Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 9: IVF omgång två

Total
0
Shares

Som jag berättade förra veckan så tog sig inte vårt första IVF-försök. Jag hade ställt in mig på att det inte skulle fungera på första försöket så jag hanterade det bättre än jag trodde att jag skulle. Första dagen var jag otroligt nedstämd men efter att jag hade kontaktat kliniken och lämnat resultatet ställde jag in siktet på nästa omgång istället. Jag är väldigt målmedveten och eftersom jag visste att enda sättet att få min högsta dröm, att bli mamma, att gå i uppfyllelse är att kämpa vidare så gjorde jag det och vi hoppade rätt in i omgång två.

Något som var väldigt skönt var att vi fick börja nästa omgång direkt. När man läser i olika IVF-grupper så verkar det som att de flesta behöver få en vanlig mens emellan insättningarna vilket gör att man måste vänta minst en månad, men vi fick börja om direkt. Jag vet egentligen inte varför men jag gissar att det har att göra med att jag inte har någon egen ägglossning.

Behandling med Femanest istället för sprutor

Eftersom jag inte har någon egen ägglossning så bygger min kropp inte heller upp en slemhinna i livmodern varje månad. Det är den man blöder ut när man har mens och det är också den som det befruktade ägget fastnar och växer i när man är gravid. Så för att jag skulle få göra en insättning till så behövde jag äta östrogentabletter för att bygga upp en slemhinna som ägget kunde fastna i. Och det ska jag säga var en riktig berg-och-dal-bana. Jag har aldrig varit så emotionellt instabil som jag var när jag tog medicinerna. Det kanske inte är så konstigt att man blir ett hormonellt monster när man äter sex gånger högre dos av östrogen än vad som ges till kvinnor med svåra klimakteriebesvär, men jag var verkligen fruktansvärd. Vad som helst kunde få mig att gråta eller skrika av ilska och nästan kasta saker runt mig. Jag tycker så otroligt synd om både M och mina kollegor som behövde stå ut med mig under den tiden.

Men det var i alla fall väldigt skönt att slippa sprutor. Eftersom vi hade frysta embryon att använda behövde vi inte hormonstimulera och göra äggplock igen inför vårt andra försök och det var en enorm lättnad. Att ta sprutor varje kväll när man är livrädd för det är en enorm påfrestning på psyket.

En fin slemhinna och insättning av en eskimå

När vi kom till kliniken för att göra ultraljud och kolla att slemhinnan växte som den ska blev jag helt otroligt lättad: allt såg bra ut och för första gången fungerade en medicin precis som den skulle. Vi fick insättning bokad några dagar senare och precis som förra gången kändes det mest konstigt. Vi kom dit, jag fick byta om och hoppa upp i gynstolen för att se när de satte in en liten prick i min livmoder och sen gå hem för att vänta och se om vår lilla eskimåprick skulle bestämma sig för att stanna där!

Tolv dagars fruktansvärd väntan

Den här gången kändes det lite bättre, det lilla embryot hade utvecklats perfekt under sina fem dagar innan frysning och den första de tinade både överlevde upptiningen och började dela på sig igen. Så allt såg verkligen bra ut när vi lämnade kliniken för tolv dagars fruktansvärd väntan på resultatet. Ruvningsdagarna är verkligen helt fruktansvärda, både för att man går och undrar hela tiden och för att man fortsätter att ta mediciner. Jag behövde fortsätta med östrogenet som gjorde mig till ett hormonmonster och ta Lutinus som är progesterontabletter man stoppar upp i snippan tre gånger om dagen. De är nog något av det värsta som finns eftersom de ska smälta och rinna ut igen, vilket gör att man hela tiden går runt med en blöd binda och känner något rinna som man såklart tror är blod. Ruvningstiden efter vår andra insättning tog verkligen alla mina krafter och jag tänkte berätta lite mer om det nästa vecka.

INLÄGG OM KAMPEN MOT OFRIVILLIG BARNLÖSHET

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 1: Min högsta dröm är att få bli mamma

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 2: PCOS-diagnos

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del  3: viktnedgång, metformin och Donaferty

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 4: Letrozol

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 5: Behandling med Gonal-f

Kampen om ofrivillig barnlöshet del 6: Att komma igång med IVF

Kampen om ofrivillig barnlöshet del 7: IVF, stimulering och äggplock

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 8: IVF, insättning och ruvning

Total
0
Shares

Trädgårdsdrömmar

Tänk – nu är det bara en månad och en dag tills vi får nycklarna till radhuset! Och…

Comments36

    1. Tack <3 Jag önskar verkligen att fler hade insikt i vilken enorm process det är! Många verkar tro att det är både enkelt och garanterat resultat, och så är det ju verkligen inte.

  1. Du är en sån förebild och så stark som delar med dig! Håller alla tummar och tår och ber till universum att detta ska gå er väg <3

  2. Åh vad jag hoppas att allt löser sig för er. Jag har själv genomgått en IVF-behandling med äggutplock och hormonsprutor. Detta var dock en karusell som drogs igång i all hast innan en cancerbehandling skulle starta. Så nu har jag och min sambo ett fåtal infrysta (och befruktade) ägg i en frys i Linköping. Som sagt, håller alla tummar och tår för att det löser sig för er, för ofrivilligt barnlös är bland det värsta som finns. All kärlek 💗

    1. Tack <3 Ja, det är verkligen en karusell, kan tänka mig att det blir ännu mer så inför en cancerbehanlding. Hoppas den har gått bra för er <3

  3. Ja det är helt sjukt och man blir så fruktansvärt arg! Jag tycker du är otroligt stark som kämpar dig igenom detta och jag håller tummar och tår att de tar sig snart <3

  4. oj spännande

    med mitt ex satte jag in fem ggr ett tog sej en gång men blev missfall i v 9
    med min man gjorde vi ett försök .. ett .. på första försöket tog det sej som blev en TIM som fyller 17 i sommar <3
    stort lycka till

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

You May Also Like