Bild tagen av Erica Gilbertsson som vi hade en magisk gravidfotografering med.
Jag har börjat skriva på min förlossningsberättelse men innan den kommer tänkte jag uppdatera er om slutet av graviditeten. Som ni redan vet mådde jag inte särskilt bra och den sista månaden blev det riktigt illa. Min depression blev betydligt värre och smärtan i kroppen gjorde att jag inte klarade av att göra något, knappt gå på toaletten. Resultatet blev att jag låg i sängen hela dagarna med AC:n påslagen och bara försökt överleva. M hade tänkt jobba tills lilla O kom men bestämde sig för att gå tidigt för att vara hemma och ta hand om mig. Oavsett hur dåligt jag mådde så fortsatte O att må bra: hon sparkade runt som bara den och specialiserade sig på att få in riktiga supersparkar på min högra njure.
Mitt i all smärta försökte jag fokusera på att njuta av graviditeten vilket är lättare sagt än gjort när man behöver kissa tjugofyra gånger per dygn och har konstant ont. Men jag försökte fokusera på det som var bra: jag hade ingen halsbränna, inga problem med inkontinens som många får och bebisen mådde bra. Att känna sparkar i magen är en väldigt speciell känsla och jag var väldigt fokuserad på dem.
De sista två veckorna slöt jag mig väldigt mycket och märkte hur psyket började förbereda sig på vad som skulle komma. Jag hade ofta väldigt smärtsamma förvärkar, särskilt på kvällarna, och jobbade med att hantera dem. Att andas yogaandning, gå runt och gunga på höfterna eller duscha varmt var det enda som hjälpte. Och när jag inte gjorde det försökte jag meditera eller skrivmeditera med mina förlossningsmantran. Dem tänkte jag att jag skulle skriva ett eget inlägg om men mitt favoritmantra var det här:
Jag kommer inte att tappa kontrollen över förlossningen, jag väljer att släppa den mentala kontrollen och lita på min kropp. Jag är gjord för det här och min kropp vet precis vad den ska göra.
Det mantrat hjälpte mig både att verkligen lita på min kropp och inte vara rädd för smärtan, men framför allt att inte vara rädd för att tappa kontrollen. Jag har ett enormt kontrollbehov och vill kunna planera och förbereda processer men det går inte riktigt med en förlossning, vilket gjorde mig livrädd tills jag verkligen hade jobbat in mantrat och trodde på det, något som gjorde att jag kände mig väldigt trygg under hela förlossningen. Men det får ni läsa om senare.
Tråkigt att du mådde så dåligt den sista tiden 🙁
Mantrat var verkligen otroligt fint och bra vännen! <3
Tufft att må så dåligt, men så fantastiskt när man får belöningen 😍
Så himla fin mantra! Tråkigt att det var så jobbigt i slutet men ja, din kropp klarade det och nu är det över, sån kämpe du är!! 😀
Vad jobbigt det låter som att det blev på slutet för dig. Men skönt att du hade ett mantra som hjälpte dig igenom det, det kan verkligen hjälpa så mycket 🙂
Men vilken bra mening att läsa. Tänk om jag hade stött på något liknande när jag var gravid med barnen. Särskilt med Ida då jag faktiskt blivit förlossningsrädd.
Åh måste ha varit ordentligt tufft alltså… Meningen var riktigt fin och superbra att upprepa för sig själv <33
så bra att försöka tänka så, alltså äääälskar bilden!