Therese Molander

therese september 22, 2018 Vardagsliv

Ljudböcker och keliga katter

Äntligen är det helg! Och precis såhär tänkte jag spendera hela helgen: iklädd pyjamas, under en filt med en ljudbok i lurana och en väldigt kelig katt i knät. Kanske, kanske tar jag mig iväg till NK och köper NK-mint. Jag har verkligen blivit helt förälskad i att lyssna på ljudböcker istället för att läsa böcker. Det blir så mycket mer som att man är inne i upplevelsen när man har det i öronen, speciellt om man som jag har noicecacellinglurar. Just nu håller jag på och lyssnar mig igenom Sagan om Isfolket, en riktig favorit som jag nästan läste klart när jag var liten och fortfarande älskar. Nu tänkte jag ta mig igenom alla 47 böcker. Har du någon favoritbok från när du var yngre som du fortfarande älskar? Andra favoriter hos mig är Grottbjörnens folk, Sagan om ringen och Harry Potter.

therese september 21, 2018 Bipolär sjukdom

Min första Youtubevideo

Äntligen är den här – min första Youtubevideo! Ibland hjälper det verkligen att sätta lite press på sig själv genom att skriva eller berätta för någon att man ska ta tag i något. Som jag gjorde i måndags när jag skrev att jag skulle ta tag i att filma min första Youtubevideo. Det blev inte gjort i tisdags, men idag tog jag äntligen tag i det! Osminkad med otvättat hår och i pyjamas – men det blev gjort. Mycket tack vare en fika med Jennifer där hon sa att det är ju faktiskt bara att göra det. Och nu är det gjort.

Här är den i alla fall, en kort liten presentation av mig och vad bipolär sjukdom är. Ni som läser bloggen känner ju igen det, men det kanske är roligt för er att se ändå. Jag ska försöka ta tag i att filma nästa video redan i helgen och planen är att släppa två i veckan. Jag är lite nyfiken också, vad tycker ni är roligast – bloggar eller Yotube? Vad tittar/läser ni mest?

therese september 21, 2018 Vardagsliv

Full fart framåt

Plötsligt var det fredag igen och en till arbetsvecka är nästan över. För mig har det verkligen varit full fart framåt den här veckan, väldigt otajmat med att jag inte har mått så bra. Jag har fått en hormonbehandling med hormonsprutor varje dag i en månad som har ställt till det helt för mig. Jag har inte kunnat vara mig själv alls och mått så dåligt att jag trodde att jag skulle behöva läggas in ett tag. Men sen ett par dagar tillbaka är det behandlingsuppehåll ett par veckor och idag känner jag mig verkligen som mig själv igen!

Och det var vältajmat! I förmiddags hade jag ett efterlängtat och roligt möte om ett nytt projekt som lanseras den 1 november om allt går bra. Som jag längtar efter att få komma igång med det! Annars längtar jag mest efter helg nu. Att få stänga av mailen och bara vara ett par dagar. Och drömma om att känna sand mellan tårna och varmt havsvatten mot huden. Som den här bilden från förra årets resa till Koh Samui.

Vad ska du göra i helgen?

therese september 18, 2018 Vardagsliv

Mandelolja – ett riktigt budgettips för torrisar

Jag är en riktig torris och min hy märker direkt att det börjar bli höst och så småningom vinter. Då brukar det kännas som att jag skulle kunna smörja in mig tjugo gånger om dagen utan att det skulle hjälpa. Förutom när jag smörjer in mig med mandelolja! Det är 100% verksamma ingredienser i den eftersom det är ren olja. Förutom att den är riktigt återfuktande verkar mandelolja lugnande på huden och tar bort rodnad. Att den dessutom är doftlös är perfekt för mig som har astma och priset kan man inte klaga på: under hundralappen hos Apoteket. Jag smörjer in mig det sista jag gör INNAN jag går ur duschen och låter det torka in i 5-10 minuter innan jag torkar mig. Under tiden fönar jag håret och sen torkar jag av överskottet med en liten handduk. Det är verkligen det enda som fungerar på min hy på vintern och jag är så glad att jag har hittat det!

therese september 17, 2018 Bipolär sjukdom

Just nu har jag en tryckande känsla av att behöva komma bort från mig själv ett par dagar. Det började i slutet av förra veckan när jag hade en fruktansvärd natt med en medicinframkallad psykos. Jag får dem inte ofta, men någon gång om året händer det och jag blir lika rädd varje gång. Det värsta är att jag inte har någon kontroll över vad jag gör och inte kan stoppa mig själv. Det är som att jag står och ser mig själv göra konstiga saker och blir mer och mer rädd. Den här gången vaknade jag på natten och var övertygade om att om jag inte gick runt i lägenheten och ställde mig på olika ställen för att samla poäng skulle jag dö. Efter någon timme släppte det och jag kunde gå och sova igen. Eller i alla fall försöka.

Det kanske låter humoistiskt när jag berättar om det, men jag är livrädd. Kanske inte just för att gå runt och samla poäng genom att stå i olika hörn av lägenheten, men vad som skulle kunna hända. Jag kan ju inte stoppa mig själv när det händer och är rädd för att skada någon annan eller mig själv. Trots att jag vet att det är högst osannolikt – de tre småpsykoser jag har haft har alltid handlat om samma plocka-poäng-spel – så är jag rädd för det. Rädd för att göra någon illa. Jag tror att det är bilden av psykiskt sjuka som farliga som spökar med mig: om hela världen tror att psykiskt sjuka är farliga så är det ju inte så konstigt att jag också tänker så när jag är rädd.

Så just nu vore det skönt med en liten semester från mig själv. Jag längtar tillbaka till den här fantastiska poolen på The Sarann, ett mysigt litet hotell på Koh Samui i Thailand. Jag blev så lugn av att bara sitta där och titta ut över vattnet. Det löser inget att ta en semester från sig själv, men det vore väldigt skönt just nu.