Det är ett tag sen jag uppdaterade här. När vi flyttade till vårt nya hus för nästan tre år sen var vi mitt inne i en pandemi och mitt mående var inte helt stabilt. Sen dess har mycket hänt och jag tänkte ge er en liten uppdatering om hur livet ser ut och har utvecklats för oss.
Vi bor kvar i vår lilla by på Närkeslätten och stormtrivs! Huset är underbart och vi trivs längst in på vår återvändsgata med åkrar och vilda djur som grannar. En vacker kväll kan vi få se rådjur, dovhjort, kronhjort, älg och vildsvin om vi tar en kort promenad. Här betar kor, får, hästar och getter. Med fasaner som häckar på tomtgränsen och igelkottar i buskarna så har vi definitivt kommit nära naturen. Det är ett härligt ställe att låta barnen växa upp på.
Och på tal om barn så är de numera två! I januari fick vi en efterlängtad liten dotter och gladast över det är nog storasyster. Att leva småbarnsliv är en utmaning för vem som helst och med bipolär sjukdom är det lite extra att tänka på. Men vid har fått till en skaplig balans och ett sätt som fungerar för oss. Tanken är att jag ska uppdatera lite mer frekvent om hur vi får ihop det hela. Och rent generellt om livet på landet med två barn.
Men vi tar det som det kommer. Nu har båda barnen precis somnat och jag ska passa på att försöka klämma in lite välbehövlig egentid.
Så fint med en uppdatering, har kikat in här lite då och då och hoppats att allt är bra med dig! Skulle verkligen uppskatta att få läsa vad du än vill dela med dig om gällande livet med sjukdomen i kombination med barn (som ju kanske inte skapar optimala förutsättningar för att förebygga skov eller annan ohälsa). Sedan jag fick diagnosen har det varit min största rädsla att den dag det är dags inte kunna vara den förälder jag vill. Det är nog kanske omöjligt att inte tänka så alls, men också skönt att både få känna igen sig i andras funderingar och avdramatisera sådana föreställningar. Uppskattar både dina tankar och gemenskapen här inne, tack för det!
Gud vilken mysig blogg du har 🙂 Hoppas du har de bra 🙂