Mina mål för maj 2018

Jag har en lista på 100 livsmål som jag vill uppnå, ju förr desto bättre. Varje månad ser jag över vad jag behöver göra för att komma närmre dem och nu är det dags igen. Den här gången tänkte jag att jag skulle dela med mig av vilka jag fokuserar lite extra på i maj månad.

Hålla en hälsosam vikt och stark kropp livet ut

En bieffekt av de mediciner som jag äter för min bipolära sjukdom är att jag gick upp 45 kilo på två år, varav 30 kilo under 2017. Det är inte bra eller hälsosamt för någon och mina läkare har sagt till mig att jag måste gå ned i alla fall 30 av dem igen för att ha en hälsosam vikt. Det blir 65 kilo på mina 175 centimetrar, och en stor del av det ska vara muskler. Jag är nästan halvvägs nu men för mig som har kämpat med anorexia i halva mitt liv så är det en tuff kamp. Att hålla en hälsosam vikt är helt enkelt något som jag behöver kämpa med, oftast för att väga tillräckligt mycket. Men just nu är fokus att gå ned de sista femtion kilona och sen hålla mig på den nivån.

Under maj månad kommer fokus vara på att komma igång med träningen igen så att jag inte bara går ned i vikt utan bygger muskelmassa. För mig är det väldigt lätt att hamna i en ond spiral där jag äter lite och tränar mycket. Det gör att man går ned i vikt snabbt, men på ett dåligt sätt, och jag är fast inställd på att inte hamna i det träsket. Därför är målet att komma igång med två lågintensiva styrkepass i veckan utöver yogan som jag gör varje morgon.

Jag behöver helt enkelt komma ihåg att målet är en stark, sund och fysiskt frisk kropp som mäktar med att vara psykiskt sjuk.

Vara en strukturerad och närvarande kollega och samarbetspartner

Jag är oftast en otroligt strukturerad kollega och samarbetspartner som har koll på alla bollar. Det hänger säkert ihop med min Asperger, men framför allt handlar det nog om min personlighet. Något som däremot definitivt hänger ihop med min Asperber är att jag inte är en särskilt närvarande kollega. Med det menar jag att jag inte tar del i den sociala samvaron på kontoret i så stor utsträckning. Jag fastnar lätt i det rationella i att jobba på lunchen (så att man får gå hem tidigare) och glömmer bort att umgås med kollegor. Jag är inte heller särskilt bra på småprat och håller mig ofta för mig själv.

Det gör att jag är väldigt effektiv och får saker gjora, men jag vet att det kan skapa utmaningar i ett team. Nu är mina kollegor väldigt förstående och stöttar mig, men jag vill gärna jobba på att bli en mer närvarande kollega. Både för teamets skull och min egen: mitt beteende gör att jag känner mig lite utanför ibland och trots att det är helt självvalt är det inget som jag tycker om. Så även om det är väldigt svårt för mig är det något jag försöker jobba på.

Dricka minst 1,5 liter vatten varje dag

Jag har alltid varit väldigt dålig på att dricka, vilket gör att jag både är uttorkad, har glåmig hy och lätt får ont i huvudet. Särskilt på sommaren. Så ett mål jag har är att dricka minst 1,5 liter vatten varje dag. Jag är en god bit på väg och gör det i alla fall fyra dagar i veckan tack vare min morgorutin och att jag alltid har en vattenflaska på skrivbordet. Nu ska jag bara lära mig att dricka lika mycket när jag är hemma också…

Alltid ha fina händer och fötter

Högst ytligt, eller i alla fall nästan, men sånna mål måste man också ha. Jag har slarvat med att hålla efter mina naglar och nu är det dags för det igen. Samma sak med fötterna: jag brukar vara noga med att smörja in dem på kvällarna men har glömt det den senaste månaden. Och fötterna är ett riktigt problemområde för mig. Jag får lätt torra fötter med sprickor i och det gör helt galet ont. Så nu ligger en ny tub med riktigt fet fotkräm framme på nattduksbordet tillsammans med mina mediciner så att jag inte ska glömma bort det.

Inreda ett hem som jag älskar att spendera tid i

Jag har växt upp i en familj som flyttat väldigt mycket och har aldrig riktigt känt att jag har en hemstad eller har haft ett hem. Sen jag var sju har vi bott i samma ort i max 2,5 år och oftast i flera olika lägenheter. Omständigheterna bakom det är röriga, men det har gjort att jag i vuxen ålder har känt ett väldigt stort behov av att skapa ett hem som verkligen känns som mitt hem. Och sen jag träffade M har jag blivit en person som både känner mig hemma någonstans och längtar HEM när jag inte är hemma. Det är svårt att förklara hur det känns att inte känna att man har ett hem, för det är en sån självklarhet för de flesta. Men jag har inte känt så och det har gjort att jag aldrig haft hemlängtan hur mycket jag än har rest och hur länge jag än har varit borta. Men jag har aldrig heller känt mig helt trygg någonstans.

Förrän nu. Vår lägenhet är så mycket mer än en bostad för mig: det är verkligen ett hem. Och nu i maj ska vi äntligen komma igång med vår renovering. Det har varit ett gissel att bestämma oss för hur vi vill ha köket, hur mycket mer som ska göras och framför allt att hitta hantverkare. Men nu har vi gjort det! Förutom att köket ska totalrenoveras ska hela lägenheten målas om, en bokhylla byggas in och troligtvis en förvaringslösning i badrummet platsbyggas. Som jag längtar efter att det är klart!

Har du några mål du fokuserar på i maj?