fbpx

Tre tips för att hantera en stressig period

Tre tips för att hantera en stressig period

Här kommer ett litet mobilbidshej från mitt skrivbord på Fragbitekontoret. Den här veckan blev lite stressigare än väntat: många är sjuka och jag behöver hoppa in och göra lite annat samtidigt som jag roddar mina egna projekt, uppstart av två nya, en stor tv-inspelning och tre tv-sändningar. Det är minst sagt stressigt! Just stress är ju farligt under långa perioder och det är lätt att gå in i väggen och få utmattningssyndrom om man inte tar hand om sig. Stress i kortare perioder är dock inte farligt om man får tid för återhämtning, och i mitt jobb är de stressiga perioderna återkommande. Jag har vissa trick som jag tar till för att hantera det, och här är tre tips för att hantera en stressig period.

Mina tips för att hantera en stressig period är väldigt fokuserade på vad du kan göra under själva perioden. Att det är viktigt att boka in återhämtning, ta små mikropauser under dagen och äta ordentligt tror jag att ni redan har koll på. Och annars fick ni läsa det lite snabbt nu.

Tips för att hantera en stressig period 1: skriv ned allt som ska göras

Ett tips för att hantera en stressig period är att skriva ned allt som ska göras. Då slipper du dels lägga energi på att koma ihåg allt, och dels lägga energi på att oroa dig för att glömma bort något viktigt. När jag har en stressig period skriver jag ned precis ALLT jag ska göra – äta lunch, skriva avtal, komma ihåg att följa upp ett mail. Då missas inget och jag kan prioritera lättare.

Lästips: tre saker jag gör varje dag för att lägga min tid på rätt saker.

Tips för att hantera en stressig period 2: avsätt tid för att prioritera

Ett annat tips för att hantera en stressig period är att avsätta tid för att prioritera bland uppgifter. Jag bokar in fyra tillfällen per arbetsdag där jag läser min mail och prioriterar om min att-göra-lista. En gång direkt på morgonen, innan lunch, efter lunch och innan jag går hem. Den tiden blockerar jag av i min kalender så att det inte bokas möten och jag vet att jag har tid till att faktiskt sitta och jobba. Annars blir det lätt i stressiga perioder att det bokas in möten som avlöser varandra och man måste ta alla mailsvar och saker som faktiskt behöver jobba med på kvällen. Och då ska man faktiskt försöka vara ledig – även om det är mycket på jobbet!

Lästips: bli mer framgångsrik genom att fokusera på tillräckligt bra istället för perfekt.

Tips för att hantera en stressig period 3: skapa en ”waiting for” mapp i din inkorg

Mitt sista tips för att hantera en stressig period är att göra en mapp som heter ”waiting for” i din inkorg. Jag har ett system för hur jag hanterar mail där jag sorterar in inkomna mail efter vilken action som krävs (lovar att skriva ett annat inlägg om det!); @do, @delegate, @defer, @someday och @waiting for. De är alltid viktiga, men i en stressig period är @waiting for en extra viktig mapp. Där hamnar ALLT som jag väntar på svar eller material från någon annan för att kunna slutföra en uppgift. Att ha den mappen gör att jag under mina prioriteringsstunder kan se över vad jag väntar på och skicka en påminnelse om det behövs. Det gör dels att jag inte behöver komma ihåg vad jag väntar på, dels att jag känner att jag får en snabb överblick och dels att jag verkligen har koll på det. Då kan jag släppa den bollen under väntetiden och fokusera på det som behöver min uppmärksamhet mest.

Lästips: så gör du för att formulera mål som gör att du når dina drömmar.

Har du något tips för att hantera en stressig period som du vill dela med dig av? 😊

Mina mål för oktober 2018

Mina mål för oktober 2018

Vet ni? I september har jag gjort något jag inte brukar göra. Jag har tvivlat på mig själv, mina förmågor och mina idéer och låtit tvivlet hålla mig tillbaka. Så det har inte blivit något alls av den här månden. Jag har förvisso fått skaplig ordning på lägenheten, men jag har inte orkar ta tag i vardagsrutinerna och jag har inte satt mig ned med det där projektet. Det gick helt enkelt inte så bra med mina septembermål.

