Några av de mest populära inläggen på min blogg handlar om tips på vad man kan tänka på om man har en bipolär partner eller kollega. Det kanske inte är så konstigt eftersom det är väldigt speciellt att dela sin vardag med någon som har en osynlig sjukdom, oavsett om det är bipolär sjukdom eller något annat. Jag får också många mail med frågor om relationer till bipolära personer, och inte bara tips på vad man kan tänka på utan även vad man kan göra. Så jag tänkte dela med min av mina tre bästa tips för att hantera en bipolär person i ens närhet.
Tips för att hantera en bipolär person: acceptera att hen är allvarligt sjuk
Jag vet att det är något jag nästintill tjatar om: men det viktigaste som finns när man har en bipolär person i sin närhet är att acceptera att hen är allvarligt sjuk. Bipolär sjukdom är en av de tio mest handikappande sjukdomarna i världen, i nivå med exempelvis MS. Det är alltså inte bara att rycka upp sig och skärpa till sig när man har ett skov. Sjukdomen är självklart ingen anledning att bete sig illa mot andra, men den finns alltid där och ställer till en del problem.
Ju fortare du accepterar att det är en svår sjukdom, desto lättare kommer det bli för dig att hantera en bipolär person i din närhet. Du behöver helt enkelt inte lägga lika mycket energi på att hantera känslor och fundera över beteeden: det räcker att förstå att vissa handlingar personen gör beror på hens bipolära sjukdom.
Lästips: tre saker jag gör varje dag för att hantera bipolär sjukdom.
Tips för att hantera en bipolär person: låt sjukdomen vara en förklaring men inte en ursäkt
Det här är också ett tips som jag har gett förut, men som är lika viktigt som det första. Bipolär sjukdom är en allvarlig sjukdom som kan ställa till med stora problem. I en manisk episod kan man tappa all impulskontroll och många bipolära personer förstör sina relationer med otrohet eller kör sin ekonomi i botten med enorma shoppingrundor. Det kan kännas som att det inte finns något stopp och man tänker inte alls på konsekvenserna. I de fallen, och andra inte lika allvarliga incidenter, är det viktigt för dig som anhörig eller person i närheten att påminna den bipolära personen och dig själv om att sjukdomen är en förklaring – men inte en ursäkt.
Vissa som lever med sjukdomen har svårt att hålla isär de två: de låter sjukdomen bli en ursäkt för allt de gör. Och även om det finns gånger där man inte hade kunnat göra något åt det som händer som kan man allt som oftast det. Om man lever med bipolär sjukdom har man ett ansvar för att hantera sin sjukdom så att man kan ta sig igenom både manier och depressioner oskadd. För dig som anhörig kan det bli lättare att hantera en bipolär person om du tänker på det. Du ska aldrig låta någon såra dig eller bete sig illa upprepade gånger bara för att hen är bipolär: ställ krav och låt sjukdomen vara en förklaring men inte en ursäkt.
Lästips: tre tips till dig som har en bipolär partner.
Tips för att hantera en bipolär person: låt vården hantera det sjuka hos den bipolära
Jag märker på min sambo, min familj och mina vänner att det är långt ifrån lätt att leva med en bipolär person. Inte nog med att personen i sig kan vara svår att leva med på grund av allt som sjukdomen ställer till med, anhöriga tar också gärna på sig vårdens roll. Med det menar jag att anhöriga håller koll på mediciner, tar hand om vardagslivet eller fungerar som någon form av samtalsterapi. Självklart ska man hjälpa sina anhöriga och lyssna på dem, men det finns en gräns. Och det blir lättare för dig som anhörig att hantera en bipolär person om du sätter gränser och låter vården hantera det sjuka hos den bipolära.
Du som vän eller familjemedlem ska inte behöva vara den som ger samtalsterapi: det ska vården göra. Och när en person befinner sig i ett så svårt skov att hen inte kan ta hand om sig själv: hjälp hen att bli inlagd. Oavsett hur bra du är på att ta hand om någon så ska du inte behöva sätta ditt liv på paus för att ta hand om någon som är sjuk. Och det här kanske kommer svida: även om du vill det så är du inte rätt person att göra det. En bipolär person som drabbas av ett skov måste få vård som personer i hemmet inte kan ge.
Lästips: tre saker att tänka på om du har en bipolär kollega.
Det var mina tre bästa tips för hur du kan hantera en bipolär person. Om du har frågor om bipolär sjukdom får du gärna skriva dem i en kommentar eller skicka ett mail så ska jag försöka svara så snabbt jag kan.
Väldigt fint och viktigt inlägg! <3
Författare
Tack <3
Jag känner också att anhöriga har ett stort ansvar att inte förringa sina anhöriga med bipolär sjukdom och belasta sina problem över sin anhöriga med bipolär sjukdom. För vi bipolära mår jättedåligt av sådant och dessutom ältar vi problemen så vi blir sjukare av våra anhöriga som inte förstått att bipolär sjukdom är en svår sjukdom som kan generera i självmord.
Hej!
Din baddräkt är så vacker! Varifrån kommer den ? 🙂
Författare
Tack Klara! Den är köpt på en liten butik i Budapest som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på.
