Sex veckor som mamma

Förra veckan blev inte alls som att jag hade tänkt. M började jobba igen och jag timeade med att bli supersjuk. Så lilla O och jag har spenderat större delen av veckan i sängen. Ätit, sovit, ammat och försökt ta oss igenom dagarna tills M kommit hem och kunnat ta O så att jag fått vila ordentligt. Vi har hittat våra rutiner hemma, kommit på hur båda två kan sova under nattamning och börjat lära känna varandra utanför magen.

Men imorgon är det äntligen en ny vecka och jag känner mig pigg igen! Idag fyllde lilla O sex veckor och jag börjar känna att jag landat i mammarollen. I alla fall skapligt. Det är helt fantastiskt att hon är här och jag kan knappt komma ihåg hur livet var innan. Men det är helt klart en omställning att behöva sätta någon annan före sig själv och att inte riktigt kunna planera sin tid.

Det svåraste tycker jag är att hitta något som gör mig tillräckligt stimulerad. Hur underbart det än är att kramas halva dagarna så gör det mig smått galen att min hjärna inte utmanas på samma sätt när jag jobbar. Det är högst troligt bra för mig att bli lite uttråkad och lära mig att ta det lugnt, men det är inte roligt.

Och jag kan inte hålla mig helt, jag skriver på en bok och hittar på små projekt här hemma. Jag har lovat mig själv att försöka vara helt föräldraledig i två månader innan jag börjar småjobba lite, så något måste jag roa mig med på dagarna när O sover. Och det gör hon ganska mycket… jag var inte helt beredd på det här med hur mycket bebisar sover. Lilla O är en snäll bebis så jag har mycket egentid på dagarna. Så vi får se om jag lyckas hålla mig från att jobba i en månad till…