Bokskrivarväder

Bokskrivarväder

Jag vet inte hur många gånger jag har skrivit att “den här månaden ska jag få klart min bok” och tänkt att nu, nu ska det faktiskt gå. Men så har livet kommit ivägen och jag har prioriterat ned det. Och inte blir det lättare av att ha flera böcker igång heller, jag är tydligen inget fan av att göra det enkelt för mig. MEN, nu har jag i alla fall gjort någon slags prioritering över vilken bok som ska bli klart först och bokat in tid i min kalender för att skriva.

Jag tänker att det är mitt mission den här hösten: att få klart de där nästan klara böckerna så att jag får ut dem ur mitt huvud och att jag kan dela med mig av mina erfarenheter. Jag får så mycket mail varje vecka med frågor om hur jag hanterar min sjukdom, vad vi gör för att lyckas få till en relation trots den och hur jag tog mig igenom hela IVF-processen. Tre böcker om de ämnena är nästan klara och nu, nu jäklar ska de bli det också.

Hösten är ju ändå perfekt för att skriva väder: ofta lite ruskigt ute och man kan krypa upp under en filt i soffan, tända ljus och knappa på laptopen. Men mitt första mission är att hitta en illustratör till en bok som redan är klar. Något jag inte har berättat här på bloggen är att jag är en riktig crazy cat lady, på den nivån att min ena katt har ett egen instagramkonto (batman_katt) där han delar med sig av vardagsbetraktelser. Men framför allt gör han det i en Facebookgrupp för likasinnade, kattokiga människor och de har smått krävt att han ska skriva en bok, så nu är den skriven och behöver få lite bilder. Förhoppningsvis blir den färdigillustrerad och kan ges ut till julhandeln, det är i alla fall målet.

Vecka 37 – 2020

woman holding tea cup
Woman holding tea cup

Trots en underbart avslappnande helg med barnvakt, staycation på Grand Hotel och middag på Teatergrillen känner jag mig inte riktigt redo för en ny vecka än och kör lite mjukstart. IStället för planerad utflykt till Leos Lekland myser vi runt hemma i pyjamas, Olivia leker med sina böcker och jag sippar på varm äppelmust med grönt te – en helt underbar höstdryck. Olivia och jag är lediga tillsammans varje måndag ochfredag året ut och det känns helt underbart att kunna ta sånna här lugna dagar tillsammans. Men imorgon ska hon tillbaka till föris och är nog superglad över det – vi vabade hela förra veckan och man märker att hon vill tillbaka till sina kompisar.

För mig blir det en del jobb den här veckan. Marknaden börjar äntligen rulla igång igen och jag har lite SEO-optimeringar att ta tag i. Det börjar också rulla på med möten och annat igen så att det känns som att vardagen återgår till något sorts normalläge. Men med fler webbmöten och mycket mer handsprit.

Måndag: föräldraledig och mys med Olivia

Tisdag: in till stan för möten och tid hos optikern

Onsdag: jobbdag framför datorn

Torsdag: in till stan igen, försöka få lite ärenden uträttade

Fredag: förhoppningsvis utflykt med Olivia

Helg: vi behöver röja i trädgården och göra plats för alla tulpanlökar

Hur ser din vecka ut?

Tillbaka till jobbet

Tillbaka till jobbet

Jag älskar hösten och är så himla glad att september är här. Dessutom innebär det att det är dags att börja jobba igen och för mig som in princip har varit hemma sen 1 juni 2019 är det jätteskönt! Det är fantastiskt att få vara föräldraledig så länge, men det är också helt underbart skönt att få använda hjärnan och vara något mer än mamma. Även om det är det finaste man kan vara.

Fast det är ju inte riktigt som vanligt och eftersom vi båda två jobbar hemifrån nästan slåss vi om vårt lilla kontor. Det blir extra klurigt när båda två har ett jobbs om innebär att man behöver sitta vid en stor skärm och kunna ha flera fönster öppna samtidigt. Under våren gick det bra eftersom det bara var M som jobbade, nu när jag också jobbar halvtid blir det lite klurigare och vi måste försöka hitta plats för en till arbetsplats någonstans.

