Idag har jag legat nedbäddad i sängen och störtgråtit. Den här dagen kan läggas till på listan över dagar och månader som jag vaknat i en pöl av blod och förlorat hoppet igen. Den här gången trodde jag verkligen att vi skulle lyckas bli gravida, att det äntligen skulle vara vår tur att få bli föräldrar. Men det verkar inte bli så, vi vet inte säkert förrän imorgon när det är läkarordinerad testdag. Men jag orkar inte hoppas. Det har jag inte gjort den senaste veckan heller, men idag lämnade allt hopp mig.
Den senaste tiden har jag fått mycket beröm både från vårdpersonal och anhöriga om att jag är så stark som bara kämpar på. Men jag orkar inte vara “stark” mer, jag vill inte behöva vara det. Jag har längtat efter barn hela mitt liv oh efter 1,5 år med tabletter, sprutor och fler gynundersökningar än jag kan räkna så börjar jag tappa orken. Jag är så brutalt slutkörd både psykiskt och fysiskt att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Att varje gång hoppas och bli nedslagen av att det antingen inte blir några ägg eller av att man får mens. Det är fruktansvärt på ett sätt jag inte kan förklara.
Att kämpa mot ofrivillig barnlöshet påverkar hela ens liv. Det känns som att allt kretsar kring att jag ska bli gravid. Vi måste planera sociala aktiviteter efter behandlingar, kan inte resa eller hitta på spontana saker. För vi kanske måste boka in ett läkarbesök, en provtagning eller ett ultraljud. Vi vet aldrig när de kommer vara så vi måste hålla oss nära Stockholm. Och i ärlighetens namn är jag inte så sugen på att sitta på ett flygplan heller. Den senaste behandlingen har inneburit att jag måste ta vaginala tabletter tre gånger om dagen. Och de rinner ut. Och blir kladdiga. Och det känns inte som att jag gör något annat än att byta och tvätta trosor. Dygnet runt.
Just idag känns det som att jag inte orkar mer. Samtidigt vet jag att det enda jag verkligen, verkligen vill här i livet är att få bli mamma. Och då kan jag inte ge upp. Så jag hoppas att jag vaknar imorgon och känner att jag har hittat orken igen, att jag kommer klara en omgång till. Tills dess ka jag fortsätta gräva ned mig i soffan, äta choklad och kolla på bilder från i somras. När jag var glad, lycklig och hoppfull.
Nej fy vad jobbigt och jag sänder dig många styrkekramar <3
Författare
Tack <3
Massa kramar till dig<3
Författare
<3
Fy va jobbigt 😢❤ Jag är en singelkvinna på 33 år som längtar efter barn men har ingen partner och kan heller inte bli gravid just nu. Har ingen mens eller ägglossning. Lider med er. Men ge inte upp! ❤❤
Författare
Tack <3 Att ge upp finns inte på världskartan!
Vilken fin bild!<3
Författare
Tack <3
Jag lider så med er! Stor kram och hoppas verkligen att det är er tur snart 😍
Författare
Tack, det hoppas verkligen vi också!
Massa massa kramar till dig! Låter verkligen inte roligt men man vet aldrig vad som kan hända <3
Författare
<3
Stor kram fina du, jag önskar att det fanns något fint att säga men det enda jag kan göra är att hoppas att det snart får bli eran tur <3
Författare
<3
Men hjärtat! Mitt hjärta brister för dig (er)! Skickar verkligen alla världens kramar!! <33
Författare
<3
Du skriver verkligen så gripande! Stor kram till er <3 Jag hoppas verkligen att det blir er tur snart! <3