fbpx

Dags att beställa möbler

Dags att beställa möbler

Idag var ju tanken att jag skulle åka ut på en visning av ett likadant radhus som det vi köpt, men det såldes innan visning så det blir det inget med. Det ska i alla fall bli spännande att se vilka grannarna blir! När jag upptäckte att visningen var inställd satte jag mig och googlade fram originalritningarna för huset med rätt mått istället och satt hela kvällen igår och provade olika möberingar – photoshop är bra till mycket. För nu är det verkligen dags att beställa möbler, det är bara en månad och en vecka kvar tills flyttlasset går!

Eftersom någon här hemma är lite seg på att bestämma sig för vad vi ska ha för saker så blir det ett par veckor utan alla möbler, men det ska vi väl överleva. Och idag ska vi i alla fall gå till Mio och beställa en ny soffa till tv-rummet på övervåningen. Det blir den här soffan i en ljusblå färg som tyvärr inte finns på hemsidan. Jag hoppas att leveranstiden inte blir helt galen…

Och nu när jag provmöblerat på datorn börjar jag verkligen bli sugen på att se allt ta form i verkligheten, det ska bli roligt att få inreda ett nytt hem. Och vi kommer helt plötsligt att ha så många rum!

Något annat jag ser fram emot är att min lillebror kommer hit och lämnar tillbaka våra katter i eftermiddag, jag har saknat dem så enormt mycket! Han passar dessutom på att ta med sig mina brorsöner så vi ska försöka hitta på något roligt tillsammans med dem. Det återstår att se om det blir min mardröm Leos lekland eller om de hellre vill åka till Naturhistoriska och titta på dinosaurier…

En lördag i soffan

En lördag i soffan

Jag har haft en riktigt bra start på dagen, mina mediciner har gjort att jag har fått sova ordentligt inatt så jag vaknade pigg vid sjutiden och låg och drog mig i två timmar. Sen har jag bara flyttat mig till soffan och ligger här under en filt och jobbar med bloggen. När jag skrev gårdagens inlägg så insåg jag hur mycket jag har saknat att jobba aktivt med mitt eget content, så nu sitter jag och ser över min redaktionella plan för mars och skapar innehåll för månaden som kommer. Något som gör det extra roligt är att jag har en fantastisk nyhet att dela med mig av om ett par veckor och det är ju alltid roligt när man får skapa positivt content!

Något annat som är positivt är att min aptit äntligen har kommit tillbaka igen! Jag har mått så dåligt sen i julas att jag knappt har kunnat äta och vågen visar på -18 kilo sen då. Det är alldeles för mycket alldeles för snabbt och för mig som ätande anorektiker så är det lätt att få dumma tankar igen. ”Bara ett kilo till gör ju ingenting, en dag till utan mat gör ingen skada.” Fruktansvärt dumma tankar som gör det lätt att bli sjuk igen och det är det sista jag vill. Mitt liv har aldrig varit så dåligt som de tio åren jag kämpade med anorexia och jag vill aldrig någonsin hamna där igen. Men nu är alltså aptiten tillbaka och jag ser fram emot att laga något riktigt gott att äta ikväll!

Att se över statistiken

Att se över statistiken

De senaste dagarna har många bloggare skrivit om att de har svårt att hitta inspiration till att skapa content. Eftersom jag jobbar med det till vardags och spenderar hela mina dagar med att planera, analysera och skapa content åt andra så har jag gett lite tips om hur man kan tänka för att ha ett kontinuerligt flöde av content. Det jag oftast tipsar om är att kolla vad ens statistik säger, vilka inlägg får flest läsare och mest kommentarer, och göra en redaktionell plan med inlägg i de kategorierna.

Jag brukar också titta på hur läsare hittar till bloggen, i mitt fall kommer 76% av läsarna från Google och många landar direkt på ett specifikt inlägg. Det säger något om hur populärt det ämnet är och att jag borde kunna öka mitt läsarantal om jag skriver mer om det ämnet. Kruxet är att också ha en bra bounce rate, alltså att de klickar sig vidare till fler inlägg och startsidan istället för att bara läsa just det där enskilda inlägget.

Men, jag ska erkänna att jag har varit väldigt dålig på det här den senaste tiden. När jag har mått dåligt har jag varken följt min contentplan, SEO-anpassat inläggen eller sett över statistiken. Så det ska det bli ändring på! Jag funderar också på om jag ska skriva mer om det, men det hänger inte riktigt ihop med bloggens inriktning och de inläggen som går bäst. Så det kanske får hamna på en egen sida. Jag har ett litet projekt på gång kopplat just till content och influencers som tittar på hur man kan använda samma contentstrategier och verktyg som företag gör, fast för influencers. Skulle ni tycka att det var intressant att få ta del av det projektet?

Ett depressivt skov

Ett depressivt skov

Just nu har jag det lite jobbigt i min bipolära sjukdom. Det har varit en lång vinter utan mediciner och med mycket jobbigt som hänt så ganska naturligt har jag hamnat i ett depressivt skov. Än så länge väldigt hanterbart och i måndags satte mina läkare i mediciner igen, men det sliter på både kroppen och huvudet. Själva depressionen är vad den är men att sätta in mediciner ger biverkningar och insättningssymptom. Jag är väldigt trött, sover 12-14 timmar per dygn och har en fruktansvärd huvudvärk. Och lite, men hanterbar, paranoia och ångest på det.

