fbpx

Vi är gravida!

Vi är gravida!

Ni anar inte hur länge jag har längtat efter att få berätta det här för er: om allt fortsätter att gå bra kommer vi att bli föräldrar till ett litet mirakel i slutet av augusti och idag går jag in i vecka 19! Vi har vetat om att vår lilla prick bestämde sig för att stanna kvar i magen sen lucia och de senaste tre månaderna har det känts som att jag har ljugit för er. Allt stöd vi har fått när jag skrivit om vår kamp mot ofrivillig barnlöshet har värmt något otroligt, men jag har inte orkat skriva om det samtidigt som det hände. Både för att det har känts väldigt privat för M och mig så vi har velat ”vara i” det själva innan vi delat med oss och för att det har varit tufft att bearbeta allt medan det hänt. Så inläggen har släpat efter och legat långt efter de verkliga händelserna. Men nu är vi en bra bit på väg med att vinna kampen mot ofrivillig barnlöshet!

Den obeskrivliga lyckan när vi plussade

Som jag berättade förra veckan så gjorde vi en insättning med en fryst blastocyst efter att vårt första försök misslyckades. Det gjorde vi den tredje december och åtta dagar senare fick vi reda på att vår lilla prick hade fäst i livmodern och jag var gravid. Jag minns fortfarande allt helt perfekt. Jag hade gått hem lite tidigt från jobbet för att jag var ledsen och säker på att den här omgången också hade misslyckats: jag kände ingenting. Inga symptom alls. Och trots att det var fem dagar kvar tills testdag och på kvällen (man ska helst testa med morgonurin) så bestämde jag mig för att ta ett test, allra mest för att se att det var negativt och kunna förbereda mig mentalt.

Men så, väldigt snabbt efter att jag doppat stickan, så började det komma fram ett andra streck. Och jag stod där utan att kunna andas och såg hur det blev starkare och starkare medan telefonen räknade ned de där två minuterna som ska gå innan man läser av strecket. Och när klockan väl ringde så kunde jag inte tro att det var sant. Tårarna strömmade ned för kinderna och jag kastade mig på telefonen, ringde M och skrek ”det är två streck, det är två streck!”. Han förstod såklart inte alls och jag var tvungen att förklara att jag hade tagit ett test och att det var positivt. Efter lite gemensamt gråtande av lycka var han tvungen att lägga på för att fortsätta jobba och jag ringde min bästa vän, som förstod betydligt snabbare än M hade gjort. Jag kommer nog alltid minnas den sekunden som strecket dök upp på stickan, det är en av de hittills bästa stunderna i mitt liv och jag sparade testet ganska länge för att kunna gå och kolla på det. Det var verkligen sant! Jag var, och är, gravid!

Min graviditet vecka 3 (2+0 – 2+6)

Något jag tycker är ganska coolt med att ha gjort IVF är att man vet exakt när man blev gravid och alltså vet om sin graviditet redan från vecka 3. Man räknar en IVF-graviditet som att datumet för äggplocket är vecka 2+0 och vid insättningen är man i vecka 2 + antalet dagar som embryot är gammalt. Och när man gör IVF med ett fryst embryo kan det gå ganska lång tid mellan äggplock och insättning. Så för mig var äggplocket och dagen då vårt embryo blev till, när ägget blev befruktat, den 29 oktober. Sen odlades det vidare i fem dagar och frystes ned den 3 november. Exakt en månad senare, den 3 december, fick jag tillbaka ett upptinat litet eskimåabryo och var alltså gravid i vecka 2+5. Alltså 2 veckor gravid enligt vården och i graviditetsvecka 3 så som de flesta räknar.

Så tidigt i graviditeten känner man inget. För mig var det, som jag skrivit om förut, en helt otrolig känsla att veta att det som kunde bli vårt barn fanns i min mage och förhoppningsvis skulle bestämma sig för att stanna där. Man är så otroligt medveten om det och går och känner efter saker hela tiden, så när jag ganska exakt 46 timmar efter återföringen kände ett skarpt knivhugg på höger sida magen som varade någon sekund vet jag att jag både tänkte och skrev i en IVF-grupp att ”om embryot fäster, då hände det nu”. Några dagar senare kom ju plusset på stickan, så jag är säker på att det var då det fäste!

