Jag tror att gårdagen bjöd på sommarens varmaste kväll och det tajmade vi med kräftskiva tillsammans med en hel hög fantastiska vänner. Det var så varm att man kunde sitta i bara klänning till sent in på natten och kräftor blandades med hemmagjord rabarbersnaps och sånger från studenttiden. Det var verkligen en perfekt avrundning på sommaren och nu känner jag mig verkligen redo för höst – min absoluta favoritårstid!
Tänkte bara kika in och säga att inskolningen går bra. Olivia fullkomligt älskar att vara på förskolan vilket gör det lite enklare för mig, men det var mycket svårare än jag trodde att låta andra ta hand om min lilla bebis. Imorgon ska vi lämna henne själv där för första gången och då får M sköta lämningen – jag tycker att det är helt fruktansvärt jobbigt. Försöker förklara för mig själv att hon älskar att vara där och bara ska vara på föris ett par timmar i veckan vilket gör att jag kommer ha tid till mina egna projekt, men det är ändå väldigt, väldigt jobbigt.
Det är i alla fall roligt att se hur hon utvecklas massor för varje dag hon är där. På bara tre dagar har hon gått från att bara äta med händerna till att nästan kunna äta med gaffel. Dessutom är hon plötsligt superintresserad av att lära sig gå, något som hon tyckt varit fullkomligt onödigt hittills.
Men lika glad som hon är över att komma till förskolan är hon att komma hem. Hon fick ett litet kök i födelsedagspresent och kan stå hur länge som helst och baka kakor. Det är så himla gulligt att se hur hon rör om i grytorna och noga lägger på lock en stund innan hon “serverar” något till oss. En väldigt lyckad present helt enkelt!
Idag började vi skola in Olivia på förskolan och det känns verkligen som starten på en ny fas i livet. Vår lilla bebis är ingen bebis längre utan ett småbarn som klarar sig utan oss på dagarna och jag är inte längre föräldraledig på heltid. Men det känns faktiskt bra även om jag har drabbats av lite FOMO nu när hon inte ska vara med mig hela tiden!
Olivia verkar i alla fall älska förskolan, hon har röjt runt helt utan att bry sig om ifall att jag var där eller inte. I början var hon lite försiktig, här hemma är ju inte allt gjort för henne och hon får inte röja runt på samma sätt som är okej på förskolan, där faktiskt allt finns till för barnen. Men när hon förstod att hon fick leka med allt, upptäcka allt och vara överallt var det ingen hejd på henne. Och som hon älskade att ha små kompisar att leka med! Det har det ju inte blivit så mycket av på grund av pandemin och det är till stor del därför hon får börja på förskolan nu, för att få leka med andra barn.
Imorgon kommer det kännas riktigt konstigt, då ska M vara på förskolan med henne och jag jobba hemma. Det blir första gången jag är ensam hemma sen hon kom förutom en gång som M tog med henne på en promenad. Helt, helt galet!
Jag är långt ifrån den enda föräldern som tycker att tiden går alldeles för fort. I tisdags fyllde Olivia ett år och om en vecka börjar hon på föris på halvtid ett par timmar i veckan så att hon får leka med andra barn nu när alla öppna förskolor är stängda. Jag som fortfarande inte riktigt kan förstå att vi till slut lyckades få en liten bebis kan verkligen inte greppa att vi inte har en bebis längre utan ett småbarn som ska få börja på förskolan. Det är alldeles galet!
Helgens barnkalas var i alla fall väldigt lyckat och nästan alla Olivias små kompisar var och hälsade på. Vi fikade, blåste upp heliumballonger som alla barn fick ta med hem och gjorde sockervadd – vilket blev väldigt populärt. Olivia var supernöjd med att ha så många stora barn att titta på och blev överlycklig när hon fick smaka tårta.
Nu ska vi försöka mjölka ur de sista dagarna som föräldralediga på heltid och samtidigt förbereda inför förskolestarten. Det är mycket som ska köpas, namnmärkas och packas ned. Som tur är har vi gott om grannar och vänner med lite äldre barn så att vi kan hitta begagnade ytterkläder och gummistövlar, annars blir det helt snuskigt dyrt.
Just nu sitter jag vid datorn och smågråter lite medan jag bläddrar igenom bilder från året som har gått: vårt första år med lilla Olivia. Idag fyller hon ett år och jag kan inte förstå att hon redan är så stor. Vår oerhört älskade och efterlängtade lilla dotter som äntligen kom efter så mycket kämpande. Även fast det varit tufft både psykiskt och fysiskt inte bara med att få barn men med alla sjukdomar som har drabbat oss det senaste året så har det varit det bästa året i mitt liv.
Olivia är en helt fantastisk liten tjej som är full med bus, skratt och envishet. Hon är verkligen anledningen till att jag finns. Min älskade lilla unge, jag är så tacksam över att få vara just din mamma.
De senaste tio veckorna har det varit ganska tyst här. Den där självkärleken som jag pratade om blev inte riktigt som jag tänkt: jag har haft ont och mått dåligt och istället för att fokusera på att ta tag i det fysiska så har jag försökt läka psykiskt och själsligt efter ett par tuffa år. Och nu, nyss fyllda 30 och med en energisk liten ettåring känner jag mig äntligen med på banan igen. Och sugen på att blogga igen! Men först ett par dagars semester till och sen ses vi äntligen här igen <3