Något som hjälper är att sysselsätta sig med projekt, så idag unnade jag mig en overlocksymaskin. Det är något jag har velat ha länge, så det var verkligen dags. De första projekten på den fick bli att sy näsdukar till M. De har varit urklippta hur länge som helst men det är väldigt jobbigt att sy rullfållar (kanten på näsduken) med en vanlig symaskin så jag har aldrig tagit dag i det. Med den nya gick det på fem minuter. Jag ser fram emot att sy mycket mer nu och i helgen ska det bli lite kjolar till min bonussysterdotter. Men först en jobbdag till, sen äntligen helg!

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 8: IVF, insättning och ruvning

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 8: IVF, insättning och ruvning

Jag har skrivit en del om vår kamp mot ofrivillig barnlöshet och att IVF är enda möjligheten för oss att få biologiska barn. Eller, det finns en liten, liten mirakelchans att jag skulle få en spontan ägglossning och vi skulle bli gravida på egen hand. Men det skulle verkligen vara ett mirakel och eftersom det hänt oss en gång men slutat med missfall vågar vi inte ens hoppas på det igen. Så då blev det IVF för vår del och sist berättade jag om stimuleringen och äggplocket, och idag tänkte jag berätta om insättningen och ruvningen.

Att veta att ens bebis växer utanför kroppen

När man gör IVF så gör man först ett äggplock och sen befruktas äggen utanför kroppen. De odlas ett par dagar och sen så sätts ett, och ibland två, embryon in i kroppen igen. Vi fick ut sex ägg och alla befruktades, vilket är ett litet mirakel i sig. För mig kändes det väldigt konstigt att veta att vårt barn kanske låg där och växte i en glasskål. Och kanske inte bara ett barn utan flera – för varje befruktat ägg kan ju faktiskt bli ett barn! Nu skulle vi inte vilja ha sex barn, men rent potentiellt så låg sex av våra barn och växte utanför min kropp medan någon annan vaktade dem. Rent tekniskt kunde jag vara gravid, men inget av äggen låg i min kropp.

Dagarna mellan plock och insättning

Vi gjorde äggplocket en månad och som ni vet var det ingen trevlig upplevelse för mig. Själva plocket gjorde fruktansvärt ont och smärtan satt kvar i flera dagar. Jag kunde knappt röra mig utan låg bara på soffan och led. Men allra värst var själva väntan: att inte veta än hur många ägg som blivit befruktade och hur de växte. Insättningen blev bokad till onsdag eftermiddag så det var ju inte lång tid, men jag kunde inte tänka på något annat.

Äntligen dags för insättning!

När vi kom tillbaka till kliniken på onsdagen fick vi reda på att fem av våra befruktade ägg hade överlevt och delat sig så fint att det fanns fem embryon. Ett som jag skulle få tillbaka och fyra som kunde frysas till andra försök om det första inte skulle ta sig. Själva insättningen var väldigt odramatisk: jag fick byta om till sjukhusrock och sen hoppa upp i gynstolen. Där förde de in en liten plastslang i mig och så fick vi se med ultraljud hur en liten, liten prick sattes in i min livmoder. Det var en helt, helt surrealistisk känsla att veta från exakt vilken sekund det fanns ett embryo i mig. Något som kunde bli ett litet barn om allt gick bra. Själva insättningen var över på mindre än tio minuter och det kändes så konstigt att bara få åka hem sen. Det kändes knappt när det gjordes och nu bodde det något i min mage?

Ruvningsdagarna

Efter det började helvetet. Ja, jag kallar det faktiskt helvetet. 18 långa dagar med att vänta och se om embryot fastnade. För det är något jag inte riktigt hade koll på innan. Jag hade väldigt naivt trott att IVF nästan alltid lyckades och när ett embryo väl var insatt så skulle det stanna där. Men så är det inte: en IVF har någonstans mellan 30-40% chans att lyckas beroende på kvinnans ålder och andra förutsättningar. Högre än vid enbart samlag, men ändå långt ifrån någon form av garanti.

Så vi väntade. Och jag kände efter. Och kände och kände och kände och letade efter symptom. Minsta lilla tecken på att jag skulle vara gravid. Man ska vänta i 18 dagar när man har satt in ett tvådagars embryo och det känns som en hel evighet. Det blir inte bättre av att man ska ta en tablett som heter Lutinus heller. Det är en vaginaltablett som man stoppar upp och den kladda och rinner och ger falska graviditetssymptom. Jag led hela tiden och mådde psykiskt väldigt, väldigt dålig.

Testdag – har det lyckats?

Det enda jag tänkte på de där 18 dagarna var om det hade lyckats. Handen på magen hela tiden och massor av böner. Kvällen innan testdag kom det blod i trosorna och det kändes som att hela min värld rasade. Det var väldigt lite och kunde bero på att slemhinnorna blir väldigt sköra när man tar lutinus, men jag hade en väldigt dålig känsla och sov dåligt den natten. På morgonen gick jag upp, kissade på en sticka och kröp ned i sängen bredvid M som fick säga till när resultatet dök upp på stickan. Jag låg och kramade honom och grät hela tiden för att jag hade en känsla av att det inte skulle ha gått bra.

Och testet visade såklart negativt. Jag blev självklart ganska ledsen, men jag ”visste” ju redan och hade känt det ett par dagar. Så då fick allt vårt hopp flyttas till de fyra embryona som låg i frysen.

INLÄGG OM KAMPEN MOT OFRIVILLIG BARNLÖSHET

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 1: Min högsta dröm är att få bli mamma

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 2: PCOS-diagnos

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del  3: viktnedgång, metformin och Donaferty

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 4: Letrozol

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 5: Behandling med Gonal-f

Kampen om ofrivillig barnlöshet del 6: Att komma igång med IVF

Kampen om ofrivillig barnlöshet del 7: IVF, stimulering och äggplock

Kampen mot ofrivillig barnlöshet del 8: IVF, insättning och ruvning