Min graviditet vecka 4 (3+0 – 3+6)

Två dagar efter insättningen satte vi oss i en bil och åkte till Åre för att äta på Fäviken – något jag sett fram emot och velat i flera år. Och när vi satt där och skulle äta så började jag misstänka att det kanske, kanske hade gått bra den här gången. Jag mådde illa av nästan allt och kunde knappt smaka på något förutom desserterna. Men jag tänkte också att det lika gärna kunde vara hormonerna jag tog och när det inte blev värre under veckan som gick tänkte jag att det var kört. Tills jag kissade på den där stickan och fick ett plus den allra sista dagen i vecka 4.

Min graviditet vecka 5 (4+0 – 4+6)

Efter plusset var lyckan som jag redan skrivit helt överväldigande. Jag gick runt med handen på magen hela tiden och funderade på hur vi skulle berätta för vår familj. Jag ville göra något speciellt medan M tyckte att vi ”bara kunde berätta”. Så vi kompromissade och berättade på ett speciellt sätt för min familj och ”bara berättade” för hans familj. Oavsett så bestämde vi oss för att göra det när vi åkte hem över jul. Hur jag berättade för pappa, hans familj och mina syskon får ni läsa om i ett annat inlägg. Överlag var vecka 5 en bra graviditetsvecka och jag hade inga symptom förutom från medicinerna man tar efter en insättning.

Min graviditet vecka 6 (5+0 – 5+6)

Vecka 6 blev hemskare. På dag 5+1 fick jag hemska smärtor över bröstet och började blöda, väldigt lite men ändå blod, och jag tänkte att det var kört och att vi skulle få missfall. Eftersom jag hade ont över bröstet och hade svårt att andas åkte jag till sjukhus och hamnade på gynakuten för första gången den här graviditeten, men tyvärr långt ifrån den sista. Nu mår både jag och bebisen bra, men det har sett annorlunda ut. Den där första gången såg allt bra ut och de gjorde ett ultraljud där jag fick se att det fanns en graviditet, men så tidigt kan sällan se fostret och det är flera veckor kvar tills hjärtat börjar slå.

Två dagar senare var det dags igen. Jag stod i köket och gjorde julgodis, det var ju ändå bara två dagar kvar till jul, och kände hur det började rinna längs benen. Jag gick in i badrummet och såg att det var blod och tänkte att nej, nu är det verkligen kört. Jag gick ut till M och sa att ”jag tror att det är kört nu, men vi får se om det börjar blöda mer.” Det dröjde bara någon minut så kände jag hur det fullkomligt forsade ned för benen och jag fick springa in i badrummet där det kom både blod och klumpar. Utan att beskriva det djupare kan jag säga att jag inte kunde lämna toaletten på 45 minuter för att det forsade. Både blod och tårar, jag tänkte att så här mycket kan det inte blöda och fortfarande ha en bra utgång-

Ett högst sannolikt missfall

Normalt säger de att man ska vänta och se om testet fortfarande är positivt en vecka senare efter en blödning så tidigt i en graviditet, men eftersom jag inte får ta mina mediciner de första fjorton veckorna i en graviditet och kände att jag inte skulle klara ett missfall utan dem åkte vi till gynakuten för att konstatera missfallet. Vi bor ganska nära sjukhuset så det tar mindre än tio minuter att åka dit, på vägen blödde jag genom tre tjocka nattbindor som jag hade staplat på varandra. Jag minns så väl hur vi försökte springa fram genom korridoren och jag kände hur något stort var på väg ut och sa till M att ”nu kommer den ut”. När vi kom in i på akuten sprang jag in på toaletten och så fort jag drog ned trosorna ramlade en knytnävesstor blodboll ut. Sen slutade det blöda helt.