Hej Therese, jag är anhörig till en dotter med 3 barn. Äldsta barnet har ett syndrom som inte har förenklat livet för min dotter som är bipolär light. Hon och barnens pappa separerade för ett antal år sedan då min dotters bipolaritet kom fram otrdentligt. Skilsmässa och oroliga år för anhöriga och barn följde. Hon uttalade hårda ord till sina föräldrar och hennes pappa har hon inte kontakt med längre. Det smärtar mig att han lade så stor vikt av hennes ord och inte insåg att hon har en sjukdom som förlamar hennes liv. Jag finns kvar och hon träffade en ny man som hon nu är gift med. Men hon har kommit in i ett skov antagligen för att hon bytte arbete. Hon kände sig väl säker på att hon skulle fixa det eftersom hon hade ett par år då hon mådde så mycket bättre. Jag som mamma är otroligt orolig och undrar ”hur ska jag hantera hennes skov”? Vad kan jag säga/göra? Hoppas du själv har det gott! Med vänlig hälsning, orolig mamma/ mormor
Hur gör man om man tror att en anhörig är bipolär men personen ifråga inte inser att hen är sjuk?
Hur kan man agera?
Frustrerande att bara “se på”
Det undrar jag också. Är gift med en man som har diabetes1. Pendlar väldigt i sockerbalans. Han knäcker mig med sitt humör. Börjar misstänka att det inte bara är sockret som påverkar hans sinnesstämning utan att han kanske även är bipolär. Han skulle aldrig gå med på att undersöka det. Han är verkligen som Dr Jekyll o Mr Hide😝
Oj, så jag känner igen… Så himla svårt att se, uppleva och veta att det finns hjälp, att det INTE är personens fel, utan att det är en sjukdom..
Mötte min sambo för 13 år sedan, lurad och sviken av sitt ex under en 30 år lång relation. Jag trodde hans “behov” att få ur sig sin frustration efter det, var vad som gick ut över mig… Jag är van att möta människor i sorg och kris, och upplevde under många år att hans reaktion kom i samband med det han trott på, och obearbetade känslor. För några år sedan kom jag att undervisa i funktionsnedsättning, bla psykisk ohälsa och sjukdom. Jag visste att hans dotter har tvångssyndrom, och nu bekräftade han att hon har Aspergers, vilket han tidigare förnekat…. Jag kom att fastna i en övertygelse om att även han hade något liknande, typ ADHD. Det är först under de senaste åren jag börjat se ett mönster av upp/ner, snäll och go/hatiskt anklagande. Dr Jekyll and Mr Hayd.
Idag ska vi till en kurator. Det blev så efter en sommar där HANS tankar om det Jag tänkte ledde till elaka beslut från hans sida, så grymma att han fyra månader efter till slut förklarade och ärligt stod för det han gjort. Det jag gjort är att ha försökt ställa mig utanför, sagt stopp – Det där gäller inte mig! Då har han spottat och fräst för sig själv. Jag har nämnt Bipolär sjukdom för honom och att det finns medicin, samtidigt lagt beslutet hos honom över om han vill veta vad som får honom att bete sig så som han gör mot mig.
Jag har varit fullständigt i botten stundtals, trott på det han sagt om mig och tänkt att han kanske är den första som verkligen ser vilken gräslig människa jag är…
Sänder en kram till alla som tror det är deras fel att de beter sig elakt mot de som står dem närmast. Och en jättestor kram till er som försöker stå bredvid men dras med i en bergochdalbana så svår att ställa sig utanför för att se det hela ur ett annat perspektiv.
Jag misstänker att min sambo min barns pappa är bipolär. Han har varit väldigt mycket upp och ner men det har jag trott beror på hans tidigare missbruk,? Han har slutat nu och verkar helnykter men har väldigt konstiga beteenden. Han kan ibland vilja skrämma mig, ibland göra mig svartsjuk för att sen hel förneka allt. Emellan är han världens snällaste och köper presenter hjälper till tror han gärna vill att det ska funka. Tilläggas kan att vi inte har riktigt förutsättningar båda har barn sen innan plus bebis. Han har lämnat musikbranschen som varit hans liv och gått väldigt mycket in i tro. Hans liv har vänds på helt. Initialt tyckte jag det med kristendom va bra delar själv många värderingar men han följer allt bokstavligen. Sen kan han använda bibeln för att styra mig, speciellt när han är pressad eller otillfreds med sig själv. Därför backar jag inte upp honom mer. Själv erkänner han aldrig något, i hans ögon är det bara jag som bråkar. Och det gör jag, han kränker på allt som har med mig och min omgivning att göra, homosexuella, islam, fotboll, folk som gör karriär men när jag ställer han mot väggen förnekar han allt. Det är så tufft när man har en liten bebis med och två barn till. När jag vill göra slut så skärper han sig och är snäll men jag hör aldrig något humant från hans sida som ett genuint förlåt, jag vill inte du ska känna så, han gråter aldrig heller. Sen kan han känna ångest för det som han uppfattar som kritik, är jättekänslig för det. Om jag bara ignorant allt och inte säger något då kör jag härskarteknik, om jag säger något då är jag ondskefull och blir attackerad. Ärligt talat, jag får raseriutbrott nu och har själv spårat ur. Jag drog länge det största lasset hemma, sysslor och pengar tills jag känt mig utmattad. Nu hjälper han till och betalar för sig. Han har också backat med bibeln och läser inte för mig mer, av det tog jag nog mest skada. Men allt det gamla gör sig påminnd och jag säger ifrån nu när det är något direkt. Men då verkar han mer och mer gå in i depression. Hjälp!
Hej jag har en syster som ha bipolär jag är jätte orolig för henne men hon dricker varje gång hon blir manisk hon är jätte otrevlig mot mig och mina andra syskon och mamma nu har hon träffat en Anna man som inte förstår sig på denna sjukdom hon har blivit väldigt våldsam ställer till väldigt mycket problem hon ljuger om de mästa vide går inte lägger att umgås med henne en orolig syster