Min graviditet v27 (26+0-26+6)

Min graviditet v27 (26+0-26+6)

Idag har varit en hektisk dag på jobbet så veckans uppdatering om graviditeten får komma nu på kvällen istället för imorse. Det är full rulle med Cancerfondens morsdagskampanj som vi lanserade idag. Om ni vill se vad jag gör på jobbet så kommer den rulla på deras instakonto onsdag-söndag med nya inlägg varje dag. Jag är så otroligt tacksam för att få ägna hela min arbetstid åt kampen mot cancer och att se till att så många som möjligt bidrar till forskningen. Vi vet inte när nästa forskningsgenombrott kommer att komma men vi vet att de gör stor skillnad. Men, tillbaka till graviditeten! Vecka 27 har varit jobbig men sen ett par dagar tillbaka mår jag bra igen och kan inte förstå att vi går in i vecka 28 idag – det är dubbelt så långt som vi någonsin kommit förut och om hon föds nu så överlever hon!

Hur mår jag?

Det har som sagt varit en jobbig graviditetsvecka. Dels börjar alla krämpor komma ordentligt nu: jag har svårt att gå, är konstans kissnödig, kan inte ta mig upp ur soffan själv och det är svårt att få på sig skorna på morgonen. Men framför allt har det varit jobbigt för att vi har fått åka in till förlossningen två gånger med blödningar och regelbundna värkar. Såklart har både värkarna och blödningarna avtagit så fort vi kommit in till förlossningen och allt har varit bra med lilltjejen. Hon har sparkat så mycket att CTG-maskinen (som lyssnar på hjärtat) har lossnat! Jag har däremot haft skyhöga infektionsprover, men jag har varken ont eller känner mig sjuk så vi vet inte riktigt vad det beror på.

Hur mår bebisen?

Lilltjejen mår som sagt hur bra som helst! Hennes hjärtljud är jättefina och på ultraljuden har vi kunnat se hur hon boxas och suger på tummen. Att hon boxas behöver vi för övrigt ingen ultraljudsmaskin för att se, hela magen studsar och flyttar på sig när hon håller på. Jag skulle inte säga att jag tycker att sparkarna är särskilt mysiga, men de är lugnande och det är väldig häftigt att se hur hon rör sig där inne! En natt vaknade jag av att det såg ut, och kändes, som att ett bouleklot var på väg ut ur magen på mig. Barnmorskan säger att det nog var hennes huvud, och det känns superhäftigt att jag låg där och håll om hennes huvud. Hon är dessutom ganska stor nu – 37 centimeter lång och ett kilo tung! Det mesta i hennes kropp är klart och hon ska mest använda de sista veckorna åt att växa både på längden och bredden. Tänk, det ligger en fullt fungerande liten människa där inne i min mage <3

3 Kommentarer

  1. maj 23, 2019 / 9:21 f m

    Så himla spännande att bf närmar sig och otroligt vackra bilder! <3 Kramis

  2. maj 23, 2019 / 1:02 e m

    Åh det låter verkligen så bra att lilla bebisen mår bra, och jag hoppas verkligen att ditt mående kommer bli mycket bättre! Massa kramar <3

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.