Tre saker att tänka på om du har en kollega med Asperger

Tre saker att tänka på om du har en kollega med Asperger

Att ha en kollega med Asperger kan vara klurigt och ge utmaningar på jobbet. Jag har tidigare berättat att jag lever med Asperger och som med alla som har en funktionsnedsättning så fungerar jag lite annorlunda jämfört med andra. Det gör att jag behöver ha stöd, extra hjälpmedel och ibland hjälp med förståelse på arbetsplatsen. Till skillnad från om man har en fysisk funktionsnedsättning där man ex kan få en rullstolsramp eller tillgänglighetsanpassad arbetsplats så handlar det stödet mycket om hjälp med att förstå vissa beteenden och stöd i sitt eget.

Eftersom alla är olika och Asperger är en dold funktionsnedsättning så kan det både vara svårt att veta hur man ska agera och hjälpa en kollega med Asperger, och att veta vad just den personen behöver eftersom det skiljer sig åt. Jag har identifierat tre områden där min Asperger ger mig utmaningar på jobbet och som mina kollegor behöver tänka på eller hjälpa mig med. Så här är tre saker som man kan behöva tänka på om man har en kollega med Asperger:

1. En kollega med Asperger kan ha svårt att förstå och identifiera känslor

Jag, och många andra med Asperger, är väldigt rationella och har lätt att koppla bort prestation från person samt se rationella sammanhang. På jobbet ger det ibland vissa svårigheter. Ett exempel är hur man hanterar kritik eller konflikter. Så länge jag rationellt förstår kritik som riktas mot mig så påverkar den inte mina känslor, vilket gör att jag har svårt att förstå att andra har svårt för kritik eller behöver få utrymme att känna saker. Samma sak gäller att förstå och ge utrymme för känslor vid tuffa beslut eller förändringar. Om jag rationellt förstår att någons idé är bättre än min eller att budgeten inte längre tillåter ett projekt så köper jag det rakt av, medan en kollega kan bli ledsen eller upprörd om hens idé inte vinner. Det är i grund och botten något bra: man ska tillåtas att känna känslor på jobbet – jag har bara svårt att förstå det.

Men det kan även ställa till med utmaningar åt andra hållet: om någon tar ett beslut som jag inte tycker är rationellt (utifrån mitt perspektiv) så kan jag bli väldigt upprörd och ha svårt att acceptera beslutet hur mycket jag än försöker. Jag får helt enkelt inte ihop mina känslor med mitt behov av rationalitet. Då är det viktigt att någon hjälper mig att förstå att det kan vara minst lika legitimt att ta ett beslut utifrån emotionella och mjuka faktorer, ex att ett team inte är redo för en förändring, som ifrån hårda faktorer som budgetläge och nyckeltal.

2. En kollega med Asperger kan göra ha svårt att förstå ironi och skämt

En annan sak som ofta blir tydligt för mig är att jag har svårt att förstå ironi och skämt. Ett skämt kan jag ofta identifiera men ironi är extremt svårt för mig att upptäcka. Jag tror helt enkelt att folk säger vad de menar och förstår varken rationellt eller emotionellt varför man skulle säga något man inte menar. Hur ska mottagaren veta vad som är sanning och vad som är skämt?

Alla har mer eller mindre lätt att uppfatta ironi och det är inte alltid det hör hemma på en arbetsplats, men för mig är det helt enkelt omöjligt. Till skillnad från att förstå behovet av att ge emotionellt utrymme i arbetsvardagen är ironi inte heller något jag verkar kunna lära mig. Det är helt enkelt för svårt att uppfatta de subtila ändringarna i tonläge och kroppsspråk. För mina kollegor innebär det att de behöver tänka på att inte vara ironiska med mig. De behöver också säga till att ”Men Therèse, nu var jag ironisk” om de tycker att jag reagerar konstigt eller gör något som jag uppfattade att de ville att jag skulle göra men som egentligen var ett skämt.

Läs också: Tre insikter om att leva med Asperger

3. En kollega med Asperger kan ha svårt att delta i sociala interaktioner

Jag kan också ha svårt att förstå behovet av vissa sociala interaktioner och varför de är viktiga vilket kan göra att jag har svårare att bli en del av ”gänget”. Till exempel har jag oftast inget behov av att koppla bort på lunchrasten och sitta och prata med kollegor. Det betyder inte att jag inte tycker om mina kollegor eller att jag inte vill umgås med dem – det betyder bara att jag inte behöver koppla bort och eventuellt har något som jag tycker är mer prioriterat att göra. Till exempel att avsluta ett projekt eller svara på mail så att jag kan gå hem tidigare.

En annan situation där det kan märkas är att jag enkelt pratar mycket om mig och vad jag gör när någon frågar, men inte ställer samma fråga tillbaka. Det beror inte på att jag inte vill veta mer, utan att jag till exempel tänker att om någon vill att jag ska veta något om det så berättar de det utan att jag frågar. På samma sätt kan det ibland tyckas konstigt att jag berättar något helt orelaterat om mig själv eller byter ämne till något jag gjort, för då tänker jag helt enkelt att det är något som den jag pratar med borde veta.

Läs också: Jag är psykiskt sjuk – men jag är mest som alla andra.

Mer om Asperger

För dig som vill läsa mer om vad Asperger är rekommenderar jag att titta in hos 1177 som ofta har bra information om olika sjukdomar och funktionsnedsättningar.

4 Kommentarer

  1. Amanda Johansson
    april 4, 2018 / 7:04 e m

    Hej Therese. Hittade till dig nyss via Isabella Löwengrips blogg. Väldigt intressant blogg du har. Jag skulle gärna vilja läsa ett inlägg från dig om din struktur i OneNote. Har ovanligt mycket på jobb och känner att jag skulle behöva mer tips på struktur.
    Nu ska jag läsa lite mer i din blogg.

    • therese
      Författare
      april 4, 2018 / 7:12 e m

      Hej Amanda! Jättekul att du hittat hit! Jag försöker få till ett sånt inlägg i helgen och skriver en kommentar här när det är uppe.

  2. Sari
    april 5, 2018 / 3:42 e m

    Hej.
    Hittade din blogg via Blondinbella. Fastnade direkt för sin blogg.
    Har inte själv Asperger men min son som är 19 år har det. Känner igen så mycket i det du skriver.
    Jag har lärt mig att hantera vardagen med min son och vad jag ska tänka på. Inte lätt alla gånger och många gånger tänker jag mig inte för och då kan det bli lite tokigt.
    Jag kommer att fortsätta läsa din blogg. 🙂

    • therese
      Författare
      april 5, 2018 / 4:33 e m

      Hej! Vad roligt att du har hittat hit och gillar bloggen! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.