Therese Molander -

therese augusti 21, 2023 Bipolär sjukdom

En barnbok om bipolär sjukdom

Ett barn och en mamma håller varandra i handen. Mamman bär på en käpphäst.

Jag har skrivit en barnbok om bipolär sjukdom!

Redan när vi bestämde oss för att försöka blir föräldrar visste vi att vi en dag skulle behöva berätta för barnen om min sjukdom. Och nu är den dagen här. Vår äldsta dotter har precis fyllt fyra och har börjat förstå att det är något med mamma som det inte är med andra vuxna. Mamma måste ta mediciner, sova ordentligt och mår ibland inte så bra även fast hon varken har fått virus eller basilusker. Men hur pratar man om bipolär sjukdom med sina barn?

Både vår och min läkares tanke var att en bok är bra. Men jag kunde inte hitta någon bok som förklarar för barn vad bipolär sjukdom är. “Du får skriva en själv!” sa min läkare och så blev den till, min barnbok om bipolär sjukdom. I boken “Olivias mamma har bipolär sjukdom” försöker jag på ett enkelt sätt förklara vad bipolär sjukdom är. Den är skriven av mig och illustrerad av Louise Lundvall och jag är så himla nöjd med hur den blev!

Men kanske allra viktigast är att vår dotter Olivia gillar den. Hon älskar bilderna och har sagt att “mamma, nu förstår jag varför du är lite annorlunda”. Vi kan också prata om hur jag mår och om jag är lite för ledsen eller lite för glad på ett helt annat sätt än tidigare. Och om Olivia kan göra något när jag mår dåligt, till exempel ge mamma en kram. Något oväntat har det också öppnat upp för samtal om Olivias känslor och hur de får henne att må, vilket vi helt klart ser som en positiv bieffekt.

Den som vill kan beställa boken här så skickar jag den så snart jag kan. Eftersom marknaden inte är så stor bestämde jag mig för att ge ut boken på eget förlag. Och vet vet, det kanske blir fler böcker så småningom. Men just nu är jag supernöjd med att ha skrivit klart en första så att Olivia och jag kan prata om min sjukdom. Vem vet, kanske den kan hjälpa någon annan att prata om bipolär sjukdom med sina barn.

therese juli 11, 2023 Vardagsliv

Uppdatering om livet

Det är ett tag sen jag uppdaterade här. När vi flyttade till vårt nya hus för nästan tre år sen var vi mitt inne i en pandemi och mitt mående var inte helt stabilt. Sen dess har mycket hänt och jag tänkte ge er en liten uppdatering om hur livet ser ut och har utvecklats för oss.

Vi bor kvar i vår lilla by på Närkeslätten och stormtrivs! Huset är underbart och vi trivs längst in på vår återvändsgata med åkrar och vilda djur som grannar. En vacker kväll kan vi få se rådjur, dovhjort, kronhjort, älg och vildsvin om vi tar en kort promenad. Här betar kor, får, hästar och getter. Med fasaner som häckar på tomtgränsen och igelkottar i buskarna så har vi definitivt kommit nära naturen. Det är ett härligt ställe att låta barnen växa upp på.

Och på tal om barn så är de numera två! I januari fick vi en efterlängtad liten dotter och gladast över det är nog storasyster. Att leva småbarnsliv är en utmaning för vem som helst och med bipolär sjukdom är det lite extra att tänka på. Men vid har fått till en skaplig balans och ett sätt som fungerar för oss. Tanken är att jag ska uppdatera lite mer frekvent om hur vi får ihop det hela. Och rent generellt om livet på landet med två barn.

Men vi tar det som det kommer. Nu har båda barnen precis somnat och jag ska passa på att försöka klämma in lite välbehövlig egentid.

therese december 13, 2020 Uncategorized

En månad i huset.

Idag firar vi en månad i vårt nya hus och jag har nog aldrig känt mig lugnare och mindre stressad än vad jag gör här. Det är en helt annan takt på livet än när man bor i Stockholm. Det enda jag egentligen saknar (hittills) är saker som har vid servicenivå att göra: som Budbee och Mathem. Det är skillnad på att få allt levererat till dörren och att behöva åka till nästa by eller in till stan.

Men det är också skillnad på att allt är stressigt runtomkring men massor av människor och ljud överallt och att kunna ta en lugn promenad till närmsta gårdsbutik för att köpa kött, ägg och potatis med bara rådjur och fasaner som sällskap. Jag älskar det.

