fbpx

Det är tufft just nu.

Det är tufft just nu.

Jag ska inte ljuga för er, de senaste två veckorna har varit riktig tuffa och jag har inte orkat titta in här. Jag har inte orkat göra särskilt mycket alls. På grund av en triggande händelse med ett stort ångestpåslag gick jag först upp i en riskzon för mani och när den lagt sig (med hjälp av mycket extra medicin och tät vårdkontakt) så kommer den sedvanliga dippen. Det känns som att det värsta är över och jag kämpar med att ta mig tillbaka till något slags normalnivå i mitt mående men det är inte helt lätt, det var länge sen som jag hade ett såhär svårt skov i min bipolära sjukdom.

Det har varit mycket känslor men just nu är jag mest arg, ledsen och besviken. Hela det här skovet hade kunnat undvikas om några av de inblandade hade tänkt efter och agerat annorlunda. Utan att gå närmre in på det hela så har det rört personer (ej min familj) som ska känna mig väldigt väl och borde ha förutsätt den här påverkan. Och som också borde ha varit väl medvetna att även om min sjukdom inte är en ursäkt för att bete sig dåligt och inte innebär att man ska undvika jobbiga saker, så är det en faktor man måste ta hänsyn till om man väljer att ha någon slags relation till en person som lever med bipolär sjukdom. Den här gången slutade det med att jag utsattes för onödiga hälsorisker som hyfsat enkelt hade kunnat undvikas och som hade kunnat ha stor påverkan både på mitt och min dotters liv.

Och det är framför allt det sista som har gjort mig så ledsen och besviken: jag kan leva med att jag är sjuk, men när det innebär att Olivia påverkas negativt blir jag arg. Och det gör hon när jag måste ta mediciner som innebär att jag är helt utslagen och i princip okontaktbar fram till 11-12 på dagarna.

Men, som sagt, nu är det värsta förbi och jag och min lilla familj har kämpat oss igenom den kritiska fasen. Nu ligger fokus på att hitta glädje i vardagen igen och komma tillbaka till ett normaltillstånd där risken för ett långvarit depressivt skov är låg. De här veckorna har i alla fall fått mig att uppskatta den sjukdomsinsikt jag har, mitt stödsystem och den krisplan jag har satt upp tillsammans med vården och mina närmsta. Jag tänkte att jag ska skriva mer om det och hur jag hanterar triggers och riskperioder, det kanske kan vara intressant både för er som själva lever med bipolär sjukdom, har anhöriga som gör det eller som är helt friska men vill ha verktyg som går att använda när livet krisar. För det gör det ju trots allt för alla ibland.

Ordning och reda

Ordning och reda

Och så var det plötsligt måndag och vardag igen. M jobbar och Olivia blev överlycklig över att få gå till förskolan igen, hon älskar verkligen att vara där. Jag har passat på att pyssla lite här hemma och har märkt alla Olivias kläder, vikt dem enligt Marie Konods metod och märkt upp hennes lådor så att det är enkelt för andra att hitta bland lådorna.

Det känns otroligt konstigt att vara hemma utan Olivia och att ha någon form av riktig vardag igen efter över ett år hemma. Särskilt när det fortfarande är väldigt lugnt i min bransch och det inte finns så mycket att göra rent jobbmässigt. Tänkte försöka passa på att lägga tid på mina egna projekt istället, förhoppningsvis kommer ni också få ta del av ett par av dem.

Kräftkalas

Kräftkalas

Jag tror att gårdagen bjöd på sommarens varmaste kväll och det tajmade vi med kräftskiva tillsammans med en hel hög fantastiska vänner. Det var så varm att man kunde sitta i bara klänning till sent in på natten och kräftor blandades med hemmagjord rabarbersnaps och sånger från studenttiden. Det var verkligen en perfekt avrundning på sommaren och nu känner jag mig verkligen redo för höst – min absoluta favoritårstid!

Inskolning och kakbak

Inskolning och kakbak

Tänkte bara kika in och säga att inskolningen går bra. Olivia fullkomligt älskar att vara på förskolan vilket gör det lite enklare för mig, men det var mycket svårare än jag trodde att låta andra ta hand om min lilla bebis. Imorgon ska vi lämna henne själv där för första gången och då får M sköta lämningen – jag tycker att det är helt fruktansvärt jobbigt. Försöker förklara för mig själv att hon älskar att vara där och bara ska vara på föris ett par timmar i veckan vilket gör att jag kommer ha tid till mina egna projekt, men det är ändå väldigt, väldigt jobbigt.

Det är i alla fall roligt att se hur hon utvecklas massor för varje dag hon är där. På bara tre dagar har hon gått från att bara äta med händerna till att nästan kunna äta med gaffel. Dessutom är hon plötsligt superintresserad av att lära sig gå, något som hon tyckt varit fullkomligt onödigt hittills.

Men lika glad som hon är över att komma till förskolan är hon att komma hem. Hon fick ett litet kök i födelsedagspresent och kan stå hur länge som helst och baka kakor. Det är så himla gulligt att se hur hon rör om i grytorna och noga lägger på lock en stund innan hon ”serverar” något till oss. En väldigt lyckad present helt enkelt!

En ny fas i livet

En ny fas i livet

Idag började vi skola in Olivia på förskolan och det känns verkligen som starten på en ny fas i livet. Vår lilla bebis är ingen bebis längre utan ett småbarn som klarar sig utan oss på dagarna och jag är inte längre föräldraledig på heltid. Men det känns faktiskt bra även om jag har drabbats av lite FOMO nu när hon inte ska vara med mig hela tiden!

Olivia verkar i alla fall älska förskolan, hon har röjt runt helt utan att bry sig om ifall att jag var där eller inte. I början var hon lite försiktig, här hemma är ju inte allt gjort för henne och hon får inte röja runt på samma sätt som är okej på förskolan, där faktiskt allt finns till för barnen. Men när hon förstod att hon fick leka med allt, upptäcka allt och vara överallt var det ingen hejd på henne. Och som hon älskade att ha små kompisar att leka med! Det har det ju inte blivit så mycket av på grund av pandemin och det är till stor del därför hon får börja på förskolan nu, för att få leka med andra barn.

Imorgon kommer det kännas riktigt konstigt, då ska M vara på förskolan med henne och jag jobba hemma. Det blir första gången jag är ensam hemma sen hon kom förutom en gång som M tog med henne på en promenad. Helt, helt galet!