Som jag berättade förra veckan så tog sig inte vårt första
IVF-försök. Jag hade ställt in mig på att det inte skulle fungera på första
försöket så jag hanterade det bättre än jag trodde att jag skulle. Första dagen
var jag otroligt nedstämd men efter att jag hade kontaktat kliniken och lämnat
resultatet ställde jag in siktet på nästa omgång istället. Jag är väldigt
målmedveten och eftersom jag visste att enda sättet att få min högsta dröm, att
bli mamma, att gå i uppfyllelse är att kämpa vidare så gjorde jag det och vi
hoppade rätt in i omgång två.
Något som var väldigt skönt var att vi fick börja nästa omgång direkt. När man läser i olika IVF-grupper så verkar det som att de flesta behöver få en vanlig mens emellan insättningarna vilket gör att man måste vänta minst en månad, men vi fick börja om direkt. Jag vet egentligen inte varför men jag gissar att det har att göra med att jag inte har någon egen ägglossning.
Behandling med Femanest istället för sprutor
Eftersom jag inte har någon egen ägglossning så bygger min
kropp inte heller upp en slemhinna i livmodern varje månad. Det är den man blöder
ut när man har mens och det är också den som det befruktade ägget fastnar och växer
i när man är gravid. Så för att jag skulle få göra en insättning till så
behövde jag äta östrogentabletter för att bygga upp en slemhinna som ägget
kunde fastna i. Och det ska jag säga var en riktig berg-och-dal-bana. Jag har
aldrig varit så emotionellt instabil som jag var när jag tog medicinerna. Det
kanske inte är så konstigt att man blir ett hormonellt monster när man äter sex
gånger högre dos av östrogen än vad som ges till kvinnor med svåra
klimakteriebesvär, men jag var verkligen fruktansvärd. Vad som helst kunde få
mig att gråta eller skrika av ilska och nästan kasta saker runt mig. Jag tycker
så otroligt synd om både M och mina kollegor som behövde stå ut med mig under
den tiden.
Men det var i alla fall väldigt skönt att slippa sprutor. Eftersom
vi hade frysta embryon att använda behövde vi inte hormonstimulera och göra
äggplock igen inför vårt andra försök och det var en enorm lättnad. Att ta
sprutor varje kväll när man är livrädd för det är en enorm påfrestning på psyket.
En fin slemhinna och insättning av en eskimå
När vi kom till kliniken för att göra ultraljud och kolla att
slemhinnan växte som den ska blev jag helt otroligt lättad: allt såg bra ut och
för första gången fungerade en medicin precis som den skulle. Vi fick
insättning bokad några dagar senare och precis som förra gången kändes det mest
konstigt. Vi kom dit, jag fick byta om och hoppa upp i gynstolen för att se när
de satte in en liten prick i min livmoder och sen gå hem för att vänta och se
om vår lilla eskimåprick skulle bestämma sig för att stanna där!
Tolv dagars fruktansvärd väntan
Den här gången kändes det lite bättre, det lilla embryot hade utvecklats perfekt under sina fem dagar innan frysning och den första de tinade både överlevde upptiningen och började dela på sig igen. Så allt såg verkligen bra ut när vi lämnade kliniken för tolv dagars fruktansvärd väntan på resultatet. Ruvningsdagarna är verkligen helt fruktansvärda, både för att man går och undrar hela tiden och för att man fortsätter att ta mediciner. Jag behövde fortsätta med östrogenet som gjorde mig till ett hormonmonster och ta Lutinus som är progesterontabletter man stoppar upp i snippan tre gånger om dagen. De är nog något av det värsta som finns eftersom de ska smälta och rinna ut igen, vilket gör att man hela tiden går runt med en blöd binda och känner något rinna som man såklart tror är blod. Ruvningstiden efter vår andra insättning tog verkligen alla mina krafter och jag tänkte berätta lite mer om det nästa vecka.
INLÄGG OM KAMPEN MOT OFRIVILLIG BARNLÖSHET
Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 1: Min högsta dröm är att få bli mamma
Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 2: PCOS-diagnos
Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 3: viktnedgång, metformin och Donaferty
Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 4: Letrozol
Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 5: Behandling med Gonal-f
Kampen om ofrivillig barnlöshet del 6: Att komma igång med IVF
Kampen om ofrivillig barnlöshet del 7: IVF, stimulering och äggplock
Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 8: IVF, insättning och ruvning