MEN det är inte bara tvivlets fel. Jag har varit sjuk, haft mycket på jobbet och mått otroligt dåligt av hormonbehandlingen jag får. Se vi ger det en chans till: i oktober ska jag få ordning på mina vardagsrutiner och lansera det där projektet. Ibland behöver man en andra chans, och därför är det mina enda mål den här månaden.

Om det är något jag har lärt mig i alla fall, både i september och tidigare i livet, så är det att tvivel dödar fler drömmar än vad misslyckanden någonsin kommer att göra. Det är så många som går där ute och drömmer om saker de aldrig vågar försöka sig på. Och då får man ju varken en chans att lyckas eller misslyckas.

Vad är dina mål för oktober? Finns det något du drömmer om men inte riktigt vågar prova?

Kaffets dag och bebisvernissage

Kaffets dag och bebisvernissage

Hipp hipp hurra – idag är det kaffets dg! Tydligen. Min kalender har fått för sig att importera temadagar och det är något nästan varje dag. Och wow hörni – tack för alla fina meddelanden och mail efter gårdagens inlägg! Så sjukt att främlingar tror att det är okej att ta på ens kropp bara för att de tycker att man ser gravid ut.

Kaffe känns det i ärlighetens namn som att jag firar nästan varje dag – jag kommer inte igång utan min vaniljlatte på havremjölk. Så det blir nog en sån idag också. Annars så väntar en fullspäckad dag: först ska vi bege oss långt ut i förorten till förorten för att gå på bebisvernissage och fira att lilla Ingrid har fått sitt namn. Det är alltså ett litet bubbelmingel istället för dop eller namngivning som väntar. Sen bär det av in mot stan igen för att fira Nyheter24gruppen som fyller 10 år. Vad ska du göra idag?

Förresten, om du gillar bilderna får du gärna följa min insta där jag delar svartvita vardagsbetraktelser lite oftare än här på bloggen.

Ack Värmland du sköna, du härliga land


i annonssamarbete med visitvarmland.se


Vintervandring i Kilsbergen

Vintervandring i Kilsbergen – en av mina absoluta favoritsaker att göra när jag är hemma och hälsar på!

Som ni säkert märkt så är jag väldigt noggrann med samarbeten på min blogg och hittills har jag tackat nej till alla. Men, så hörde Visit Värmland av sig och jag kände att nu är det dags! Jag tror inte att jag har skrivit om det här i bloggen, men jag är född i Värmland och har bott där i omgångar. Och precis som det sjungs i Värmlandsvisan:

”om jag komme mitt i det förlovade land, till Värmland jag ändå återvänder”

För så är det verkligen, oavsett vart jag bor så hör mitt hjärta hemma i Värmlandsskogarna och det är dit jag allra helst åker när jag behöver en paus från storstadspulsen. Så när Visit Värmland undrade om jag kunde tänka mig ett samarbete kände jag att jag ville dela med mig av några tips från min barndomsstad Karlskoga.

Karlskoga kanske ni tänker, är det inte den lilla staden som brukar hamna ganska högt upp på listan över Sveriges fulaste städer? Och jo, det stämmer. Men troligtvis för att alla journalister bara åker igenom Karlskoga när de ska till Oslo. Och från E18 är Karlskoga en hiskeligt ful stad – men det är inte E18 jag längtar till och tycker är bäst med Karlskoga. Inte heller Alfred Nobels Herrgård (Jo – Alfred Nobel bodde faktiskt i Karlskoga!), hur fin den är. För mig är det naturen som lockar allra mest med Karlskoga och här är mina tre favoritplatser:

Badplatsen Näset i Karlskoga

Underbara Näset en tidig höstmorgon. En favoritbild jag har sparat i min mobil i flera år och tittar på när jag längtar ”hem”. Happy place deluxe!

Näset – en perfekt sandstrand för badälskare

En av mina absoluta favoritplatser i Karlskoga är Näset, en lång sandstrand med perfekta badmöjligheter, minigolf, tennis och boule. När jag minns mina barndomssomrar så är det Näset jag tänker på. En lite rolig grej med Näset är att jag också har drivit ett litet café som ligger där och heter Pumphuset. Sist jag var ”hemma” fanns det fortfarande kvar och är ett av mina happy places. Jag älskar att sitta i en fåtölj framför den lilla öppna spisen och bara njuta!

