Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 6: att komma igång med IVF

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 6: att komma igång med IVF

Sist jag skrev om vår kamp mot ofrivillig barnlöshet berättade jag att alla behandlingar vi provat har misslyckats och att nästa steg är att börja med IVF. När jag tänker tillbaka på dagen som vi fick det beskedet minns jag allra mest en lugn känsla. Jag var såklart jätteledsen för att behandlingarna inte fungerade men samtidigt otroligt lugn över att vi skulle få ännu mer hjälp. Och att den skulle innebära att vi vid varje försök skulle få ett befruktat ägg insatt. I efterhand har jag lärt mig att det inte alls blir så för alla, men det visste jag inte då.

Vad är IVF

IVF är det som ibland kallas provrörsbefruktning eller mer riktigt assisterad befruktning. Det innebär att man stimulerar äggtillväxten kraftigt och genom en mindre operation tar ut äggen vid ett äggplock. Samtidigt får ens partner, om man inte har donerade spermier, lämna ett spermieprov och efter att äggen är urplockade tar en embryolog över och blandar äggen med spermierna så att de kan befruktas. Mycket romantiskt, eller inte. Om äggen blir befruktade, för det är det inte alltid de blir, så odlas embryona vidare i 2-5 dagar beroende på kvaliteten på dem och sen sätts ett tillbaka vid en återföring. I korthet är det alltså att man gör själva befruktningen och de första dagarna av graviditeten utanför kroppen och sen sätter tillbaka det embryo som har bäst chans att överleva och bli ett barn.

Fungerar IVF alltid

Innan vi började med IVF hade jag en bild av att det skulle vara enkelt och nästan alltid fungerade eftersom man får hjälp med så mycket. Så har jag fått lära mig att det verkligen inte är. Man kan ha för få ägg eller inga alls trots stimuleringen, spermierna kan vara för dåliga för att befrukta äggen eller så blir de bara inte befruktade ändå, embryona kan sluta dela sig och en massa andra saker kan hända. Så IVF fungerar verkligen inte alltid för alla och är ingen magisk lösning. Men chansen att bli gravid är högre än när man har sex eftersom man vet att man för tillbaka ett befruktat ägg.

Att komma igång med IVF

Men det var som sagt inget jag visste när vi skulle börja med IVF och det är jag nog ganska glad över. Hade jag vetat om det hade jag nog inte haft lika mycket hopp och tyckt att det var lika enkelt att komma igång med IVF. För oss var det ett ganska enkelt beslut där det svåraste var att bestämma om vi skulle vänta på att få ställa oss i kö till landstingfinansierad IVF eller om vi skulle betala privat för att få komma igång på en gång. Eftersom det skulle dröja mer än ett halvår innan vi fick ställa oss i kö, och kön är ett halvår till i Stockholm, så valde vi att betala privat för att få komma igång på en gång. Så vi ringde helt enkelt och bokade ett möte med en privat IVF-klinik och fick komma dit redan efter ett par dagar.

Första mötet med kliniken

Jag kommer ihåg att jag allra mest kände mig glad och exalterad när vi skulle träffa kliniken, inte alls särskilt nervös. Det berodde troligen till stor del på att den läkaren som vi hade haft under våra tidigare behandlingar jobbar både för landstinget och en privat klinik så vi kunde fortsätta med samma läkare. Och eftersom hon kände till oss väl efter ett år med behandlingar kunde vi komma igång på en gång. Hon gick igenom hur det går till och vad vi kunde förvänta oss, sen fick jag tabletter för att få igång min mens, genomgång av sprutorna (som vi redan tagit en omgång) och så fick vi gå hem och vänta in den där mensen igen.

Och svårare än så var det inte för oss att komma igång med IVF, men resten av resan har varit jobbigare. Men det tänkte jag berätta mer om nästa vecka.

INLÄGG OM KAMPEN MOT OFRIVILLIG BARNLÖSHET

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 1: Min högsta dröm är att få bli mamma

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 2: PCOS-diagnos

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del  3: viktnedgång, metformin och Donaferty

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 4: Letrozol

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 5: Behandling med Gonal-f

Kampen om ofrivillig barnlöshet del 6: Att komma igång med IVF

6 Kommentarer

  1. februari 7, 2019 / 1:38 e m

    Är fortfarande tacksam att du delar detta, både för andra som också kämpar men också för de som vill veta mer om vad det egentligen innebär! Kram

  2. februari 7, 2019 / 5:56 e m

    Hoppas Du har en ok dag! 🙂

  3. februari 7, 2019 / 8:26 e m

    Du är så stark som skriver om detta! Jag har vänner som provat ivf utan resultat och tillslut blivit gravida på egen hand. Jag hoppas verkligen att det är er tur snart! 😍

  4. februari 7, 2019 / 9:15 e m

    Har du lyssnat på podden ”jag vill ha barn”? SÅÅ bra!! Den tar upp allt kring ivf, insemination mm. Finns även en podd som heter IVF-podden.
    Jag drömmer om att kunna bli mamma men kommer nog förmodligen också få genomgå ivf men då med donerade spermier. Kör du långa eller korta protokollet? Nässpray? Hur mår du? Önskar er all lycka till <3 Här i västra götaland är det 4 års kö vilket är galet!

  5. februari 8, 2019 / 8:11 f m

    Har under hela din lilla paus funderat på er och hur allt går! Jag håller verkligen ALLA världens tummar och tår för att det går vägen <33

  6. februari 9, 2019 / 5:38 e m

    Detta har jag inte hört om förut, men väldigt intressant när du skriver om detta! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.