För mig hade det varit underbart med en helt egen plats att jobba på, med ett fint skrivbord och utrymme för att skapa videoinnehåll. Men det är vårt lilla hus för litet för. Istället sitter jag ganska ofta uppkrupen i soffan när jag kan göra sånt som inte behöver en extra skärm, inte särskilt ergonomiskt – men väldigt mysigt.

Men idag får jag sitta helt ifred inne på vårt inte så särskilt inspirerande kontor medan Olivia sover lunch eftersom M är sjuk och inte orkar jobba. Synd om honom men skönt för mig! Dock är det alldeles för lugnt på jobbfronten fortfarande, även om min bransch börjar rulla igång igen. Så istället för att sitta med kundjobb sitter jag här och går igenom mina egna sajter för att göra målgruppsanalys och skapa innehållsplaner.

Finns det något ni skulle vilja läsa mer om här? Jag ser ju vad datan säger att ni gillar att läsa om nu, men det är ju bara på innehåll som finns. Det kanske finns något mer ni skulel vilja veta som jag inte skrivet om idag?

Det är tufft just nu.

Det är tufft just nu.

Jag ska inte ljuga för er, de senaste två veckorna har varit riktig tuffa och jag har inte orkat titta in här. Jag har inte orkat göra särskilt mycket alls. På grund av en triggande händelse med ett stort ångestpåslag gick jag först upp i en riskzon för mani och när den lagt sig (med hjälp av mycket extra medicin och tät vårdkontakt) så kommer den sedvanliga dippen. Det känns som att det värsta är över och jag kämpar med att ta mig tillbaka till något slags normalnivå i mitt mående men det är inte helt lätt, det var länge sen som jag hade ett såhär svårt skov i min bipolära sjukdom.

Det har varit mycket känslor men just nu är jag mest arg, ledsen och besviken. Hela det här skovet hade kunnat undvikas om några av de inblandade hade tänkt efter och agerat annorlunda. Utan att gå närmre in på det hela så har det rört personer (ej min familj) som ska känna mig väldigt väl och borde ha förutsätt den här påverkan. Och som också borde ha varit väl medvetna att även om min sjukdom inte är en ursäkt för att bete sig dåligt och inte innebär att man ska undvika jobbiga saker, så är det en faktor man måste ta hänsyn till om man väljer att ha någon slags relation till en person som lever med bipolär sjukdom. Den här gången slutade det med att jag utsattes för onödiga hälsorisker som hyfsat enkelt hade kunnat undvikas och som hade kunnat ha stor påverkan både på mitt och min dotters liv.

Och det är framför allt det sista som har gjort mig så ledsen och besviken: jag kan leva med att jag är sjuk, men när det innebär att Olivia påverkas negativt blir jag arg. Och det gör hon när jag måste ta mediciner som innebär att jag är helt utslagen och i princip okontaktbar fram till 11-12 på dagarna.

Men, som sagt, nu är det värsta förbi och jag och min lilla familj har kämpat oss igenom den kritiska fasen. Nu ligger fokus på att hitta glädje i vardagen igen och komma tillbaka till ett normaltillstånd där risken för ett långvarit depressivt skov är låg. De här veckorna har i alla fall fått mig att uppskatta den sjukdomsinsikt jag har, mitt stödsystem och den krisplan jag har satt upp tillsammans med vården och mina närmsta. Jag tänkte att jag ska skriva mer om det och hur jag hanterar triggers och riskperioder, det kanske kan vara intressant både för er som själva lever med bipolär sjukdom, har anhöriga som gör det eller som är helt friska men vill ha verktyg som går att använda när livet krisar. För det gör det ju trots allt för alla ibland.

Ordning och reda

Ordning och reda

Och så var det plötsligt måndag och vardag igen. M jobbar och Olivia blev överlycklig över att få gå till förskolan igen, hon älskar verkligen att vara där. Jag har passat på att pyssla lite här hemma och har märkt alla Olivias kläder, vikt dem enligt Marie Konods metod och märkt upp hennes lådor så att det är enkelt för andra att hitta bland lådorna.

Det känns otroligt konstigt att vara hemma utan Olivia och att ha någon form av riktig vardag igen efter över ett år hemma. Särskilt när det fortfarande är väldigt lugnt i min bransch och det inte finns så mycket att göra rent jobbmässigt. Tänkte försöka passa på att lägga tid på mina egna projekt istället, förhoppningsvis kommer ni också få ta del av ett par av dem.