Timmarna i väntan på doktorn var hemska. Jag var helt övertygad om att det var ett missfall och ville bara få ta mina mediciner, sova och glömma. Försöka samla energi att gå vidare. Och när jag låg där med benen i vädret och läkaren gjorde ett vaginalt ultraljud stirrade jag på skärmen för att se att det var tomt och höll på att svimma när bilden kom upp. Där fanns det fortfarande en fostersäck, och det var en prick där. Jag var fortfarande gravid! Läkaren var lika förvånad som jag och sa att vi skulle komma tillbaka fem dagar senare för en kontroll men inte ha för mycket hopp eftersom det högts sannolikt var ett missfall på gång.

En hemsk jul

Återbesökt blev alltså bokat till den 27 december och jag mådde fruktansvärt hela julen. Kände mig alldeles tom och hemsk, men vi bestämde oss för att berätta för våra familjer ändå för att få deras stöd om det inte gick bra. Men så hände något på julafton: jag höll på att kräkas av maten och fick springa till badrummet och spy. Det borde jag inte ha gjort om det var ett missfall så det började tändas ett litet hopp. Som ni vet är jag fortfarande gravid och idag går vi in i vecka 19 (18+0). Så bebisen höll sig kvar och blev ett litet julmirakel. Hur det kändes när vi fick veta att hen var kvar och hjärtat hade börjat slå får ni veta på fredag, då tänkte jag berätta om hur min graviditet var under vecka 7-12. En liten hint: jag har aldrig spytt så mycket i hela mitt liv.

Inlägg om vår kamp mot ofrivillig barnlöshet

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 1: Min högsta dröm är att få bli mamma

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 2: PCOS-diagnos

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del  3: viktnedgång, metformin och Donaferty

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 4: Letrozol

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 5: Behandling med Gonal-f

Kampen om ofrivillig barnlöshet del 6: Att komma igång med IVF

Kampen om ofrivillig barnlöshet del 7: IVF, stimulering och äggplock

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 8: IVF, insättning och ruvning

Kampen mot ofrivillig banrlöshet del 9: IVF omgång två

INLÄGG OM VÅR GRAVIDITET

Vi är gravida! v3 – v6

Min graviditet v7 – v12

Min graviditet v13 – v18

Min graviditet v19

60 Comments

  1. mars 20, 2019 / 5:22 f m

    Grattis till bebisen 🙂 vet ni könet ännu? Lycka till stor kram från norrland

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:37 e m

      Tack <3 Inte än, förhoppningsvis får vi reda på det imorgon!

  2. mars 20, 2019 / 8:54 f m

    Åh herregud vad kul att läsa. Stort grattis till er båda eller alla tre för guds skull💗

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:37 e m

      Tack <3

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:38 e m

      Tack <3

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:38 e m

      Tack <3

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:38 e m

      Ja, vi är helt lyriska! 🙂

  3. mars 20, 2019 / 10:35 f m

    Men åh vad roligt att höra och stort grattis! <3 Kramis

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:38 e m

      Tack <3

  4. mars 20, 2019 / 11:21 f m

    MEEN vad glad jag blir för eran skull!! MASSA grattis till er <3

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:38 e m

      Tack <3

  5. mars 20, 2019 / 1:34 e m

    Men wow. Stort stort grattis till dig och din sambo. Jag önskar er all lycka ♥

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:38 e m

      Tack <3

  6. mars 20, 2019 / 2:12 e m

    Åh grattis! Vad roligt att ni äntligen fått ert efterlängtade plus:)
    Vilken roligt tid som väntar er nu. Blir nästan avundsjuk när jag tänker på allt roligt som väntar er,t även om jag själv fått uppleva det redan med min dotter som föddes förra året.

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:38 e m

      Tack <3

  7. mars 20, 2019 / 2:18 e m

    Satt med tårar i ögonen genom hela inlägget, jag är så lycklig för er skull! Grattis, grattis, grattis! <333

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:38 e m

      Tack <3

  8. mars 20, 2019 / 3:16 e m

    ÅÅÅÅÅh alltså stort stort GRATTIS och jag är sååå glad för er skull! <3 <3 <3 Satt och snyftade hela inlägget!

