fbpx

Sex veckor som mamma

Sex veckor som mamma

Förra veckan blev inte alls som att jag hade tänkt. M började jobba igen och jag timeade med att bli supersjuk. Så lilla O och jag har spenderat större delen av veckan i sängen. Ätit, sovit, ammat och försökt ta oss igenom dagarna tills M kommit hem och kunnat ta O så att jag fått vila ordentligt. Vi har hittat våra rutiner hemma, kommit på hur båda två kan sova under nattamning och börjat lära känna varandra utanför magen.

Men imorgon är det äntligen en ny vecka och jag känner mig pigg igen! Idag fyllde lilla O sex veckor och jag börjar känna att jag landat i mammarollen. I alla fall skapligt. Det är helt fantastiskt att hon är här och jag kan knappt komma ihåg hur livet var innan. Men det är helt klart en omställning att behöva sätta någon annan före sig själv och att inte riktigt kunna planera sin tid.

Det svåraste tycker jag är att hitta något som gör mig tillräckligt stimulerad. Hur underbart det än är att kramas halva dagarna så gör det mig smått galen att min hjärna inte utmanas på samma sätt när jag jobbar. Det är högst troligt bra för mig att bli lite uttråkad och lära mig att ta det lugnt, men det är inte roligt.

Och jag kan inte hålla mig helt, jag skriver på en bok och hittar på små projekt här hemma. Jag har lovat mig själv att försöka vara helt föräldraledig i två månader innan jag börjar småjobba lite, så något måste jag roa mig med på dagarna när O sover. Och det gör hon ganska mycket… jag var inte helt beredd på det här med hur mycket bebisar sover. Lilla O är en snäll bebis så jag har mycket egentid på dagarna. Så vi får se om jag lyckas hålla mig från att jobba i en månad till…

Nu börjar föräldraledigheten

Nu börjar föräldraledigheten

Idag börjar min föräldraledighet på riktigt och lilla O är fem veckor och en dag gammal idag. Så egentligen skulle man väl tycka att jag har varit föräldraledig ett tag men det har inte riktigt känts så eftersom M också har varit hemma och jag faktiskt har varit sjukskriven under den tiden. Men idag börjar han jobba och jag och O är ensamma hemma. Och det känns lite som en milstolpe och nystart på livet. Både för att det är höst – jag älskar hösten – och för att det är en helt ny situation. På tal om höst är jag så glad att dahliorna äntligen blommar i vår trädgård. Bilden på blomman är tagen för några dagar sen och är en Dahlia Café au lait som blommar hos oss – den är lika stor som min hand!

Det får bli lite en nystart på bloggen också. Den har funnits av och till i ganska många år och följt mitt liv lite. Och nu ska den få en liten uppfräschning med ordentliga inlägg och förhoppningsvis lite tätare uppdatering nu när jag mår bra igen. Samtidigt kommer nog innehållet förändras en del: under föräldraledigheten känns det naturligt att inte ha lika stort fokus på att nå mål och lyckas på jobbet. Och ja, inläggen om ofrivillig barnlöshet försvinner ju av en väldigt naturlig anledning. Vi är inte ofrivilligt barnlösa längre!

Vårt älskade lilla mirakel är äntligen här.

Så vad kommer det skrivas om i bloggen då? Jag tänker att tiden får utvisa det, men sannolikt sånt som är en stor del av min vardag: mammalivet, matlagning, bakning, pyssel, trädgård, odling, inredning och diverse radhusfix. Ytterligare en sån där livsstilsmammablogg helt enkelt. Men med en stor dos öppenhet om hur det är att vara mamma och psykiskt sjuk.

Och hur går det då? Jo, hittills väldigt bra. Som ni som följt mig ett tag vet jobbar jag mycket med sömn för att hantera min sjukdom och både förlossningen och tiden efteråt har jag haft sömnprioritering. Det är helt enkelt M som har fått dra det stora lasset på nätterna – vilket innebär att jag är oförskämt pigg och inte har fått några skov. Nu ska vi hitta en rutin som fungerar på vardagarna och jag har tänkt skriva både om det och hur vi har planerat under både graviditeten, förlossningen och de första veckorna.

Men vi tar lite i taget, först ska jag klara av min första förmiddag ensam hemma med en liten bebis.

Min graviditet v32 – v36

Min graviditet v32 – v36

Bild tagen av Erica Gilbertsson som vi hade en magisk gravidfotografering med.

Jag har börjat skriva på min förlossningsberättelse men innan den kommer tänkte jag uppdatera er om slutet av graviditeten. Som ni redan vet mådde jag inte särskilt bra och den sista månaden blev det riktigt illa. Min depression blev betydligt värre och smärtan i kroppen gjorde att jag inte klarade av att göra något, knappt gå på toaletten. Resultatet blev att jag låg i sängen hela dagarna med AC:n påslagen och bara försökt överleva. M hade tänkt jobba tills lilla O kom men bestämde sig för att gå tidigt för att vara hemma och ta hand om mig. Oavsett hur dåligt jag mådde så fortsatte O att må bra: hon sparkade runt som bara den och specialiserade sig på att få in riktiga supersparkar på min högra njure.

