KAMPEN MOT OFRIVILLIG BARNLÖSHET DEL 2: PCOS-diagnos

therese molander lever med bipolär sjukdom

Jag har många bekanta som har haft svårt att bli gravida och har därför aldrig tänkt att det är enkelt och självklart att kunna få barn. Men jag hade nog aldrig trott att det skulle vara så för mig. Jag har alltid vetat att jag vill bli mamma och har sett det som en väldigt självklar del av mitt liv. Trots det har jag inte riktigt tänkt så mycket på att jag har oregelbunden mens, en eller två gånger om årets som max. Inte förrän vi började fundera på att försöka skaffa barn. Jag minns så tydligt den dagen som kampen för att bli gravid började på riktigt och jag fick min PCOS-diagnos.

Första misstankarna om PCOS

Det var en dag i september och vi hade en läkartid bokad på Sophiahemmet i Stockholm. Jag hade fått den för att bekräfta en misstanke om PCOS och eftersom vi precis skulle flytta från Linköping till Stockholm bad de oss boka in utredningen där. Då hade jag haft ett missfall efter en oplanerad graviditet ett halvår tidigare och bokat in en undersökning för att min mens inte kom tillbaka.

Tidigare hade jag mest tyckt att det var skönt att inte ha mens så ofta och inte tänkt mer på det. Och för bara ett par år sen var det så tabu med mens att man inte pratade alls om det. Så jag hade faktiskt inte koll på att oregelbunden mens kunde bero på sjukdomar. När jag kom till den första läkaren sa han i alla fall att ”allt ser normalt ut, förutom lite PCOS, men det är ingen större fara så länge du inte vill ha barn”. Mer sa han inte och jag blev ganska oroad över att inte få någon information. Speciellt som han visste att jag hade sökt läkartiden för att vi hade haft ett missfall. Så efter en massa googlande krävde jag att få en telefontid där de sa att jag nog borde utreda det mer om vi ville ha barn.

Diagnostisering och fastställande

På Sophiahemmet blev bemötandet ett helt annat. De gjorde en undersökning för att fastställa diagnosen där de gick igenom min (nästan obefintliga) menshistorik, kollade min vikt, tog blodprover och gjorde ett vaginalt ultraljud för att undersöka mina äggstockar. Undersökningen visade att jag hade massor av små äggblåsor vilket är typiskt för PCOS. För att få diagnosen behöver man dock uppfylla minst ett till av de andra symptomen som är:

  • Att man sällan eller aldrig har mens.
  • Att man har mycket hår på kroppen, till exempel i ansiktet, på brösten, magen och låren.
  • Att man har finnar även i vuxen ålder.
  • Att man har lätt för att gå upp i vikt eller har ett BMI över 25.
  • Att man har svårt att bli gravid.
  • Att man lätt känner sig nedstämd och håglös.
  • Att man har minskad sexlust.

Vad är PCOS

Jag checkade av flera symptom och diagnosen PCOS blev fastställd. 1177 skriver bra om vad PCOS är, men i korthet är det att man har många äggblåsor samtidigt och ofta för mycket testosteron. Det ätt tillstånd som oftast upptäcks när man försöker bli gravid men inte lyckas eftersom man sällan har ägglossning. Om man utöver de många äggblåsorna har för höga halter av testosteron kan man få problem med övervikt och följdsjukdomar som diabetes och hjärtproblem. Så om man misstänker att man har PCOS är det bra att boka in en utredning. Får man diagnosen sätter de oftast in någon form av behandling för att jämna ut hormonbalansen.

Behandlingsstart direkt

Efter att Ultragyn på Sophiahemmet hade fastställt diagnosen fick jag noggrann information och även om vi inte var säkra på att vi ville ha barn precis just då började de ge mediciner och ett kosttillskott som är första steget för att få normal mens och ägglossning. Jag tänkte berätta mer om dem i ett annat inlägg, och lägger in en länk här när det är publicerat. Vi fick också veta att vi med stor sannolikhet skulle behöva få hjälp för att kunna bli gravida, och att eftersom jag hade PCOS behövde vi inte försöka ett år innan vi fick hjälp utan kunde få det direkt. Jag tyckte att det var en enorm lättnad att veta just det, att man kan få hjälp direkt. Och såhär i efterhand, när vi vet hur svårt jag har att bli gravid är det väldigt skönt att kunna tänka på att vi i alla fall inte behövde vänta ett helt år på att få ställa oss i kö för att få hjälp.

Nästa inlägg i den här serien om vår kamp för att bli föräldrar kommer att handla om den första behandlingen jag fick mot min PCOS: hjälp med viktnedgång och metformin. Jag lägger upp en länk här när den är publicerad tillsammans med länkar till andra inlägg i serien.

INLÄGG OM KAMPEN MOT OFRIVILLIG BARNLÖSHET

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 1: Min högsta dröm är att få bli mamma

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 2: PCOS-diagnos

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del  3: viktnedgång, metformin och Donaferty

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 4: Letrozol

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 5: Behandling med Gonal-f

Kampen om ofrivillig barnlöshet del 6: Att komma igång med IVF

Kampen om ofrivillig barnlöshet del 7: IVF, stimulering och äggplock

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 8: IVF, insättning och ruvning

2 Kommentarer

  1. Amanda
    december 26, 2019 / 8:43 e m

    Hej!
    Jag har själv pcos och fastnade på ditt inlägg. Jag har pratat med fertilitetsmottagningen i länet där jag bor och de hänvisade mig att försöka ett år trots att jag har utredd pcos. Skulle bara vilja veta hur de sa till dig med anledning av att du skriver att du inte behövde vänta ett år.

    • therese
      Författare
      december 29, 2019 / 2:48 e m

      Hej! Till mig sa de bara att har man PCOS får man hjälp direkt, men det kanske skiljer sig mellan olika landsting/regioner, vi bor i Stockholm.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.