fbpx

Tre tips till dig som har en bipolär partner

Tre tips till dig som har en bipolär partner

En utmaning med att ha en bipolär partner är att man aldrig har en aning om vem som kommer att vakna. Ens vanliga partner, ens överdrivet självsäkra partner som älskar allt eller det tomma skalet som ser ut som ens partner men som inte klarar av att ta sig upp ur sängen.

Det finns mycket som man behöver tänka på när man är bipolär. Allt från att ta sina mediciner till hur man ska fungera på jobbet. Men där kan man ändå fokusera på sig själv och på en arbetsplats kan man göra anpassningar för att fungera genom att välja rätt yrke eller få rätt hjälpmedel. Något som jag tycker är lite kluriga är att få en privat relation att fungera. På jobbet har kollegorna inte så mycket mer val att göra än att få det att fungera. En vän eller partner kan alltid välja att avsluta relationen om det är för tufft. Och, utifrån mig själv, kan jag säga att det är riktigt tufft att vara tillsammans med någon som är bipolär. För att få det att fungera så handlar det, som i alla relationer, om kommunikation. Men i vissa perioder kan det vara svårt och jag har tre tips till dig som har en bipolär partner.

Tips till dig som har en bipolär partner: förstå att din partner är allvarligt sjuk

Det kan kännas väldigt basic men något som många ibland glömmer är att en bipolär partner är allvarligt sjuk. Bipolär sjukdom är en av världens tio mest handikappande sjukdomar och den är särskilt svår för anhöriga att leva med för att den inte alltid syns. Faktum är att för de flesta så är sjukdomen osynlig oftare än vad den är synlig. Man märker bara av den när man är dålig – oavsett om det är i en manisk episod eller i ett depressivt skov.

Men en bipolär person är sjuk, även om det inte syns. Och ett viktigt tips till dig som har en bipolär partner är att tänka på det när saker är tuffa. När en bipolär person inte kan ta sig upp ur sängen är det inte så lätt som att rycka sig i kragen och ta sig upp. Det är minst lika svårt som om hen skulle ha 42’C feber, om inte svårare. Samma sak gäller när hen gör något ogenomtänkt i en mani: det är inte personen själv som väljer det – det är sjukdomen som gör det. Det är alltså viktigt att komma ihåg att det ofta är sjukdomen som ställer till det, inte personen.

Lästips: tre saker att tänka på om du har en bipolär kollega

Tips till dig som har en bipolär partner: låt inte sjukdomen bli en ursäkt

Men även om din partner är bipolär och man måste ha förståelse för sjukdomen så får man inte låta det bli en ursäkt. En bipolär person måste ta ansvar för sina handlingar lika mycket som någon annan, och dessutom för att sköta sin sjukdom på ett bra sätt. Jag har stött på personer som känner noll ansvar för vad de gör i manier och depressioner, de skyller bara på sjukdomen. I mina ögon är det fruktansvärt fel: sjukdomen är ofta en förklaring, men det får aldrig bli en ursäkt för att bete sig dåligt.

Snarare måste man som bipolär ta ett extra stort ansvar för att förebygga och vårda sin sjukdom samtidigt som man kommunicerar med sin partner. Man måste ta sina mediciner och ha en öppen dialog om hur sjukdomen påverkar en. Ett tips till dig som har en bipolär partner är att påminna om att sjukdomen inte är en ursäkt och ha en löpande dialog om det. Det spelar ingen roll om din partner är i en hypoman period – det är inte okej att vara otrogen eller spendera alla era gemensamma sparpengar på något oplanerat ändå. Visst kanske det kan vara lättare att förlåta en sån handling med hänsyn till sjukdomen. Men det får inte bli en ursäkt och som bipolär har man ett ansvar att göra allt för att inte hamna där.