Mitt i all smärta försökte jag fokusera på att njuta av graviditeten vilket är lättare sagt än gjort när man behöver kissa tjugofyra gånger per dygn och har konstant ont. Men jag försökte fokusera på det som var bra: jag hade ingen halsbränna, inga problem med inkontinens som många får och bebisen mådde bra. Att känna sparkar i magen är en väldigt speciell känsla och jag var väldigt fokuserad på dem.

De sista två veckorna slöt jag mig väldigt mycket och märkte hur psyket började förbereda sig på vad som skulle komma. Jag hade ofta väldigt smärtsamma förvärkar, särskilt på kvällarna, och jobbade med att hantera dem. Att andas yogaandning, gå runt och gunga på höfterna eller duscha varmt var det enda som hjälpte. Och när jag inte gjorde det försökte jag meditera eller skrivmeditera med mina förlossningsmantran. Dem tänkte jag att jag skulle skriva ett eget inlägg om men mitt favoritmantra var det här:

Jag kommer inte att tappa kontrollen över förlossningen, jag väljer att släppa den mentala kontrollen och lita på min kropp. Jag är gjord för det här och min kropp vet precis vad den ska göra.

Det mantrat hjälpte mig både att verkligen lita på min kropp och inte vara rädd för smärtan, men framför allt att inte vara rädd för att tappa kontrollen. Jag har ett enormt kontrollbehov och vill kunna planera och förbereda processer men det går inte riktigt med en förlossning, vilket gjorde mig livrädd tills jag verkligen hade jobbat in mantrat och trodde på det, något som gjorde att jag kände mig väldigt trygg under hela förlossningen. Men det får ni läsa om senare.

Vi njuter av tiden

Vi njuter av tiden

Tiden rullar sakta på här hemma och vi njuter av tid tillsammans. M är fortfarande hemma och börjar inte jobba förrän i månadsskiftet så det är både skönt för att han kan ta lilla O ibland och underbart för at vi får tid tillsammans. Normalt får ens partner tio föräldradagar i samband med födseln men eftersom M inte tog någon semester i sommar passar han på att vara hemma nu så att vi får en hel månad tillsammans.

Lilla O är tre veckor och två dagar nu vilket innebär att vi har varit hemma i nästan tre veckor och börjar få någon form av rutin. O har gått på matschema sen hon föddes eftersom hon var så liten och vi har fortsatt med det och att flaskmata på natten så att M kan ta henne då och jag få sova. Jag tar över när hon vaknar vid 6-6:30 och efter att hon ha fått sin morgonflaska brukar jag pumpa och sen tar vi en promenad och köper frukost på det lokala bageriet eller gör pannkakor. Ett helt underbart sätt att starta dagen på!

Så länge M är hemma tänker jag verkligen passa på att njuta av vår tid tillsammans och bloggen får uppdateras någon gång då och då. När han börjar jobba i september tänkte jag ta tag i att uppdatera regelbundet igen. Både om mammalivet och mina vanliga ämnen.

Mina intentioner v.33

Mina intentioner v.33

Här i bebisbubblan flyter dagarna ihop men jag tror att det är måndag idag 🙂 Efter två veckor med O och lite drygt en vecka hemma börjar vi hitta små rutiner vilket känns otroligt skönt – jag mår bäst med rutiner. Något jag brukar göra varje vecka är att sätta mål för mig själv men det känns inte helt rätt med en liten bebis hemma, så jag tänkte sätta intentioner istället. Helt enkelt saker jag vill göra och skulle kunna ha som mål, men om det inte bockas av är det inte hela världen – lilla O och livet får styra vad som klaras av.

Komma igång med mamma-mage-appen

Om ni är eller har varit gravida så har ni säkert hört talas om mamma-mage-appen. För er som inte gjort det så är det en app med träningspass anpassade för att få magmusklerna att hitta tillbaka till varandra – de delas under graviditeten och man tappar bålmuskulaturen. De säger att man kan börja med den direkt efter förlossningen oavsett om man fött vaginalt eller via kejsarsnitt men jag har kännt att jag har velat låta såret läka lite först. Men nu är det dags att komma igång, jag saknar verkligen att ha bålmuskulatur!

Ta hand om mitt yttre

Det här kan låta så himla larvigt men jag vill ta hand om mitt yttre. Inga massiva grejjer här, bara ta tid till att tvätta ansiktet, hålla håret rent och fila naglarna. Jag mår helt enkelt bättre när jag får ägna en kvart, trettio minuter om dagen åt det. Kanske allra mest för att det är en liten stund för mig själv. Att ha en ammande nyföding är rätt tufft och den stunden i badrummet är magisk – jag får vara bara mig.

Röra på mig

Under graviditeten har jag haft så ont i kroppen att jag knappt kunnat ta mig tre-fyra meter från sovrummet till toaletten. Det har gjort att jag har varit väldigt isolerad och absolut inte kunnat ta promenader, cykla, paddla eller annat som jag brukar göra för att hålla igång. Men nu är smärtan borta och jag kan göra saker igen! För att fira köpte jag en Fitbit i förra veckan och jag hoppas att den kan motivera mig till att hålla igång. O förtjänar en pigg mamma som orkar leka med henne och då måste min kropp vara i form.

Har du några mål eller intentioner inför veckan?