En förmiddag i sängen

Vissa dagar (och nätter) får jag inte ihop det med min sjukdom. De senaste dagarna har solen gjort mig superhyper och inatt fick jag ta extra lugnande mediciner för att avbryta en hypomani. Det är fantastiskt att den möjligheten finns, men det ställer till det dagen efter. Jag tar mig helt enkelt inte upp ur sängen för att det är fysiskt omöjligt för min kropp. Så nu fick det bli en förmiddag med jobb från sängen och en fluffig liten katt som inte har lämnat min sida. Jag är så otroligt tacksam för att jag kan göra så och förstår inte hur jag skulle kunna klara av ett jobb där jag inte har den flexibiliteten. Inte utan att sjukskriva mig sånna här dagar. Som tur är händer de bara någon gång om året, och tur är väl det. Även fast det är liiiiite mysigt att kramas med katten hela förmiddagen.