Tre saker jag gör varje dag för att hantera bipolär sjukdom

Blonde woman meditating in bed

Jag har alltid varit öppen med att jag lever med bipolär sjukdom och allt vad det innebär. När jag pratar om det så brukar jag lyfta fram de superkrafter man får och vilka fördelar som finns med att anställa bipolära personer. Men för att man ska kunna dra nytta av sina bipolära superkrafter så måste man ta hand om sig och sköta sin sjukdom. Om man inte gör det så får man sjukdomsskov och det blir svårt att leva ett normalt liv. Bipolär sjukdom klassas inte som en en av världens tio mest handikappande sjukdomar för att den är lätt att leva med. Snarare är det något som påverkar hela ens liv och något man måste tänka på jämt. Här är de tre viktigaste sakerna jag gör varje dag för att hantera bipolär sjukdom.

1. Jag tar mina mediciner

De allra, allra flesta som lever med bipolär sjukdom måste äta mediciner varje dag. Om man har bipolär sjukom typ 1 är det livsfarligt att inte göra det. Och även för mig som lever med bipolär sjukdom typ 2 är det riskfyllt att inte medicinera. Så det absolut viktigaste jag gör varje dag är att jag tar mina mediciner. Sen jag fick dem och rätt dos lever jag ett helt vanligt liv med ett vanligt jobb och vanliga relationer.

Många som lever med bipolär sjukdom saknar sina manier eller inbillar sig att de är friska när de varit symptomfria ett tag och slutar med sina mediciner. Då blir man snabbt sjuk igen och jag vill verkligen inte bli det. Det är helt enkelt det enskilt viktigate man kan göra för att hantera bipolär sjukdom. För att se till att jag tar mina mediciner så har jag en medicindosa med veckodagarna för att alltid komma ihåg dem. Min sambo brukar också fråga varje kväll om jag har tagit dem, och jag brukar ta upp dem som en av tre saker jag är tacksam för när jag gör min mentala tacksamhetslista varje kväll. Medicinerna har verkligen förändrat mitt liv och jag kan inte tänka mig att leva utan dem.

Lästips: tre saker att tänka på om du har en bipolär kollega.

2. Jag mediterar och yogar

En annan sak jag gör varje för att hantera bipolär sjukdom dag är att meditera och yoga. Forskning visar att det har positiva och stämningsstabiliserande effekter på personer med bipolär sjukdom och jag kan verkligen skriva under på det. När jag mediterar och yogar regelbundet mår jag bättre och är mer stabil i mitt humör. Jag tror att det beror på mikroåterhämtningspauserna som det innebär och att jag tränar upp min förmåga att tömma huvudet på tankar. Det gör det lättare att hantera hypomana tendser, och om jag kan stoppa manierna så är chansen större att jag slipper depressioner också.

Lästips: tre saker att tänka på om du har en bipolär partner.

3. Jag sover åtta timmar per natt

Jag har alltid sovit dåligt eller nästan inget alls och provat en miljon olika sömnmediciner och insomningstabletter. Ingenting har fungerat. Förrän jag fick prova melatonin för ett år sen. Det är ett kroppseget hormon som gör att man somnar. Jag tar dem en halvtimme innan jag ska sova och sen somnar jag och sover hela natten. Sen jag fick dem sover jag åtta timmar per natt och är nästan helt symptomfri. Det finns forskning som tyder på att tillräcklig sömn är den enskilt viktigaste faktorn för att en bipolär person ska må bra och vara stabil, och på mig verkar det stämma väldigt väl. Att sova tillräckligt mycket verkar helt enkelt vara ett väldigt bra sätt för att hantera bipolär sjukdom.

Visst kan det kännas lite tråkigt att lägga sig mellan 22-23 varje kväll, men det är värt det om jag får må bra. Dessutom borde alla sova så länge enligt läkarna och jag märker tydligt av att jag är piggare och får gjort på dagarna. Ibland är jag lite orolig över hur det ska gå om vi får barn i framtiden. Jag vet att de flesta får sova mindre i småbarnsåldern samtidigt som jag vet hur viktigt det är för mig. Men det är något som M och jag får lösa då tillsammans med vårt stödsystem. Hellre en mamma som inte är med de första timmarna på morgonen än en mamma som behöver läggas in på psyk och inte kan vara närvarade alls tänker jag…

7 Kommentarer

  1. maj 2, 2018 / 11:53 f m

    Intressant o läsa 🙂

    • therese
      Författare
      maj 3, 2018 / 7:41 f m

      Tack Freja!

  2. maj 2, 2018 / 1:12 e m

    Bra tips och intressant att få veta hur du gör 🙂

    • therese
      Författare
      maj 2, 2018 / 7:33 e m

      Tack!

  3. maj 3, 2018 / 2:04 f m

    Tack för att du delar med dig av dina tips & råd! Inlägg som ger tips om hur man kan hanterar olika psykiska sjukdomar är utan tvekan bland mina favoritinlägg att läsa. Det kostar inte direkt någonting att dela med sig av sina egna erfarenheter och det kan vara till en så stor hjälp för någon annan. Ibland kanske det hjälper, ibland kanske inte, men jag älskar råd som jag kan testa själv och sen får jag se om det är något som fungerar för mig & något jag vill fortsätta med, fungerar det inte så kan jag gå vidare och testa nästa råd!

    Och sen om 2/3 av sakerna du gör dagligen för att må bättre kan kännas självklara för vissa, så är det faktiskt inte alla som tänker att ta sin medicin eller att få tillräckligt med sömn är så viktigt som det är. Så jättebra att du tar upp dessa “basic” saker också då “enkla” saker som att t.ex. dricka vatten och äta lätt kan glömmas bort.

    Tack för ett jättebra inlägg! Kram ♡

    • therese
      Författare
      maj 3, 2018 / 7:43 f m

      Tack Maja <3 Håller med - och det med sömn och mediciner glömmer alldeles för många. Läser så ofta om personer som slarvar med dem eller hoppar över för att de "inte vill vara slavar under medicinen". Jag tänker att jag hellre är slav under medicinen än under sjukdomen. Kram! <3

      • Anna
        augusti 19, 2019 / 4:34 e m

        Hej och tack för din konkreta info!
        Jag är tillsammans med en man sedan ett år som nu påbörjat en utredning om ev bipolaritet! Sedan slutet av maj har han haft den första jobbiga deppigheten sen Vi träffades. Han har vissa dagar när han kan vara glad men för det mesta isolerar han sig helt. Han går till jobbet för att han måste!
        Vi bor inte ihop men har setts regelbundet förutom sedan i juni juli. Han har vid 3-4 tillfällen isolerar sig nästan en vecka i taget och inte hört av sig. Han orkar inte. Efter ett tag hör han av sig och ber om ursäkt! Vill i regel träffas och umgås i två dagar.
        Allt jag säger eller frågar om blir till krav!
        Är detta vanligt att man inte får kontakt? Jag funderar på att införa ngn.slags system för att veta hur läget är där och då. Jag vet faktiskt inte hur lång en sådan period kan vara då han eg.aldrig varit manisk under vår tid tillsammans. Svårt läge, vi bor 3 mil ifrån varandra

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.