Tre saker att tänka på om du har en bipolär kollega

Om man har en bipolär kollega kan det vara lika mycket att tänka på som om man har en kollega med Asperger. Det inlägget blev väldigt populärt, så jag tänkte dela med mig av vad jag tycker att man ska tänka på om man har en bipolär kollega.

Precis som med Asperger så kan en bipolär kollega behöva extra stöd på arbetsplatsen. Men det finns ett par stora skillnader mellan att leva med bipolär sjukdom och att leva med Asperger. Det första är att bipolär sjukdom är just en sjukdom, och den märks inte hela tiden. Asperger däremot är närvarande hela tiden. När bipolär sjukdom kommer och går så är Asperger alltid där. Det gör att man behöver stöd, förståelse och hjälpmedel varje dag medan en person med bipolär sjukdom oftast bara behöver stöd ibland.

1. En bipolär person är inte sjuk jämt

Om man lever med bipolär sjukdom så pendlar man mellan olika skov. Det är ett annat ord för en period där man har sjukdomssymptom. Skoven är olika långa och kommer olika ofta, både beroende på person och över tid. Det finns två olika typer av bipolära skov. Manier eller hypomanier är när man har höga eller extremt höga energinivåer. Vid ett maniskt skov kan man snöa in på något speciellt, ha överdrivet självförtroende och svårt att kontrollera sina impulser. En mani är oftast kort och varar från någon dag upp till en vecka.

Depressiva skov är motsatsen till en mani: man har väldigt låga energinivåer. De kan ha olika nivå och gå från allt till att man är lite nedstämt, till att man inte kan ta sig upp ur sängen. Vissa depressioner kan vara så svåra att man plötsligt vill ta livet av sig, helt utan att veta varför.

Mellan skoven mår de flesta bra och det märks inte att de är sjuka. Det gör att en bipolär kollega inte vet när hen kommer att vara sjuk, och det är svårt att förutse när hen behöver extra stöd. Om man dessutom äter medicin för sin bipolära sjukdom och har hittat en nivå som fungerar så blir skoven mildare och kommer mer sällan. För mig har de nästan upphört helt.

Läs också: tre saker jag gör varje dag för att hantera bipolär sjukdom.

2. En bipolär kollega behöver förebyggande stöd

Men att man inte är sjuk jämt betyder inte att man klara sig utan stöd, verktyg och anpassningar på arbetsplatsen. Ett bipolärt skov kan nämligen triggas av olika faktorer och händelser. Det gör att en bipolär kollega behöver tänka på hur hen lägger upp sin vardag och vara noga med att hålla sig till vad som fungerar. Vilka triggers som sätter igång ett skov skiljer från person till person och om man nyss har fått sin sjukdom kan man behöva ha hjälp med att identifiera dem.

För många är stress en faktor som kan trigga både manier och depressioner vilket gör att man behöver hålla extra koll på stressnivån. Det betyder inte att en bipolär kollega inte klarar av stress, bara att hen behöver vara extra noga med hur hen hanterar stressen. Egentligen är det något som andra också behöver bli bättre på, men det är inte lika farligt för en frisk person.

En viktigt förebyggande åtgärd som en bipolär kollega troligtvis behöver är total återhämtning. Många som lever med bipolär sjukdom har en förhöjd energinivå och hjärnan går på högvarv konstant. För att klara av det i längden utan att trigga skov behöver man planera in tid för total återhämtning. Återigen, det är något som de allra flesta behöver bli bättre på men som är extra farligt för en bipolär kollega att inte göra.

Eftersom en bipolär kollega kan ha lätt att glömma bort att hen faktiskt är sjuk eftersom det inte märks mellan skoven så kan hen glömma bort eller tycka att vissa åtgärder är onödiga. Då kan det vara skönt att bli påmind om att ta finns där av en anledning.

Lästips: tre tips till dig som har en bipolär partner.

3. En bipolär kollega kan inte bara ta sig i kragen

Även om en bipolär kollega oftast mår bra och tar sina mediciner så kan ett skov helt plötsligt vara där. Det kanske har gått flera år sen sist men plötsligt händer det. Och om ett skov är där så är det inte bara att ta sig i kragen. Vare sig det handlar om att lugna ned sig vid en mani eller att ta sig upp ur sängen vid en depression. Det är nog det som jag tycker att friska personer har svårast att förstå: om jag har en sjukdomsmässigt dålig dag så är det inte bara att gå upp. Det handlar inte om viljestyrka eller självdisciplin. Bipolär sjukdom är just en sjukdom och då styr man inte över det själv.

På samma sätt kan det vara helt omöjligt att sluta med något i ett maniskt tillstånd: om jag MÅSTE måla, lägga ett pussel eller skriva en bok så MÅSTE jag. Oavsett hur logiskt och rationellt jag vet att det är att bara sluta så kan jag inte styra mig själv. Om jag inte tar mediciner för att avbryta skovet, men då måste jag istället sova något dygn eller två.

En bipolär kollega som får ett skov är helt enkelt sjuk. Och precis som man inte kan styra över influensa eller en blindtarmsinflammation som kan man inte styra över ett bipolärt skov. Det enda man kan göra är att behandla med rätt medicin och rätt åtgärd för att sen vänta ut skovet.