Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 4: letrozol

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 4: letrozol

Det som höll mitt humör uppe allra mest under behandlingen var alla resor vi bokade in – längtar verkligen tillbaka till värmen och solen nu!

De senaste veckorna med hormonbehandlingen har varit otroligt kämpiga och nu är jag uppe i nio läkarbesök, två inläggningar och två akutbesök på två och en halv vecka. Det sliter, både på psyket och kroppen så nu är jag sjukskriven på deltid. Framför allt för att jag har haft så ont, mått så illa och inte kunnat sova vilket påverkar min bipolära sjukdom väldigt negativt. Men jag försöker tänka på hur långt vi har kommit och att snart måste det vara vår tur att få det där efterlängtade plusset! Men nu till del fyra i kampen mot ofrivillig barnlöshet: ägglossningsstimulering med Letrozol.

Ägglossningsstimulering med Letrozol

Som jag har berättar förut är andledningen till att vi inte kan bli gravida själva är att jag inte har någon ägglossning på grund av PCOS. När viktnedgång och Metformin inte fungerade var det dags för nästa steg på behandlingsstegen: att prova att stimulera ägglossningen med Letrozol. Det är ett läkemedel som innehåller hormoner som stimulerar äggen till att växa bättre och förhoppningsvis lossa av sig själva.

Hurra – äggen växer!

Behandlingen går till så att man ett par dagar in på sin mens börjar äta tabletterna, och för mig innebar det att vi först fick Primolut Nor för att jag skulle få mens. Och sen var det dags för Letrozol. Det var första gången jag fick en hormonbehandling och jag var helt oförberedd på hur jobbigt det skulle vara. Många märker inget alls av behandlingen men för mig var det ett rent helvete av humörsvängningar upp och ned. Framför allt grät jag av allt. Och hade helt brutalt ont i magen. Så ont att jag inte riktigt visste vart jag skulle ta vägen.

Det hade dock en väldigt positiv förklaring, vid ultraljuden visade det sig att ett av mina ägg växte! Väldigt, väldigt långsamt, men det växte! Och att jag hade så ont i magen berodde helt enkelt på att min kropp fungerade som den skulle. De flesta kvinnor lever med den smärtan varje månad men vänjer sig sakta vid den, det har ju inte jag gjort. Så för mig var det en helt ny känsla i kroppen.

Ovitrelle, ägglossning och akutbesök

Men trots att ägget växte som det skulle så ville det inte lossna av sig själv och jag fick ta Ovitrelle som är en spruta som gör att man får ägglossning. Och ungefär ett dygn efter att jag tagit den fick jag så ont att jag trodde att jag skulle dö! Eftersom man kan bli överstimulerad och få cystor av behandlingen så åkte vi in till gynakuten där de kunde konstatera att det helt enkelt var ägglossningssmärta. Då trodde jag att jag skulle dö för att det var så pinsamt, men de förklarade att det inte är helt ovanligt att patienter som nästan aldrig haft ägglossning tror att något är fel. Dessutom visade det sig att två ägg hade lossnat, så då gjorde det ju dubbelt så ont!

En evig väntan

Sen började en evig väntan på att datumet för förväntad mens skulle komma och det kändes som att tiden gick helt brutalt långsamt. Och jag kunde inte låta bli att testa mig om och om igen. Men det blev inget av den omgången och det kändes som att hela mitt hjärta krossades. Jag hade verkligen trott att nu skulle vi äntligen få bli föräldrar.

Och när det inte blev något så körde vi på med nya omgångar Letrozol i dubbel dos, helt utan gensvar från min kropp. Äggen ville inte växa och månaderna gick. För varje ultraljud där det konstaterades att det inte hände något kände jag mig mer och mer värdelös och tänkte bara ”varför kan min kropp inte göra det enda den är skapad för?”.

Till slut bestämde vi oss för att ge upp försöken med Letrozol och gå vidare till nästa möjlighet: att ägglossningsstimulera med Gonal-F och ta sprutor varje dag. Inte det lättaste för någon som svimmar av att se en nål, men ett barn är värt allt. Hur det gick och varför mina byxor har blivit oanvända hela året (hej blåmärksmage!) får ni läsa mer om nästa vecka.

INLÄGG OM KAMPEN MOT OFRIVILLIG BARNLÖSHET

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 1: Min högsta dröm är att få bli mamma

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 2: PCOS-diagnos

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del  3: viktnedgång, metformin och Donaferty

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 4: Letrozol

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 5: Behandling med Gonal-f

Kampen om ofrivillig barnlöshet del 6: Att komma igång med IVF

Kampen om ofrivillig barnlöshet del 7: IVF, stimulering och äggplock

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 8: IVF, insättning och ruvning

8 Kommentarer

  1. november 12, 2018 / 5:10 e m

    Ah sprutor varje dag! Fick lite panik av tanken! Kram på dig! Du är så stark <33

    • therese
      Författare
      november 16, 2018 / 11:03 f m

      <3 Det är verkligen hemskt med sprutor!

  2. november 12, 2018 / 6:32 e m

    SÅ starkt att du delar med dig av din historia, så himla fint!! All kärlek! <3

    • therese
      Författare
      november 16, 2018 / 11:04 f m

      <3

  3. november 12, 2018 / 7:21 e m

    Verkligen himla fint och starkt av dig att dela med dig! <3

    • therese
      Författare
      november 16, 2018 / 11:04 f m

      <3

  4. november 12, 2018 / 8:32 e m

    Vad fint att du delar med dig, kan inte ens förställa mig hur tufft detta måste vara! Du är en sann kämpe! 😍

    • therese
      Författare
      november 16, 2018 / 11:04 f m

      <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.