Lästips: tre saker jag gör varje dag för att hantera min bipolära sjukdom

Tips till dig som har en bipolär partner: hitta en person att prata med som förstår din situation

Många anhöriga som skriver till mig om råd är upprörda över att deras vänner tycker att de ska lämna sin partner och inte förstår hur de kan fortsätta en relation med någon som är psykiskt sjuk. Och det kan verka tufft, men de allra flesta kan inte tänka sig att leva med någon som är psykiskt sjuk. En person som inte kan det kommer inte heller kunna relatera till de utmaningar du har i din relation. Det betyder inte att du inte kan prata med dina vanliga vänner, men de kanske inte kommer att kunna ge dig rätt stöd eller över huvud taget stötta att du väljer att ha en relation med en person som är psykiskt sjuk. Mitt tips till dig som har en bipolär partner är därför att hitta ett stödsystem och andra personer som lever med någon som är bipolär.

Ni har troligtvis många gemensamma utmaningar och precis som föräldragrupper är bra för nyblivna föräldrar, för att de går igenom samma saker, så är stödgrupper för anhöriga till bipolära bra för dig som har en bipolär partner. De här stödgrupperna går att hitta lite överallt, till exempel på Facebook, genom sjukvården (din partner kan fråga sin läkare om en anhörigutbildning eller anhöriggrupp) eller genom föreningen Balans som arrangerar träffar för både bipolära och deras anhöriga.

Det är tufft att vara anhörig till någon som är psykiskt sjuk, men med en bra dialog och rätt stöd kan det gå hur bra som helst!

12 Comments

  1. maj 10, 2018 / 10:32 f m

    Så himla bra tips!! Vet precis vem jag ska bifoga det här till, så TACK <33

    • therese
      Författare
      maj 10, 2018 / 10:39 f m

      Vad kul att du tyckte om dem <3

  2. Martin
    september 30, 2018 / 8:46 e m

    Tack hjälpte att läsa! Har det minst sagt körigt just nu med min fästmö. Känns som att ända anledningen jag är med henne är att jag skulle inte stå ut att ha barnen varannan vecka med sin mor.
    Jag kan inte beskriva den rädslan att mina barn ska växa upp som mig ensam varannan vecka med en bipolär förällder…

    • therese
      Författare
      oktober 2, 2018 / 8:02 f m

      Vad roligt att höra att inlägget hjälpte lite Martin! Det är en oerhörd påfrestning att leva med någon som är bipolär, och jag känner ju inte till mer om er än du har skrivit här, men om det är enda anledningen så kanske du eller ni behöver prata med någon? Det är inte bra för barnen att se föräldrar leva med varandra som inte älskar varandra heller! Och om din fästmö är väldigt ostabil, så kanske det inte är bra för barnen alls att bo med henne tills hon fått ordning på sina mediciner. Det låter kanske hårt, men när barn är inblandade måste man ta ett ännu större ansvar för att sätta dem först – både den som är sjuk och dess partner.

      Så ni kanske skulle be om en samtalskontakt för gemensam terapi på psykiatrin eller via kommunens familjestöd? Både du och barnen måste ju få bra <3

  3. Jm
    december 9, 2018 / 10:14 f m

    Sådana bra tips för mig nu under en väldigt jobbig period. Precis vad jag behövde läsa. Ska försöka ta mig till en sån där anhörighetsgrupp nu.
    Tack tack tack! Kände mig äntligen lite sedd. Fast på bra sätt. Du skrev det jag behövde höra helt enkelt.

  4. Kim
    januari 26, 2019 / 8:08 f m

    Tack för tipsen! Du säger att sjukdomen kan vara förklaring men inte ursäkt. Jag har , som partner till en sannolik bipolär, drabbats av ständiga föraktfulla, kränkande, hänsynslösa, bortstöttningar, utfrysningar och dumpningar i många år. Alltid, har det varit jag som behövt söka upp hen, be om förlåtelse (utan faktisk skuld), svälja och gå vidare utan någon chans att ens diskutera hens beteenden och nödvändiga spelregler. Kan en person med bipolära drag, eller högst instabil sinne, med depression i grunden men ständiga korta inslag av entusiasm och slösaktigt agerande, varvat med återkommande oprovocerade utbrott av ilska, faktiskt ta sig i kragen och ta initiativet att prata om utbrottet, be om ursäkt, ödmjuk visa självinsikt, be mig stanna kvar i relationen, samt diskutera strategier för att kunna klara relationen? Eller är det något jag som anhörig inte kan förvänta mig , för att det är något inom den bipolära, som bottnar i hens skam och skuldkänsla, som utgör ett spärr, ett försvar, som hen inte kan passera utan att knäckas och därför inte ska pressas att göra?