Lunedet – värmländskt friluftsliv

En annan plats som figurerar mycket i mina barndomsminnen är Lunedet, ett friluftsområde precis utanför Karlskoga. Där firade vi alltid midsommar och jag älskade min lilla Värmlandsdräkt som jag fortfarande har kvar på vinden. Det är också här jag har haft mina första vandringsturer, lärt mig paddla kanot och suttit uppe med pappa hela nätter och tittar på fladdermöss när vi har tältat. När jag är hemma och hälsar nu som vuxen älskar jag att cykla mountainbike här. Lunedet är lika underbart på vintern och har en liten skidbacke, där lärde jag mig att åka slalom!

Kilsbergen – min absoluta favoritplats i världen

Men det allra bästa med Värmland har jag sparat till sist: Kilsbergen. Höga berg, djupa dalar och vackra skogar. Det är en fantastisk plats för vandringsturer året om och på vintern finns det upplysta skidspår. Jag längtar alltid tillbaka till Kilsbergen och Värmlandsskogarna. När man är där så är det som att tiden står still och hjärtat är lyckligt. Här har jag åkt cross, ridit på våra hästar, skrapat upp mina knän, fångat fiskar, skrattat och gråtit. Det är min tillflyktsort och absoluta favoritplats i hela världen.

Som ni förstår så älskar jag Värmland. Är man därifrån så finns det inget alternativ: Värmland är alltid, alltid hemma och det är något väldigt speciellt med de djupa skogarna och alla sjöar. Har ni varit i Värmland? Annars är det dags att åka dit!

TBT: bilden som gav mig denguefeber

TBT: bilden som gav mig denguefeber

Idag är det torsdag (vart tog den här veckan vägen?) och jag tänkte att vi kör en liten TBT till den dagen jag fick denguefeber. Jag har delat den här berättelsen på min Insta förut, men inte här i bloggen. Så nu hoppar vi tillbaka till början av december 2017.

Jag och en vän hade åkt till Thailand för att få två veckors välbehövligt miljöombyte efter en tuff jobbhöst. Som vanligt hade jag googlat fram en miljon platser jag ville se och ta bilder vid. En plats jag hade läst om var en utkiksplats som kallades ”Over Stone” och helt enkelt var en stor gigantisk sten som balanserade på en klippkant. Men ingen vi pratade med visste vad jag menade.

Efter ett tags googlande lyckades jag hitta ungefär vart det låg och då visste chauffören på vårt hotell vad jag menade. Vi åkte iväg i hotellets största SUV och gav oss iväg upp för bergen in i djungeln. Det var så brant att jag flera gånger trodde att bilden skulle volta eller bara åka bakåt igen, men upp kom vi. Tills vi nådde en backe som säkert hade en lutning på 45 grader. Där gav han upp, pekade ut mot djungeln och sa ”in there somewhere”.

Vi hoppade ut, utrustade med varsin liten flaska vatten, och gav oss in i djungeln. Det var fruktansvärt varmt och svetten rann. Efter någon timmes letande hade vi fortfarande inte hittat rätt och var på väg att ge upp. Men precis då hittade vi en gammal tempelruin med en magisk utsikt över havet. Vi tog en paus, mediterade och njöt. När vi precis hade bestämt oss för att börja gå ned igen såg vi Over Stone på andra sidan en liten dal och gav oss däråt.

Väl framme behövde vi gå igenom en liten trädgård. Där fanns en bössa där man kunde betala 20 baht för att krypa över en ranglig, trasig hängbro ut till stenen. Men om det var värt det! Utsikten var magiskt och jag njöt hur länge som helst innan vi gav oss nedför berget igen. Vad jag däremot inte vet om det var värt var denguefebern jag drog på mig. Ungefär en vecka efter att vi hade varit i djungeln fick jag hög feber och hela kroppen gjorde ont. Det blev ett dygn på Thailändsk sjukhus (min värsta upplevelse någonsin), ett tidigt flyg hem till Sverige och två dygn på Karolinskas infektionsavdelning under övervakning. Jag har aldrig mått så fysiskt dåligt och haft så ont i hela mitt liv. Men det var väl en upplevelse det också!