigt att bara få åka hem sen. Det kändes knappt när det gjordes och nu bodde det något i min mage?

Ruvningsdagarna

Efter det började helvetet. Ja, jag kallar det faktiskt helvetet. 18 långa dagar med att vänta och se om embryot fastnade. För det är något jag inte riktigt hade koll på innan. Jag hade väldigt naivt trott att IVF nästan alltid lyckades och när ett embryo väl var insatt så skulle det stanna där. Men så är det inte: en IVF har någonstans mellan 30-40% chans att lyckas beroende på kvinnans ålder och andra förutsättningar. Högre än vid enbart samlag, men ändå långt ifrån någon form av garanti.

Så vi väntade. Och jag kände efter. Och kände och kände och kände och letade efter symptom. Minsta lilla tecken på att jag skulle vara gravid. Man ska vänta i 18 dagar när man har satt in ett tvådagars embryo och det känns som en hel evighet. Det blir inte bättre av att man ska ta en tablett som heter Lutinus heller. Det är en vaginaltablett som man stoppar upp och den kladda och rinner och ger falska graviditetssymptom. Jag led hela tiden och mådde psykiskt väldigt, väldigt dålig.

Testdag – har det lyckats?

Det enda jag tänkte på de där 18 dagarna var om det hade lyckats. Handen på magen hela tiden och massor av böner. Kvällen innan testdag kom det blod i trosorna och det kändes som att hela min värld rasade. Det var väldigt lite och kunde bero på att slemhinnorna blir väldigt sköra när man tar lutinus, men jag hade en väldigt dålig känsla och sov dåligt den natten. På morgonen gick jag upp, kissade på en sticka och kröp ned i sängen bredvid M som fick säga till när resultatet dök upp på stickan. Jag låg och kramade honom och grät hela tiden för att jag hade en känsla av att det inte skulle ha gått bra.

Och testet visade såklart negativt. Jag blev självklart ganska ledsen, men jag ”visste” ju redan och hade känt det ett par dagar. Så då fick allt vårt hopp flyttas till de fyra embryona som låg i frysen.

INLÄGG OM KAMPEN MOT OFRIVILLIG BARNLÖSHET

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 1: Min högsta dröm är att få bli mamma

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 2: PCOS-diagnos

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del  3: viktnedgång, metformin och Donaferty

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 4: Letrozol

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 5: Behandling med Gonal-f

Kampen om ofrivillig barnlöshet del 6: Att komma igång med IVF

Kampen om ofrivillig barnlöshet del 7: IVF, stimulering och äggplock

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 8: IVF, insättning och ruvning



Tre tips för att förbereda ett viktigt möte

Tre tips för att förbereda ett viktigt möte

I mitt jobb har jag en hel del möten av olika karaktär. Många av dem är viktiga och jag har oftast en agenda med vad jag vill med mötet, ibland går det hand-i-hand med mötets syfte, ibland vill jag ha ut något annat av mötet. Oavsett så har jag lärt mig att det är viktigt att förbereda sig inför möten och har ett par tips för att förbereda ett viktigt möte.

Tips för att förbereda ett viktigt möte 1: fundera på vad du vill ha ut av mötet

Jag tycker att ett möte alltid ska ha ett syfte och ett mål, annars slösar man bara med allas tid. Det bästa är om det är uttalat innan mötet så att alla vet vad som ska åstadkommas och kan förbereda sig ordentligt. Även om det inte finns ett uttalat mål och syfte med mötet är det bra att själv fundera på vad man vill ha ut av mötet och förbereda för hur man kan få det. Är det ett lönesamtal vet du kanske en minsta höjning du vill ha och kan förbereda argument för det. Och om det är ett möte där kreativa idéer ska diskuteras kan du förbereda hur du presenterar din idé.

Lästips: fyra tips för effektiva möten.

Tips för att förbereda ett viktigt möte 2: ta reda på vad din roll i mötet är

Ibland kan jag känna att det är lite oklart vad min roll på ett möte är, särskilt om det är någon annan som bjuder in mig till det. För att den som bjudit in mig till mötet ska få ut det de vill och för att jag ska veta vad jag ska göra brukar jag fråga vad min roll på mötet är. Då kan jag förbereda mig eller anpassa mitt beteende. Till exempel är jag oftast en väldigt aktiv mötesdeltagare och tar en aktiv diskussionsroll naturligt i ett möte, men ibland vill den som har bjudit in mig bara att jag ska vara med och lyssna och då kan det bli helt fel. Genom att klargöra min roll innan mötet kan jag helt enkelt se till att jag gör det som förväntas och att jag kan förbereda mig ordentligt om jag ska göra något speciellt. Förväntas jag exempelvis komma med åsikter och insikter om det som ska diskuteras behöver jag läsa på mer om det som ska avhandlas på mötet, särskilt om det är ett projekt jag normalt inte jobbar med.