    • Gunnel
      juni 17, 2019 / 5:48 e m

      Skakad av att läsa om detta, jag har just insett att min vän troligen är bipolär. Har stått ut med just oprovocerade utbrott och blivit kallad kränkande saker som ingen någonsin tidigare kallat mig, och som jag aldrig skulle kalla någon. Efteråt är det som om det aldrig skett, bara jag har gråtit och varit helt sänkt.
      Nu har jag insett att det aldrig kommer att bli bättre. Vännen har ingen sjukdomsinsikt. Jag kommer att vara på min vakt o markera stenhårt. Tills jag inte orkar längre. Synd på en fantastisk vänskap med en begåvad man som berikar mitt liv, men tar mycket energi.
      Så bra att läsa om detta, att inte vara ensam.

  5. Sarah
    juli 3, 2019 / 10:25 e m

    Jättejobbigt ibland att hänga med i svängarna när man har en bipolär bästa vän. Man blir ledsen när hen förlorar jobb, sätter sig i omöjliga situationer, relationer mm. Viktigt att ta paus ibland har jag äntligen fattat. Älskar personen, men medberoendet är svårt.

  6. Carina
    augusti 25, 2019 / 2:40 e m

    Vad lättad jag blev när jag hittade din skrivelse, har en anhörig med bipolär sjukdom som kan vara mycket jobbig och krävande emellanåt. Tack för tipsen!

  7. Sandra
    oktober 16, 2019 / 10:27 e m

    Är det alltid så att en bipolär person blir kränkande, agerar med utbrott? Jag har relativt nyligen träffat en underbar man som har bipolär typ 2 och han har sagt att han blir osocial, trött, energilös när han går in i depressionskov… men har tydligt sagt att han inte blir aggressiv eller liknande… hittills har jag inte märkt av något annat än att han är känslomässigt tillgänglig, snäll, lugn, omtänksam, kärleksfull… han har medicinerat i många år o uttryckt att han det senaste året haft väldigt korta perioder då han varit låg o då har han ändå genomfört saker han planerat in…
    Jag är verkligen kär i denna man. Jag vill att det ska funka. Men jag inser att vi troligtvis inte kommer att kunna leva tillsammans så länge mina barn växer upp. Han har tydligt uttryckt att han inte vill ha egna barn utifrån risken att ge vidare sjukdomen. Men han är jättefin tillsammans med barnen. Hur lätt är det att få anhörigutbildning? Måste man vara sambo osv?
    Tack för tips!!

    • therese
      Författare
      oktober 25, 2019 / 9:44 e m

      Verkligen inte, alla reagerar olika i sin sjukdom men om man är öppen med sina känslor, tar sina mediciner och gör andra, nödvändiga livsstilsförändringar så kan de flesta leva ett helt vanligt liv med sjukdomen – och de flesta är inte agrresiva alls, det är inte sjukdomen per se som gör en sån. Om han sköter sig sjukdom utgör han ingen fara alls för dina barn. Vilka som får anhörigutbilning är olika i olika län, be hans läkare om råd.

  8. Richard
    oktober 31, 2019 / 9:11 f m

    Tack för en bra text. Min fru är bipolär och det är stundtals ganska jobbigt. Hon får inga vredesutbrott men går ner sig fullständigt i dagar i sträck. Vi kan inte ens när hon mår som bäst leva ett normalt liv. Det är stundtals väldigt jobbigt och frustrerande. Ibland vill jag kasta in handduken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.