Och här hemma börjar vi komma i ordning på riktigt, kartongerna med bokföring behöver fortfarande packas upp men allt börjar hitta sin plats och kännas som vårt hem. Och jag börjar verkligen vänja mig vid att vakna till den här utsikten.

therese december 1, 2020 Goal getter

Mina mål för december

Nu har vi bott i vårt nya hus i 2,5 veckor och börjar första att vi bor här nu, ute på landet långt från Stockholm. Även om det känns lite konstigt så känns det allra mest bra och ju mer vi kommer i ordning desto mer fylls min kropp med ett enormt lugn. Det är svårt att vara stressad och orolig med naturen så nära och allt så enkelt.

Visst finns det saker jag saknar, som Budbee och Mathem, men allra mest trivs jag riktigt bra. Olivia och jag tar promenader bland åkrarna på dagarna, handlar mat i gårdsbutikerna och varvar bakning med uppackning. Nu är det bara två kartonger (fulla med bokföring – “hurra” kvar inne i huset och sen är vi klara. Eller klara och klara, allt är uppackat i rätt rum men varenda skåp och garderob behöver organiserar för bakom luckorna är det kaos. Men det får ta sin tid – nu ska vi julmysa! Och njuta av alla vackra vyer runtomkring huset, bilden är dagen två minuters promenad från oss.

Mina mål för december speglar verkligen vad som känns viktigt just nu: just att njuta av lugnet och hinna landa lite i vår nya tillvaro.

1 – få ordning hemma. Jag är en sån person som har svårt att slappna av om det är rörigt, så i december vill jag bli klar med organiseringen av alla rum så att jag kan slappna av riktigt ordentligt. Och så att vi kan börja fundera på vilka möbler vi vill köpa – just nu är det fruktansvärt tomt hemma hos oss.

2 – njuta av julen. Jag ÄLSKAR julen och har längtat hela mitt liv efter att få göra det till en magisk tid för min familj. Men de senaste åren har det inte varit så mycket julmys. För tre år sen kom jag hem från Thailand med denguefeber på Lucia – då blev det infektionsintensiven på Karolinska och sen sängen hela jul. För två år sen var jag supertidigt gravid, kräktes massor och hade blödningar som läkarna trodde skulle bli ett missfall. Så det var inte en så rolig jul. Som tur var hängde sig Olivia kvar, vilket innebar att förra julen var min första som mamma – men också en väldigt, väldigt trött jul med en liten bebis. I år blir det revansch!

3 – komma på vad jag ska göra nästa år. Hela det här året känns både lite förlorat och som det bästa någonsin på samma gång. Tanken var att jag skulle börja jobba i våras, men så kom Corona och med tanke på att min största kund var SAS blev det inte så mycket jobb. Istället har jag passat på att vara föräldraledig med Olivia ett år längre än planerat. Men nu är det dags att ta tag i arbetslivet igen och fundera ut vad jag faktiskt vill göra. Mitt gamla jobb som contentstrateg och analytiker är superroligt, men intensivt och tidskrävande. Jag vill ha gott om tid till min lilla familj och det går inte helt ihop – och rent krasst är dessutom mängden uppdrag inom content och digital kommunikation betydligt färre på landet än i Stockholm, även om det mesta går att göra på distans.

therese november 16, 2020 Vardagsliv

I en by utanför en by

I fredags förmiddags fick vi äntligen nycklarna till vårt nya hus och nu har vi lämnat Stockholm för livet på landet i en by utanför en by utanför en by mitt på Närkeslätten. Helt galet konstigt och alldeles underbart på en och samma gång. Den första helgen i huset har det varit fullt upp med att packa upp lådor, få en idé om vart allt ska vara, möten med arkitekten som ska rita ombyggnaden av vår vind och en markisfirma som ska hjälpa oss att få upp solskydd så att huset inte blir så varmt.

Men vi har också hunnit njuta en hel del. Jag har badat bastu flera gånger och tänt brasan vid matbordet varje morgon. Vi har lagat pannkakor, bakat och busat i närmsta lekparken. Och gått långa promenader bland åkrarna. I lördags tog vi en promenad till närmsta gårdsbutiken tio minuter bort och köpte lokalt kött, potatis, ägg och äppelmust – det känns så himla lyxigt att kunna göra det!

Och samtidigt väldigt sött, mysigt och pittoreskt: potatis- och äggboden står öppen nästan dygnet runt och är ingen där så tar man det man vill ha och swishar direkt till bonden.

I själva byn bor det inte ens 800 personer och alla hälsar på alla – inte alls som vi är vana vid från Stockholm där man knappt hälsar på grannen! Det är helt klart ett alldeles nytt sätt att bo på men ja är övertygad om att vi kommer att trivas hur bra som helst. Och jag är alldeles förälskad i vårt hus! Vi har skapat ett eget Instagramkonto för det: @villa_raby men jag kommer garanterat dela med mig av en del här också när vi kommer iordning.