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:39 e m

      Tack <3

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:39 e m

      Tack <3

  9. mars 20, 2019 / 4:30 e m

    Men åhhh så undebart!! Så glad för din skull, stooort grattis!! :’D

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:39 e m

      Tack <3

  10. mars 20, 2019 / 4:43 e m

    Men gud vad kul!! Massa grattis till er & all lycka till er nu!!❤️

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:39 e m

      Tack <3

  11. mars 20, 2019 / 5:30 e m

    Men så härligt att läsa, så fantastiska nyheter. Jag får tårar i ögonen och jag känner ens inte dig!!!!!

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:39 e m

      Tack <3

  12. mars 20, 2019 / 5:33 e m

    Men wow så kul! Lycka till med allt och grattis! <3

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:39 e m

      Tack <3

  13. mars 20, 2019 / 5:48 e m

    Men wow! Så himla glad för er skull! Stort grattis!! 💕

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:39 e m

      Tack <3

  14. mars 20, 2019 / 6:32 e m

    Grattis! Hoppas Allt går bra 🙂

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:39 e m

      Tack <3

  15. mars 20, 2019 / 6:41 e m

    Men GUD VAD KUL! 😀 Grattis grattis grattis fina du <3

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:39 e m

      Tack <3

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:39 e m

      Tack <3

  16. mars 20, 2019 / 7:49 e m

    ååååh stort grattis 😀

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:40 e m

      Tack <3

  17. mars 20, 2019 / 7:53 e m

    Stort Grattis till bebisen i magen 🙂

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:40 e m

      Tack <3

  18. mars 20, 2019 / 8:29 e m

    Stort grattis än en gång!! Jag är så rädd att aldrig kunna bli mamma. Önskar er all lycka till 💕

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:40 e m

      Tack <3 Jag hoppas verkligen att du får bli det! <3

  19. mars 20, 2019 / 9:12 e m

    Men wow det var den nyheten jag hoppades på! Stor grattis fina du, så glad för er skull! 😍

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:40 e m

      Tack <3

  20. mars 20, 2019 / 10:12 e m

    GRATTIS GRATTIS GRATTIS <3 <3<3<3<3<3<3<3<3

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:40 e m

      Tack <3

  21. mars 20, 2019 / 10:24 e m

    Men ååh grattis !!<3

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:40 e m

      Tack <3

  22. mars 20, 2019 / 10:43 e m

    Alltså det här inlägget… WOW. Jag blir sååå otroligt rörd när jag läser det här och jag är så så så glad för er skull. Fan va häftigt. Så kul att det bara är någon vecka mellan oss. All lycka till er. kram <3

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:41 e m

      Tack <3 Ja, tycker att det är så himla kul att följa andra som är i ungefär samma vecka!

  23. mars 21, 2019 / 12:52 f m

    Men åhh så härligt ja du vet ju lite hur vi haft det innan vi fick tim då så man känner igen allt o förstår din lycka er lycka

    när ja jorde testet va ett massa ljust o ja ringde testet o fråga hona väldigt gullig o sa nästan 100 är du gravid ja skrek o lipade oh hon sa är det en oönska? mellantårarna n ett ivf barn oj oj exxtra grattis om man får säga så 😀 ja det fick hon

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:41 e m

      Tack <3

  24. mars 21, 2019 / 1:21 f m

    Omg, omg, OMG!!! Som jag längtat efter det här inlägget! Du förstår inte hur glad jag är för din (er) skull!! Alltså ihhhh! Gör en riktig lyckodans här!! STOR KRAM hjärtat, och försök böja dig ned och pussa magen från mig <33

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:41 e m

      Tack <3

  25. mars 21, 2019 / 1:47 e m

    Åh, kan verkligen känna lyckan rakt genom skärmen! Så jäkla glad för er skull och för det lilla miraklet! ❤️

    • therese
      Författare
      mars 24, 2019 / 6:41 e m

      Tack <3

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.