Lästips: formulera mål som gör att du når dina drömmar.

Tips för att förbereda ett viktigt möte 3: få upp dina punkter på agendan

De flesta förberedda möten har någon form av agenda eller att det är uttalat vad man ska prata om. Om jag vill ha ut något särskilt av ett möte eller diskutera något som är viktigt för mig ser jag till att det kommer med på agendan. Vet jag det i ett tidigt skede mailar jag den som kallat till mötet och frågar om vi kan få in det på mötesagendan, annars tar jag upp det när agendan gås igenom och lägger till det som en övrig punkt. Skickas agendan ut innan mötet får alla andra tid att förbereda sig och diskussionen kan bli bättre, tas det upp som en övrig punkt under mötet vet de i alla fall att det kommer att komma. Om det inte finns någon formell agenda för mötet brukar jag ändå försöka lyfta det jag vill prata om i början av mötet så att det ser till att hinnas med.

Lästips: så skriver du en att-göra-lista som gör du mer produktiv.

Veckans planer v.10 2019

Veckans planer v.10 2019

Idag är jag fylld av en känsla av att äntligen är det måndag och en ny vecka – en känsla jag alltid hade förut men som varit borta ett tag. Jag mår myket bättre rent fysiskt och känner mig laddad för en ny vecka. Allra gladast är jag över att mina älskade katter förhoppningsvis får komma hem i veckan. De har bott hos min lillebror medan vi har haft visningar osv. När man är van att ha två keliga pälsbollar hemma blir det väldigt tyst och tomt när de är borta i över en månad! Annars ser veckan ut såhär:

Måndag: hela förmiddagen spenderas på sjukhuset, sen blir det direkt till jobbet för att skriva månadsrapport för en av de kunder jag jobbar med, nämligen Cancerfonden. Jag arbetar med deras content i sociala medier och de blev nyss utsedda till bäst på Instagram och tredje bäst på Facebook av tidningen Resumé, vilket såklart var väldigt roligt.

Tisdag: en lugn dag på jobbet och förhoppningsvis ett litet spabesök på eftermiddagen. Måste passa på medan jag fortfarande har gymkort på Sturebadet.

Onsdag: ska ge mig själv tid till att kicka igång ett nytt projekt.

Torsdag: har skrivit läkarbesök i kalendern, men kan inte komma ihåg för vad. Så det ska bli spännande att se om det dyker upp något påminnelse-SMS eller inte.

Fredag: funderar på att släpa ut M på middag någonstans. Jag har inte kunnat äta ordentligt på flera veckor men nu är jag konstant hungrig istället, så det vore roligt med något gott!

Helg: förhoppningsvis kommer mina älskade katter hem! Det betyder också ett mycket sannolikt besök från mina syskonbarn som troligtvis vill gå på Junibacken då. Annars är favoriten Skansen, men de har nog fortfarande stängt? Funderar också på att åka ut till Haninge och gå på visning, ett av grannhusen ska säljas och är identiskt med vårt så det vore kul att få titta. Det är konstigt det där, att man kan kolla på småköp hur många gånger som helst innan man bestämmer sig men det dyraste man köper i sitt liv har man en halvtimmes visning på sig.

Vad ska du göra i veckan?

Längtar efter flytten

Längtar efter flytten

Nu är det bara lite mer än en månad kvar tills vi flyttar till vårt lilla hus och jag börjar verkligen längta. Hittills har det känts lite jobbigt att vi ska lämna vår drömlägenhet i stan och flytta ut i förorten men nu börjar det släppa. Det blev lite som en chock för mig när vi verkligen gjorde slag i saken och köpte hus och sen dess har jag mest haft ångest – efter renoveringen är lägenheten verkligen precis som jag vill ha den och då är det svårt att släppa taget. Men den börjar bli för liten och vi (läs jag) vill verkligen ha en liten trädgård där jag kan grilla och odla saker.

Eftersom det börjar närma sig har vi spenderat helgen med att åka till möbelbutiker och titta på vad vi ska köpa för möbler. När boytan blir dubbelt så stor behövs det ju en del nytt – bara en sån sak som att vi kommer ha både ett vardagsrum och ett tv-rum! Vi har lite möbler kvar på vinden från vår förra lägenhet som inte riktigt har passat här men blir bra i nya huset, men vi behöver fortfarande köpa minst en ny soffa och utemöbler. Och grejjer till alla andra rum!

Nu när ångesten börjar släppa så känns det kul att få något nytt att inreda och jag vet att det kommer passa vår livssituation mycket bättre med ett hus. Det är bara en sån livsstilsförändring att byta Östermalm mot Haninge 🙂